En minitripp till Paleochora. Del 1.

Alla vägar går till Rom, är en gammal devis. Numera säger man samma sak på Kalimera om Paleochora. Som "grävande" greklandsälskare och kretaboende ville vi ta reda på lite mer om byn, eftersom vi inte tidigare varit där. Vi bor alla fyra en bit bort (i Ierapetra-området), hustrun och jag i Koutsounari, våra vänner i Mirtos och har sett stora delar av ön. Nu är vi ju inte unga längre, det var försäsong och vädret var inte det bästa, vilket kanske kan förklara att vi inte föll totalt.

Vi startade bilturen den 3 april. Vi hade redan på morgonen ringt till taverna Drosostalida i Drosia, för att vara säkra på att den skulle vara öppen. Det var tur, för alltför få gäster hade dykt upp och tavernan hade inte öppet alla dagar. Antalet gäster detta år hade minskat till en tredjedel.

Nära Drosia.

Drosia ligger rakt upp bland bergen, efter att man passerat Heraklion och tagit av vid Sises mot Aloides. Tavernan är den första, när man kommer in i byn.

Drosia.

När vi anlände strax före kl. 12 hade kirios Jannis redan startat kolgrillen och börjat grilla den fläskbog vi beställt.

Köttet grillas.

Ylva och jag hade besökt Jannis och hans dotter Regina åtskilliga gånger förut tillsammans med grekiska vänner. Vi fick alla fyra kretensiska palikarikramar när vi anlände.

Vill ni veta vad vi åt? Sallad på olika sorters chorta som Regina plockat själv uppe i bergen, egentillverkad mizithraost och anthogaloost, förutom bogen på över 1 kg och potatis, kaffe och dessert på yoghurt och syltade apelsiner. Deras eget vita vin var toppen, det röda lite tunnare. Vi köpte med oss 7,5 liter. På notan stod 76 €, vilket vi naturligtvis fick justera uppåt. När vi åkt, kom vi på att vi glömt att köpa den kefalotiri, som vi erbjudits köpa och som naturligtvis också var egentillverkad.

Regina serverar.

Med välfyllda magar (och köttbenen till hunden Purjo) bar det sedan av direkt till Paleochora. När vi tagit av mot söder passerade vi vackra områden med lite annorlunda karaktär än vi är vana vid i öster. Så här års är ju grönskan och den rika blomfloran så fantastisk.

Vi anlände till Paleochora vid 17-tiden.

Paleochora.

Resebrevet fortsätter »