Resa runt östra Kreta. Del 3.

Torsdag 13.5
Vid halv tio, efter frukost och betalning, körde vi upp mot Katharoplatån. Sjutton kilometer slingrig väg med fantastisk utsikt. I slutet av byn stod en kille med packning och liftade. Vi plockade upp honom. Han var från Tyskland och skulle upp till platån för att vandra vidare mot Lassithi.

Katharoplatån var verkligen en upplevelse. Vi stannade i en liten by med flera enkla tavernor, grönt och lummigt, massor av blommor och odlingar. Låg högre än Lassithi, 1200 m ö h. Man ska kanske inte jämföra naturen, men vi tyckte nog att Katharo var vackrare än Lassithi. Vi gick en runda från bilen och när vi kom tillbaka ville vår liftande vän bjuda oss på kaffe på taverna Katerina. Tavernan drevs av en gammal dam och hon bar in yoghurt och honung av egen tillverkning. Hon pratade engelska, tyska och grekiska om vartannat. Vi fick smaka Kefalotiriost, också av egen tillverkning och hon frågade om vi ville köpa. Jodå, det kunde vi väl. Hon kom med en stor ost på säkert två kilo. Var kanske lite mer än vi tänkt oss, men har man sagt så har man. Mindre sålde hon inte. Osten var ju jättegod och kostade tjugo Euro. Vi fick en extra bit också och några äpplen och en apelsin.

Vi lämnade Katharoplatån och åkte ner mot Kritsa igen. Stannade flera gånger för att beundra utsikten. Tillbaka i Agios Nikolaos åkte vi gamla vägen österut. I Sfaka svängde vi ner mot Mohlos, en liten by nere vid havet, som Janne på Kalimera tycker är ett litet paradis. Vi är beredda att hålla med. Vi parkerade bilen och gick ut för att söka boende för två nätter. En liten bit upp från hamnen fick vi napp på To Kyma. Fin liten studio med stor balkong för 30 Euro/natt.

Efter att ha packat upp gick vi runt hörnet till taverna Dimitris för en sen lunch. Varsin greksalld och en flaska kall Retsina. Vi satt på första parkett för att se när man skulle riva en byggnadsställning från ett hus som höll på att byggas. Inga säkerhetsanordningar här inte. Skulle inte få hända hemma i Sverige.

Det var dags för lite tvätt och vår balkongfika. Varmt och skönt. Höga berg ovanför med små vita byar utspridda efter sluttningarna och havet nedanför. På kvällen tog vi en promenad runt byn innan vi gick ner i hamnen för middag. Var inte så hungriga, eftersom lunchen blev sen. Blev några små rätter och en öl. Forfarande varmt och väldigt lugnt. Mohlos verkade också vara en plats man bara besökte över dagen, för det var väldigt lite folk ute.

Fredag 15.5
Efter frukost på balkongen med den goda osten vi köpt, gick vi vid tiotiden från byn österut ca tre kilometer och ner för en grusväg till en strand. Satt där och svalkade fötterna i vågskvalpet och tog en liten paus. Riktigt varmt och gassigt i solen, men uppfriskande vindar från havet. Efter vägen passerade vi odlingar av olika slag. Vinodlingar, grönsaker, en åker med kaktusar och på avstånd alla olivodlingar som täckte bergssidorna. Mycket vackert. När vi kom tillbaka efter drygt två timmar läskade vi oss med varsin glass i minimarketen som hörde till hotellet. Vid halvtvåtiden åt vi en lättlunch på balkongen och efter en liten siesta gick vi ner till en liten strand och tog oss ett dopp. Lite kallt, men skönt när man väl kom i.

Fika, dusch, lite slöande och så blev det middag på Dimitris igen. Det var den tavernan där alla åt på kvällarna. Litet ställe, god mat och mycket trevlig personal. Delade på en förrätt och en varmrätt och en kanna rött. En varm och skön kväll.

På Kalimeras guide hade jag läst om ett ställe som hette Aretousa Rooms i Mohlos, som skulle ligga så vackert. Vi kunde inte hitta det. Trodde att det kanske inte fanns kvar. Men det hade bytt ägare och namn och hyrdes ut av Dimitris taverna, där vi ätit två gånger. Lite snopet, men vi bodde jättebra i alla fall.

Lördag 16.5
Frukost som vanligt, packning, betalning av rummet och så drog vi vidare österut. Vacker väg efter kusten, upp mellan bergen mot Sithia, där vi först stannade vid en Liedelaffär. Vi hade förgäves letat efter plastskedar. Behövdes när vi fixade fika i rum där det inte fanns köksutrustning. Liedel hade inte heller, men vi hittade lite annat. Fortsatte in i Sithia till en supermarket - och där fanns dom. Vi tog en fika i stan och fortsatte sedan till Vai, palmstranden. Åt vår matsäck och gick en liten sväng på stranden och tittade på palmerna. Fin strand, inte så mycket turister ännu, lite bilar och tre turistbussar på parkeringen. På tillbakavägen stannade vi vid en liten kiosk där det såldes ekologiska bananer från en odling intill. Dom smakade jättegott. Riktigt söta , men väldigt små.

Vi åkte genom Palekastro och vidare på slingrande väg upp i bergen genom oändliga olivodlingar. Väldigt vackert. Vi stannade till i Zakros för att handla frukost- och matsäcksmat och läskade oss med en glass innan vi fortsatte till målet för dagen, Kato Zakros. Ett litet paradis nere vid havet med tavernor och uthyrningsrum, så långt österut man kan komma på Kreta.

Vi hade förbokat rum på Kato Zakros Palace Apartments, 300 m ovanför stranden. Att det var fint var bara förnamnet. Allt fanns, stor balkong med utsikt över havet, bergen och en arkeologisk utgrävning. Vatten i kylen, hembakad sockerkaka till kaffet och olivolja att använda. Fullt utrustat kök och toalett med duschkabin. Lyx! Mycket trevlig värd som väldigt noga informerade om allting. Enda nackdelen var den långa backen ner till stranden.

Vi packade upp och tog en fika på balkongen. Därefter en rekognoseringspromenad ner till stranden. Det blåste nu ganska friskt, men det var varma vindar. Upp för den jobbiga backen för dusch och vila och så ner igen för att äta middag. En förrätt och en varmrätt på två. Mycket mat och god mat plus en kanna rött. När vi stretade upp för backen igen var det lite småkallt och lite lätt vind.

Söndag 17.5
Efter vår vanliga frukost packade vi ryggsäckarna med matsäck och vatten och började gå Dödens Dal. Låter hemskt, men icke. Namnet kommer från myten om att minoerna begravde sina döda i grottor som finns i ravinen. Ravinen var fantastiskt vacker med massor av blommor, rinnande vatten och små vattenfall. Man gick på en väl markerad stig vid sidan av flodbädden och det var lättvandrat utan allt för branta partier. Vi gick i två och en halv timme med vattenpauser och matsäckspaus. Ravinen går från Kato Zakros upp till Zakros och väl där stannade vi vid det lilla torget för en kaffe och frappé. Så tog vi oss ner mot Kato Zakros efter den gamla vägen och efter sammanlagt fem timmars vandring var vi tillbaka på vårt boende. En öl på vår fina altan var inte alls fel.

Tvätt, dusch och lite slöande innan vi vid sjutiden gick ner till stranden för middag. Vi åt på en annan taverna, Nostos. Åt något nytt, meze med griskött - kommer inte ihåg vad det hette - men det var riktigt gott. Så blev det lamm i citronsås och en kanna rött. God mat, bra service och jättetrevlig personal. Bokade bord till Stickans födelsedag dagen efter.

Måndag 18.5
Stickans 60-årsdag. Firade med vanlig frukost och en liten whiskey. Skulle väl ha varit champagne, men vi är inte så förtjusta i det. Packade matsäck och gick iväg efter stranden för att besöka Pelikitagrottan. En och en halv timmes vandring i stekhet sol på slingrande, stenig stig. Bitvis brant och med stup ner mot havet. Grottan är Kretas största med gångar tre hundra meter in i berget och olika salar med droppsten. Den ligger på hundra meters höjd över havet. Man kunde gå in en liten bit, men sedan var den avstängd. Men ändå värt besväret att gå dit. Vi tog en liten rast i skuggan i grottan och vände sedan tillbaka. Fågelkvitter och lite bräkande getter plus vindens sus från havet var allt som hördes. Halvvägs hemma stannade vi och åt vår matsäck, ingen skugga, men skön vind från havet som svalkade.

Vår långa backe upp till vårt boende kändes vansinnigt tung, men upp kom vi, bytte kläder och så ner igen till stranden. Började med varsin Mythos, vätskebalansen måste ju återställas, och gick sedan lite längre bort för att bada. Kändes jättekallt eftersom man var så varm, men när man bara vågade doppa sig ville man aldrig gå upp igen. Helt underbart. Ny jobbig vandring upp igen för fika, tvätt, dusch och vila.

Vid sjutiden gick vi ner till stranden igen för att äta födelsedagsmiddag. Vi hade ju förbokat bord på taverna Nostos, där vi åt kvällen innan. Vi hade blivit lovade en överraskning, eftersom det var Stickans födelsedag. Bordet var dukat med stor blombukett. Vi tog varsin ouzo, ost zaganaki, som var himmelskt god, dolmadakies - också jättegoda. Till det kom det in bröd naturligtvis. Två sorters röror, en tallrik med någon specialitet, hårt mörkt bröd med fetaost och olivolja. Redan där var man ju mätt. Så åt vi grillad fisk med ratatouille och till det husets vita vin, ekologiskt från klostret Monasteri Toplou. Allt fantastiskt gott.

Så släcktes ljuset ner och servitören kom in med en jättestor chokladtårta med ljus och blommor på, som dom bakat bara för oss. Vi fick äta så mycket vi ville och ta med resten. Tårtan var säkert för femton personer så det gick ju inte, men vi lämnade halva och tog med resten till ägarna där vi bodde. Naturligtvis kom varsin raki in också. Notan gick på 43 Euro. Lite lätt berusade tog vi oss upp för den långa backen igen, mätta och mycket nöjda.

Resebrevet fortsätter »