Öluffa till Tinos, Syros och Andros. Del 1.

Det värsta med att resa är att packa. Vad ska jag ha med mig? Vad behöver jag inte ha med mig? Hur stora är oddsen att jag kommer att använda ett par långa linnebyxor?

I varje resedagbok har jag skrivit upp saker som jag ska komma ihåg att ta med nästa resa. Tittar jag i gamla resedagböcker? Läser jag den packlista som Kalimera bistår med? Nej, jag är helt förblindad av att skjuta upp packningen av den egna resväskan som ligger på golvet... Inser att min aversion mot att packa är mitt sätt att ha resfeber. Lösning: Skriva en packlista och lägga i resväskan till nästa resa!

Packningens vedermödor - ska han med eller inte?

Den här gången flyger vi Norwegian, Arlanda-Aten. Landar strax före nio på kvällen något försenade. Trots att vi har en incheckad resväska att vänta på hinner vi med bussen mot Rafina som går tjugo över nio - Atens flygplats är otroligt snabb och smidig! Ska också tacka Kalimera och hotell Coralli, som tydligt informerat om varifrån bussen går. Vi behöver inte fråga eller irra runt utan tar bara utgång 3, går över övergångsstället och till vänster vid refugen. Framför Hotel Sofitel står en buss skyltad mot Rafina, vi går på och den startar. Vilket flyt!

Rafina är en sympatisk stad. Vi bor på Hotel Coralli precis vid marmortorget Plastira square där det är folkliv med barn, familjer, hundar, cyklar, barer och restauranger. Oduschade och oombytta går vi ner till närmaste restaurang och äter gott (get, gryta med kalv och aubergin, fläskkotlett). Till sonens förtjusning får vi vattenmelon efter maten. Vi njuter av att vara i Grekland och värmen och känner oss välkomna. Hotellet är enkelt, centralt och praktiskt beläget. Vi har balkong mot torget och kvällslivet, så i stället för att lägga oss tidigt sitter vi uppe och tittar ut över folklivet och lyssnar på ljuden...

Utsikt över Plastira torg i Rafina.

Upp tidigt nästa morgon, köper båtbiljetter och går på båten Penelope mot Tinos. Vi har förbokat boende på Nikoleta rooms. Nikoleta möter upp och jag behöver inte skämmas för att jag blandat ihop TiLos och TiNos. Hon berättar att det var vanligt att posten hamnade på fel ö innan öarna fick postnummer.

Nikoleta rooms är en grön liten oas. Barnen har en studio och vi en annan på gården. Fridsamma frukostar, eftermiddagssiesta med öl, bok och geckospaning och gin och tonic i skenet till värmeljus på kvällarna. Skugga de första dagarna när det är hett och vindstilla och lite lä övriga dagar när det blåser på desto mer.

Innergården på Nikoleta rooms, Tinos.

Det är något speciellt med att jogga på främmande platser. År efteråt kan jag minnas vägarna och backarna jag joggat längs, den skrämmande hunden med munkorg som dyker upp från ingenstans eller hunden som kompisspringer med mig och då och då vänder sig om för att kolla att jag fortfarande är med, katten på sopcontainern, utsikter och solglitter… Första morgonen knatar jag upp till ett gammalt fort. Annars följer jag vägen förbi Agios Fokas tills den tar slut och vänder. Passerar en stor tomt med ett hus och en massa statyer skulpterade av konstnären själv? Badar på återvägen vid "tantbadet" med blå grind, ett stenbad. Så fridfullt att sitta där och titta ut över havet efter en simtur. Medan övriga familjen sover!

Stenbadet efter joggingen.

Vi besöker kyrkan Panagia Evangelestria. Ser ingen krypa in i kyrkan men längs den fastsatta krypmattan på gatan Megalocharis kryper besökare. Knäskydd köps i en liten kiosk längst ned på gatan. Jag har lång klänning och en långärmad blus över och maken sätter fast ben på byxorna innan vi går in i kyrkan, men det är vi ganska ensamma om. Avslappnat med ganska valfri klädsel inne i kyrkan: shorts, linnen, bara ben… Meditativt att lyssna på de tre präster som turas om att läsa upp namn(?) - folk skriver något på lappar - och mässa entonigt, även om jag inte förstår någonting.

Det finns ett nunnekloster med fin utsikt, Kerovouni, norr om Chora. Där är reglerna stenhårda när det gäller kläder, påpekar Nikoleta. Nunnorna släpper inte in någon med bara ärmar till exempel och de håller inte heller med "lånekläder" som vissa kloster gör.

Mina planer på att lära mig lite mer grekiska före resan har gått om intet. Jag kan några hälsningsfraser och maträtter. Alfabetet kan jag också hyfsat, bokstav för bokstav, men konsonantkombinationer är värre och små bokstäver är svårt, särskilt om det är snirkliga stilar! En sak som jag älskar är när man kommer in i affärer och den ofta äldre expediten hälsar och pratar på föredömligt långsamt på grekiska, pedagogiskt visar och förklarar "trianda pende" (fem kan jag och trianda måste vara 30) eller "ah, makro" (stor). Övriga familjen vill inte att jag ska beställa in mat på grekiska, eftersom det allt som oftast blir något smärre missförstånd - men vi fick ju in jätteläckra fänkålskeftedes som vi annars inte hade beställt!

Akut behov av fotbad löses med hjälp av allt-möjligt-affär på Megalochorisgatan - sådant gillar vi!

En turistattraktion i Tinos stad är pelikanen Markos. Pelikanen bor i fiskaffären som ligger vid torget med delfinfontänen. Där finns flera restauranger. Vi går förbi många gånger för att titta på Markos. Är inte fiskaffären öppen kan man kika in på honom genom fönstret. En eftermiddag när vi går förbi har han rymt. En tjej försöker sjasa in honom i affären medan han flaxar med vingarna och är på väg in bland borden till restaurang Aithrio. Han är fruktansvärt söt och ser busig ut!

Charmigast på Tinos - pelikanen Markos.

God mat äter vi framför allt på Malamatenia, Aithrio och Palladas. Vi upptäcker ölen Nissos som bryggs på Tinos. Den är besk och god, något dyrare än andra öl, men värt en extra euro. Vi hyr bil tre dagar och ser oss omkring.

Kambos - första byn vi besöker.

Kambos, Costas Tsoclis-muséet i med Exombourgo i bakgrunden - mycket sevärt!

Vackraste byn: Kardiani - med fantastiskt läge.

Mysigaste strandbyn: Ormos Isternion med tre-fyra tavernor nedanför byn Isternia. Maken och jag frågar om priser för boende, men barnen lämnar in sitt veto - för lugnt.

Resebrevet fortsätter »