Inblåsta på Kreta. Del 2

Lördag morgon 27 September.

Vi packar och tar färjan till Chora Sfakion. Färjan avgår vid åttatiden på morgonen. Det blir soldäck högst upp att njuta utsikt och det fina vädret. Vi passerar alla hamnbyarna längs sydkusten på resan till Sfakion. Kustturen är mycket vacker med imponerande bergmassiv som då och då avbrytes av små laguner med azurblått vatten.

Framme i Chora Sfakion letar vi febrilt efter det hotell som kalimeravänner rekommenderat. Ska vara beläget just vid hamnbassängen. Efter visst letande och sms till kalimeravännerna hittar vi slutligen rätt och erhåller en mycket fin studio två trappor upp ovanför tavernan. Två rum och en stor balkong. Passar oss likt handen i handsken. Hotel Livikon var namnet.

Den till hotellet hörande Tavernan visar sig snabbt ha rent utsökt och prisvärd mat, och detta gjorde att vi intog såväl lunch som middag på detta ställe. Det gick även utmärkt att vid halvåttatiden på morgonen gå ner att hämta nybryggt morgonkaffe till en billig peng.

Från vår balkong på hotellet kan vi vid siktigt väder se ön Gavdos vid horisonten. Vi hade tankar på att ta oss dit med färjan "Samaria" vilken heltvisst skulle angöra ön två gånger i veckan vid bra väder. Nu i eftersäsongen visade det sig emellertid att färjan efter cirka två timmars gångtid endast stannar cirka 15 minuter på ön innan den far åter till Chora. Sfakion, och därmed lät vi den tanken falla.

Varje eftermiddag ankom Daskalogiannis till brädden fylld med de turister som gått Samariarvinen. Otroligt mycket folk. Vi tippade på cirka trehundra vandrare vardera vid de två eftermiddagsturerna. Många hade stela ben med träningsvärken klart märkbar efter ravinvandringen. Bussar väntade uppe på övre planen för att transportera vandrarna åter hem till Chania och Rethymno.

Vid vår färjetur från Paleochora till C.F hade vi angjort vid den lilla byn Loutro. En by vi genast kom att fatta tycke för. Vi tog oss en dagstur med kustfärjan, "Daskalogiannis" till Loutro för att kolla in byn. Efter förfrågan på närmsta taverna erforo vi att det fanns lediga studios i huset till bra pris och vi bokade genast in trenne dagar där från fredag 3 Oktober. Daskalogiannis fick ta oss dit på morgonen.

Byn saknar bilväg och är helt beroende av färjeförbindelserna med C.F. Byn är lugnet själv. Ett femtontal Hotell samt tiotalet Tavernor, två minimarket och en turistbutik, ja det är nog det hela. Byn är bara öppen under säsong från 1 April till sista Oktober, därefter vintrar man upp och färjan slutar angöra hamnen.

Under vintern tros endast en getbonde vara verksam i byn för att sköta sina getter och syssla med husbehovsfiske. Getterna utgör för övrigt ett pittoreskt inslag när de var morgon kommer travandes ner från de branta bergen för att få mat. Samma procedur vid pass klockan sex på kvällen. Bergen runt byn äro väldigt branta och karga.

Och vad gör man då på Loutro? Egentligen just ingenting. Det är liksom finessen med det hela. Loutro kunna i vissa stycken jämföras med Kastellorizo, dock då med skillnaden att husen här äro vita ställda mot Kastellorizos gula dito. Men, på Loutro härska vandrarkängornas folk. De allra flesta äro försedda med vandrarkängor samt ränsel fylld med vattenflaskor och torrskaffning. De giva sig åstad upp i de branta bergen längs åsnestigar att taga sig till C.F eller andra platser. Speciella kartor för vandrare finnes att inhandla i öns turistbutik.

Så finnes en annan kategori. Solpressarna. Det finns en liten strand mitt i byn där ett trettiotal parasoller med tillhörande solstolar monteras upp var morgon. Stranden är emellertid lite jobbig med grova stenar och grus.
Många långsimmar i timtals ute i bukten och synes därmed något så rent förträffligt trivas. En stor skylt vid stranden förmäler att det är förbjudet att bada och sola topless.

Vi fann oss genast en rent utmärkt taverna, Pavlovs, nästan längst bort i hamnviken där det varje afton serverades läckerheter från grillen. Men, så god och billig mat.

Söndagens morgon kom och vi lät utrymma studion för att med Daskalogiannis ta oss åter till Chora Sfakion. Icke det!!! Vid den lilla biljettkuren möttes vi av handtextad skylt vilken förmälde att färjan till C.F var inställd på grund av hårt väder. Så det kan bli. Att bli inblåst på Loutro är dock en ynnest, icke en belastning. Vi tog det hela med ro och återtog vår eminenta studio genast.

Vädret var emellertid fortsatt varmt och vackert, men vi kunde ute på redden skönja vita gäss och höga vågor. Sedan vi till sydkusten anlänt hade det varit väldigt vackert och varmt väder ehuru i vissa fall kombinerat med blåst.

Nu sutto vi dock icke i sjön, men närapå. Vi inriktade oss på att på måndagens morgon få fara vidare till Chora Sfakion och därifrån längs serpentinen vidare till Vrissis för bussbyte till Rethymno. Vi hade redan under söndagen meddelat vännerna i Rethymno att de skulle avboka vår första natt på Olgas Rooms pg av inblåsningen.

En rolig episod på Loutro; Vid granntavernan intill vår studio fanns en papegoja av det mera trevliga slaget. Arne kom genast att bliva god vän med gojan. Gojan och Arne hade fortlöpande kontakt via visselsignaler och dito ljud. Efter första dagen kom vår hotellägare upp att meddela följande: "Papegojans ägare önskade att den nyanlända turisten slutade med att trigga igång gojan i tid och otid med sitt visslande. Det oljud som uppstår stör mina tavernagäster."

Till saken hör att gojan med åren blivit något av en expert på att härma ringsignaler på Nokias och Ericssons mobiltelefoner. Gojans ägare hotade eljest med att vrida halsen av endera gojan eller turisten. Mera troligt turisten…. Gojan är även bra på att säga Mjau närhelst kattor nalkas.

Måndagens morgon kom och dämed lugnare väder i bukten. Vi kunde med tillförsikt inhandla biljetter med Daskalogiannis och fara till Chora Sfakion. Färden tar bara cirka tjugo minuter. Efter ett krus vitt på Corner, där vi för övrigt hastigt och lustigt sammanträffade med kalimeraprofilen Marco, kunde vi sålunda äntra bussen för färden upp längs den grandiosa serpentinvägen över bergen och ned till Vrissis där bussbyte till Rethymno sker. Många vackra vyer för pengarna.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera