Två fantastiska veckor på Syros. Del 10

Det sista besöket för en kväll i Ermoupolis tar sin början med att vi stiger av lite innan hamnpromenadens början. Där ligger en outlet med massor av kläder, skor och väldigt mycket "skräp" men vi köper ett par nyttosaker för billig penning i alla fall. I bekanta omgivningar inne i centrum kan vi inte motstå mera god öl, går så vidare till en märklig och liten livsmedelsaffär som bl.a har stort sortiment av kryddor. Några inköp där samt en kort vandring för att bara avsluta vår fantastiska Ermoupolis-tid, DEN KÄRLEKEN till en stad som gett oss känslor och upplevelser helt utöver det vanliga! På vägen till middagen går vi in i något som kan beskrivas som en diverseaffär på hamnpromenaden. Någon direkt tydlig inriktning av kategorier av vad som säljs finns inte, det är MILJONER saker, ÖVERALLT. På golvet i all röra ligger en stor röd-vit katt och mår bara bra. Kvinnan som har affären skrattar, berättar att "ja, han ligger lite här och där", katten ser ut att vara välskött och har fått det synnerligen passande namnet GARFIELD. Då berättar vi om vår katt hemma i Sverige, faktiskt har jag några bilder i kameran på honom så jag visar henne hur han ser ut och hon verkligen brister ut i alla möjliga berömmande ord om honom!

To Petrino m.fl tavernor på rad i en härlig gränd med en pergola vi sällan skådat.

To Petrino, är den taverna som vi avslutar på vad gäller den gastronomiska biten. Tyvärr blir det inte ett besök som tar oss förbi redan höjdarupplevda middagar. "Herbs" igen, samma benämning som på Archontariki men här ÄR det xorta som ÄR en otvivelaktig superfavorit. Med zucchinibollar är det bra men den rätt som innehåller spenat, svamp och tomater blir betyget lägre. Det är en mest brun röra där ingen av ingredienserna "syns" och den är bara kladdig, smetig och onyanserad så den lämnar vi kvar mycket av. Med ett rosévin och i och för sig ganska halvmätta redan innan middagen så må det vara hänt med en medioker avslutning för smaklökarna. Det var dessutom väldigt kvavt i den här gränden denna kväll, fullständigt stillastående luft vilket inte kändes positivt.

Vid kajen har en läbbigt dyr privat båt ankrat och den drar helt klart till sig nyfikna flanörer. Kan den vara uppskattningsvis 30 meter lång kanske? , Helsvart skrov, 3 våningar hög sedd från aktern, vakter, personal, belysning för att visa dess prakt i mörker. Till och med en taxichaufför stiger ur sin bil, går fram, tar ett foto och smånynnar ABBA´s "Money Money" alldeles intill oss. En annan taxi tar oss som vanligt för € 10 tillbaka till Galissas. Den unga killen som kör har ett mobilsamtal igång stora delar av resan. Jag snappar upp en del ord och när han avslutat samtalet visar det sig att han försökt förklara för sin mamma hur hon skulle lära sig att logga in för att spela spel på datorn eller nå´t. Det var inloggningsuppgifter, lösenord, inställningar om vartannat osv. Så jag kommenterade det hela med "well, life seems to be all kinds of log-ins and passwords" - han skrattade och höll med! På hotellet träffar vi norrländska paret och pratar lite allmänt med dem. Slutgiltig packning samt vindrickande, avkylning av kroppar och lägenhet behövs då ett antagligen dystert avsked inträffar i morgon och en Blue Star-båt ska klivas på för avfärd kl. 11.30!

Tänka sig så lätt det ibland kan vara att stiga upp kl. 7 i Grekland, till och med när det är avresedag. I ett allmänt lugn äter vi frukost som vi inte ens orkar fullfölja. Jag går iväg till det svenska paret vi träffat mycket och berättar att vi är på väg så de kommer bort till oss efter en stund. Kontaktuppgifter utbytes även med dem, riktigt trevligt att få flera nya vänner och kunna höra av sig i efterhand! Resan går till Ermoupolis för sista gången, endast engelske Pete och en kvinna med rullator är de enda andra som Yiannis har att skjutsa iväg denna gång. Huruvida Pete och kvinnan är ett par vet vi ingenting om men vi har ju hälsat glatt några gånger på dem på hotellområdet. Summerar vi så har vi faktiskt lärt känna fler trevliga människor än någonsin under dessa två veckor. I hamnen säger vi adjö till Yiannis som tycker det var trist med vad som hände här om kvällen och det värmer att veta att det i alla fall "tog skruv". Vi skakar hand och skiljs, Blue Star Naxos anländer i tid så när som på ett par minuter. Här står vi i "fållan", ett slags ingenmansland utan återvändo och vi har väl haft lite tur som kommit hit tidigt för det fylls på och blir helt fullt bakom oss. Bra att komma ombord bland de första kanske, ställa väskorna på rätt ställe, hyfsat lättillgängliga för avstigningen och sen få bra stolar uppe på däck. Det finns ju hamnar där det blir betydligt värre kaos än i denna, det känns som om vi är på en ö där det varken har varit värre kaos än detta och kanske inte kommer att bli heller då Syros uppenbarligen ännu inte har nått upp i samma popularitet som t.ex Naxos, Paros m.fl som är riktiga turistmagneter.

Tårögda lämnar vi Syros, känslan är märklig. Hur och när ska vi kunna smälta allt det här?

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera