Två fantastiska veckor på Syros. Del 9

De lugna morgnarna äro guld värda, vår trogne gäst Hungran blir i vanlig ordning mätt. Jag möter utskällande engelskan, ingen av oss möter den andra med blicken ens och i mitt sinne hoppas jag (och tror) hon åker hem och skäms. Elakt tänkt? Är man gäst i ett annat land och bor hos någon som skapar en härlig miljö så respekterar man den och dess oskrivna (och ibland SKRIVNA) regler. Bussturen redan kl. 11.20 behövs, nu ska tiden verkligen maximeras för att vi ska hinna med att uppleva vad vi tycker återstår på södra kusten. Återstår ska vi kanske inte säga, vi vet inget om vad dagen kommer att innebära men någon jäkt har vi inte, vi bara utnyttjar tiden. Ännu ett möte med ett svenskt par kan vi lägga till handlingarna. Mycket kort denna gång, bara ett par enstaka meningar utbyts oss emellan innan de ska av vid "fel" hållplats någonstans. De velade och fick inte chauffören att förstå deras önskan och de var inte trevliga alls, verkade irriterade och jäktade. Vi har koll på att Megas Gialos är första orten vi ska spendera några timmar i och vi missar ingen hållplats i alla fall. Orten ligger härligt placerad och har en fin och "öppen" strand. Precis bakom busshållplatsen ligger en liten kyrka i början av en slänt. Ska vi ta och gå upp där och spana lite? Runt hörnet går en stig som följs av en smal väg. Där uppe i rätt hög vegetation kommer vi fram till ett boningshus som ligger med en fullständigt makalös utsikt ut över helt öppet hav i söder!! Ovanför, lite högre upp i vegetationen ändå, ligger en gård med flera hus som lär ha en utsikt av det mest otroliga slaget, jämfört med den vi står och gapar stort över här!! Vidare en kort bit så ligger Ampela beach nere i en liten smal vik, hela udden vi står på, Ampela där nere och om man vänder sig om…….OJ OJ OJ en så färgsprakande syn!! Det gör ONT i ögonen, det smärtar i sinnena att det bara är för en liten stund vi kan stå och se underverken man ibland möter…….och "måste" lämna. Det tar en stund att hämta sig, nu måste vi äta lunch och hamnar på en taverna med okänt namn. Där beställs clubsandwich och skinkomelett samt frappe. Olivtokiga jag får fråga bedjande om de har…….OLIVER, emellanåt finns inte oliver på menyerna och det för ju tanken till stället inne i stan som inte hade retsina! Märkligt, men å andra sidan är det nog inte helt vanligt att greker tar in oliver på middagar? Nåväl, kvinnan som tog beställningen ska i alla fall fråga inne i köket och det kommer trots allt en litet fat med oliver sedan.

Megas Gialos.

Megas Gialos får se oss lämna byn, det sista målet kommer att bli Azolimnos som ligger allra närmast Ermoupolis av alla de sydliga orterna, förvisso precis runt den sydöstra spetsen av ön om man ska vara exakt. Direkt vid ankomst och avstigning kan vi konstatera att detta är en riktig liten pärla!! På en rätt stor öppen yta ligger en parkering, bussen stannar mitt på platsen och till vänster finns ett par tavernor och en knasig bar som tycks ha satsat på häftig inredning och någon slags ödla som symbol. Den känns inte som våran grej, vi tycker att den trevliga stranden med 3 långa pirer är charmig. Att gå ut på en av pirerna och se byn är också charmigt. En bit bort på ena änden av stranden ligger en bar, den tar vi sikte på. På stranden möter vi så den familj med 4 barn som lämnade Galissas för flera dagar sedan. Där pratar vi med pappan med snart 4-åriga sonen och ett glatt möte uppstår där vi bara vräker på med superlativ och beröm till ön i stort. Han håller med, de har trivts jättebra här också så vi skiljs väldigt glada och tar oss lite öl på strandbaren i en alldeles underbar miljö medan klockan drar sig mot kanske 4…..5, varför kolla??

Ampela Beach nära Megas Gialos, en slänt jag står på med en helt hänförande utsikt över helt öppet hav!

Inramningen är så skön, baren har den enormt goda smaken att spela schyssta låtar med Queen, Sting och Supertramp!! Vi behöver inte prestera ett dugg, bara sitta och beskåda en stor mängd människor (mest greker) som trivs enormt mycket bättre och mer naturligt i havet än vi. Då vi definitivt inte känner oss färdiga med Azolimnos så stegar vi tillbaka till parkeringen för tavernabesök. Den ena av dem har den där vardagliga, lite enkla och halvsterila "looken" men ändå av charm, inbjudande. Vi kan kalla det för lunch nummer 2, den vi tar här och då jag är så lycklig över ett stort fat friterade småfiskar så får jag dem som vanligt helt för mig själv. Bettan tar en räksaganaki och så tar vi resans FÖRSTA ( ! ) och ENDA Ouzo!! Tavernans innandöme har stora ytor, det finns utrymme för många gäster och nog känns det som om det kanske är öppet här under stor del av året. Kanske till och med hela, tänk att sitta här exempelvis en decemberkväll! Stor charm, en hel del gamla föremål och möbler, gamla ouzoflaskor, burkar på hyllor längs väggarna, en plats att trivas på. Och nej, vi sitter INTE INOMHUS och äter!! Så avslutar vi "sydkustturnén", de 4 orterna under 2 eftermiddagar (och Kini i väst tidigare) har gett MASSOR av intryck, MASSOR av charm, MASSOR av tankar inför framtiden. Kanske orterna här i söder har sett ganska lika ut vid första anblicken? Nej, att bara vara ett par timmar i varje är för lite för att lära känna dem. Tanken att ta ett återvändande hit föder definitivt idéer om flera platser på sydkusten där flera nätter lätt skulle bli riktigt trevligt den gång vi inte väljer charter. DEN havsutsikten i så fall!

Azolimnos, bara några kullar bort från Ermoupolis.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera