En minitripp till Paleochora. Del 3.

Medan Kennet klippte håret (10 €) tog vi övriga en biltur västerut. Vi längtade nu efter fisk till lunch, eftersom onsdagen varit "köttig". Det blev marides på Oivo Xóos med xorta (gräs från bergen), greksallad och 1½ liter vin för totalt 43 €. Raki och kaka ingick.

Dagens stödvila följdes av en stund på altanen och aptitretare på Kosmogonia. Vi gick till den stora strandtavernan, som hade plakat uppsatta angående kretensisk musik och dans. Vid förfrågan visade det sig att de skulle starta med detta först om en månad. Det kändes ödsligt att stanna där, så vi fortsatte till den andra stranden och hittade snart ett litet ställe med en stor trädörr, Dinos. Vi hade bestämt oss för vin och lite pikilia. Kockens fru sa att vi skulle få kretensisk pikilia.

Kretensisk pikilia.

Beställer ni rätten där, ska ni vara hungriga. Det var korv, kyckling, fläsk, fläskkotletter och lamm. Vi funderade i förväg, hur mycket vi trodde det skulle kosta inkl. 1 liter vin. Minst 50 € sa vi, men notan visade 36 €. Det blev massor över till Purjo.

På vägen hem slank vi in till Felix och hans rumänska flickor, där Christina var lika trevlig som kvällen innan. Hon mindes mitt namn och i Paleochora heter jag numera mister Jannis. Klockan var midnatt, när vi åter var hemma på Lissos.

På fredagen skulle vi ägna en del av dagen i Chania och i saluhallen. Vi var klara för avfärd kl. 09.30 och nu var det naturligtvis soligt och ingen vind. Väl framme i Chania parkerade vi bilen i P-huset, Parking Plaza, som inte låg så långt från Agoran.

Judasträd i Chania.

Saluhallen i Chania.

En av fiskdiskarna.

Det blev kaffe, diverse småköp och lunch på Emman Pissadakis i hallen.

Emman Pissadakis i saluhallen.

Även här var det förhållandevis billigt. Fisksoppan kostade 7,50 € per person och sjötungan 8,80 €. Parkeringen i P-huset kostade 5,40 € för 2½ timme. Väl värt pengarna!

På vägen hem tittade vi närmare på Kalives, Almirida och Vamos. Vi tog t.o.m. en sväng in för att titta på "Galen i Greklands" hotell. "Det var inte litet", som vi säger i Norrland. Det blev också ett stopp med kaffe och glass i Georgioupolis. Här ska man köpa bröd, fick vi reda på efteråt. Där finns ett bageri välkänt så långt bort som i Ierapetra.

Vi skulle även denna gång ta den nya vägen Heraklion-Arkalochori-Viannos, men kunde konstatera att vi behöver bättre karta/kartläsare eller bättre skyltning i Arkalochori. Vi var åter i Mirtos kl. 19.15.

Ett så kort besök i Paleochora vid en udda tidpunkt, ger kanske inte en rätt bild av byn. Den har en lagom storlek och så här års var blandningen av befolkning och turister rätt dos - få turister! Dessutom fanns inte den mängd turistaffärer med likartade varor, som är så vanliga på nordkusten. Folk är, som de flesta kreter, vänliga. Prismässigt ligger byn bra till jämfört med i norr. Det är bara i de små byarna i öster, som priset är lägre.

Vi kan förstå att många Kalimerianer lockas hit och att byn passar utmärkt för några veckors semester med sol, bad och vandringar. En nackdel, om man tänker sig att bo en längre tid, är avståndet till närmaste stad. Byn känns som ett förstorat Mirtos, och där går det ju också att bo många månader per år. För oss kändes det, som om en vecka vore max att stanna denna årstid. Den häftigaste upplevelsen under resan var nog lunchen och pratstunden i Drosia!

Hälsningar Mr.Jannis och Ylva

Kreta på Kalimera »

Börja om »