Två fantastiska veckor på Syros. Del 11

Vi ordnar suveräna akterplatser, färjan lägger ut, vi rör oss bort från kära Syros och DÅ KOMMER TÅRARNA……..VI GRÅTER!!! Maken till känslor, en tomhet samtidigt som värmen över vistelsen, det bara sprutar känslor som inte går att kontrollera. Vi är mycket rörda, en viss maktlöshet infinner sig och runt omkring oss är ett stort gäng amerikanska ungdomar som partajar lite grann och det hela känns aningen förvirrat men det är galet samtidigt som vi känner att till och med hemresan kommer att bli ett minne för livet. Jag får några dussin underbara bilder på Ermoupolis, snart är det inte värt att zooma mer eftersom det bara blir bleka bilder då. Tinos stad som är "hållplats" på rutten mot Mykonos (och vidare till "ändhållplatsen" Piraeus) ser plattare ut än Ermoupolis. Kanske är den trevlig att vistas i? Tinos stads bebyggelse är väldigt vit, och eftersom Ermoupolis inte alls har några vita hus (mer än något enstaka) så blir det en kontrast att se denna stad och snart vara tillbaka på Mykonos som BARA ÄR VIT, överallt! Vi befinner oss slutligen på bildäcket igen. Det är ju för sjutton några toner i början av GÖKVALSEN som spelas när akterluckan ska ner och vi är inte direkt sprudlande lyckliga denna gång. Det är en rätt lång promenad att gå längs kajen, förbi bl.a några enorma kryssningsfartyg av skiftande lyxighet och ursprung. Strax möter vi arrangörens representant, jag är inte "okänd" (hmm…..) för henne så vi utbyter en kram och skrattar. I bussen möter vi åter ett av alla svenska par vi mött, de som bodde på vårt hotell men som bytte ö till Tinos i och med kombinationsbokning. De berättade att de haft maximal otur i och med att de hamnat på något hotell där de var ENSAMMA BOENDE med 57 andra rum TOMMA! Det var mer eller mindre helt stängt, de blev isolerade och vantrivdes förstås. Mycket strul, det ordnade sig tydligen till slut men det hade orsakat kvitton för utgifter de skulle kräva tillbaka. De fick skriva redogörelser för klagomål i efterhand mm. mm. och givetvis blev det grymt mycket otrivsel!! Skulle Tinos annars vara en härlig ö så kanske inte minnet för dem blev annat än tvivelaktigt, och orättvist mot ön gissar vi.

Lite lojt kan vi i alla fall se vad för slags omgivningar vi hamnat i nu när vi ska till Hotell Marianna, 2 km. från Mykonos centrum. Hotellet ligger ganska lugnt till i området Glastros men stora gatan varifrån man svänger in är riktigt bullrig och lätt farlig om man inte ser sig för. Vi checkar in, en man möter i receptionen och säger "HEJ"………eehhh……."HEJ" svarar vi och en tystnad uppstår - mannen pratar flytande svenska! Han har bott på Mykonos i 16 år, har både grekiskt påbrå och även någon slags blandning mellan svenskt, finskt och norskt som vi inte riktigt förstod. Lägenheten är lite spartansk, ganska trång men har ett fräscht BADKAR! En liten kyl finns för att ställa gravöl i, balkongen är smal, har inget bord men stolar som vi undrar om vi vågar sitta på. Det är i alla fall lite trevlig utsikt över delar av ön som vi betraktar som okända i det här läget och som vi saknar ambition att leta fakta om för stunden.

Receptionisten informerar lite om bl.a bussförbindelserna, det är c:a 2 km. att åka ner till centrum från vägen en bit bort. Det är först dags för en lunch och det smidiga blir att eftersom det finns två tavernor vid bullriga vägen så har vi bara ett fåtal meter till lämplig busshållplats. Grekisk sallad, xorta och öl är måhända fantasilöst men det ÄR ju så god mat, vi kan aldrig få nog av detta! En supermarket ligger vägg i vägg, lite öl inhandlas, ställs in i kylskåpet. En högst välbehövlig dusch och en effektiv siestasömn fräschar upp avsevärt, vi tar oss sedan iväg för att nu spendera resten av kvällen nere i Mykonos stad, vilka intryck förväntas vi få? Det finns inget alternativ, den första bussen som kommer får vi vinka på då det inte ser ut att finnas några hållplatser. Vägen är livligt trafikerad, den kan ju inte stanna precis var som helst så vi får springa en bit till den kurva där den har utrymme så den inte hindrar övrig trafik (som om DET egentligen skulle vara någonting ovanligt?). Den är så överfull att vi bara har ett par kvadratdecimeter att stå på innan vi hade trampat på chauffören. Första signalen att vi har kommit till en ö där folklivet tar sig kaosartade situationer ibland, är att folk som väljer att gå längs vägen här, INTE BEHAGAR FLYTTA PÅ SIG FRIVILLIGT trots att en buss vill fram!! Chauffören slår ut med armarna, svär, suckar, får bromsa så mjukt han bara kan så vi inte ramlar omkull. Visst, det är inga rymliga gator, det finns inga trottoarer, alla vill prompt åt samma håll men respekten för fordonen är NOLL. Det torg alla bussar kommer till är i kaostillstånd, det finns vakter som dirigerar framför allt bussarna, han ska backa in i en fålla mellan flera andra bussar. All annan trafik och allt folkvimmel ska trängas på samma plats, herregud vilket ställe vi har kommit till!! Det är bara att följa strömmen, ja……det finns flera beroende på vart man vill gå, vad man vill se. Vore det inte för det extremt kommersiella, den oerhörda mängden turister, den jetset-status ön har osv. så är denna lilla koncentrerade centrala del av Mykonos stad "ganska gullig" trots allt. Vitkalkade hus med blå detaljer ÄR trevligt att se, det är mestadels mosaikmönstrade stråk att gå på överallt, eller vad man ska kalla dem? Men det känns inte behagligt men vi ger staden en chans, vi ska kanske inte nödvändigtvis ha alla taggar utåt och klassa ned omgivningen totalt. Det ska dock sägas, att komma från Syros oavsett vad man har tyckt om den ön, den stora staden, så ÄR det en kontrast att möta Mykonos stad så tätt inpå för det finns ingenting som de båda städerna har gemensamt. Lugnet och trivseln byts ut mot ett enda kaos. Vi kan inte riktigt växla om och kanske ha rätt bedömningsförmåga nu när vi nätt och jämnt har torkat tårarna…….

"Little Venice" (Lilla Venedig) ÄR en vacker syn, de färgglada husen vid vattenbrynet och det är även väderkvarnarna mitt emot. Bilderna vi tar blir fina minnen men det är tusentals människor i rörelse här och det finns i övrigt en hel del vackert att titta på. Men det är många som är stressade, uppklädda, halvnakna och mitt i alltihop ser man lokalbefolkning som antagligen är vana, stänger av sig själva inför vad de får ta del av varje dag. Något som vi tror är väldigt viktigt att komma ihåg är att det antagligen flyter in enorma mängder pengar i och med all kommersiell verksamhet här. Vi skulle tro att väldigt få boende här, befolkning, myndigheter osv. är negativa till det flöde av pengar som kan antas finns här i staden samt på många andra ställen runt om på ön. Det är egentligen bara gissningar men kommersialismen går ju bara inte att missa. Flygplatsen är ett litet nav, vi har nog sett c:a 10-15 flygplan starta och landa några kilometer bort bara under de få timmar vi varit här. Betänk att det är den andra av bara två internationella flygplatser i hela Kykladerna. Ta också med i bilden det antal båtar som varje dygn bidrar till att bl.a alla köpsugna turister spenderar pengar på ett eller annat sätt. Trots att vi möjligen har en kanske onödigt negativ syn på den plats vi befinner oss på, så strosar vi planlöst flera varv runt i området. Dock finner vi rent spontant inget matställe som ser tillräckligt inbjudande ut men vi får nog trots allt hugga tag i möjligheten då det annars kommer att vara fullt överallt. På en taverna som ligger helt ok i en av de trånga gränderna kan vi i alla fall få "courgettes", squashplättar med ost och bacon, tzatziki, dolmades (minusbetyg), spenatpaj (också minusbetyg), friterad zucchini som är ok. Rött enkelt vin till detta, summa € 39,50 vilket kändes som c:a 10 euro för mycket om man tänker på att platsen gör allting dyrare per automatik här.

Det är ganska fridfullt att sitta balkong och dricka en stilla öl men det känns verkligen att hemresan är så nära nu och att vi bara har natt och förmiddag kvar innan flygresan efter de två enormt intensiva veckorna. Eventuellt är vi kanske orättvisa mot Mykonos stad? Det är dock ett faktum att vi bara har kunnat gå på magkänsla när vi tyckt till om den. Hade vi haft mer tid till förfogande och kunnat få se mer av hela ön så hade det säkerligen inte handlat om så många negativa beskrivningar som vi nu har vräkt ur oss. Det är ett vackert morgonljus vi möts av när vi lika tidigt som i går morse, öppnar balkongdörrarna för att få in lite ljummen luft. Vore detta ett lägenhetshotell vi har kunnat bo på mer än bara en ynka natt så är utsikten i morgonljuset väldigt vacker egentligen. Hyfsat god toast, juice som smakar bra, riktigt bra kaffe och ett ägg serveras som frukost i den kollektiva matsalen så vi får en bra start med energi på hemresedagen. De allra sista timmarna i Grekland 2014 går åt till att först flänga runt i en ganska sval buss till en mängd hotell och hämta andra hemvändande. Incheckningen av väskorna mm. flyter på snabbt och utan problem. Taxfreebutikens vinsortiment är sensationellt bra där två gamla efterlängtade rödvinsfavoriter inköps till stor munterhet för oss. Ännu en synnerligen lugn flygning vi uppskattar oerhört, de dryga tre timmarna i luften går faktiskt väldigt fort för omväxlings skull. Varsin liten flaska mousserande vin från Luxemburg blir en slutgiltig mycket välsmakande belöning vi ger oss själva efter denna HELT FANTASTISKA OCH OSANNOLIKT LYCKADE SYROS-RESA!!!!!

Efcharisto Poli, Ermoupolis,
Efcharisto Poli, Galissas,
EFCHARISTO POLI - SYROS!!!

Hälsningar Hasse & Bettan

Läs om Syros på Kalimera »

Börja om »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera