Amorgos, Småkykladerna, Naxos & Tinos. Del 2.

28/5 Söndag Egiali (Amorgos)
Strax före nio snör vi på oss vandrarkängorna och går utmed stranden fram till en skylt som pekar upp mot bergen med texten "Tholaria" en bergsby som man kan se från vårt hotell. Går på den åsnestig som var huvudväg innan bilvägarna byggdes på Amorgos. Efter en dryg timme är de glada vandrarna uppe i byn. Äter en grekisk sallad på en taverna varefter vi fortsätter efter en annan åsnestig mot en annan bergsby, vid namn Langada.

Stigen går utefter bergssidan och utsikten är magnifik mot Egiali och havet. En bergssluttning är helt täckt med gula blommor. Stigen går på ungefär samma höjd (200 m öh) i flera km. Då delar sig stigen. Den ena vägen känns rätt. För den andra vägen talar dock det besvärande faktum att där finns en skylt med texten Langada. Litar med viss tvekan på skylten och hamnar i en läskigt brant nedförsbacke med löst grus. Halkar oss ner till botten av en dalgång. Där möter vi en farbror på en åsna.

Åsnan drabbas av panik vid åsynen av två utmattade nordbor. Farbrorn har fullt sjå att hålla sig kvar på åsnan. Han lyckas i varje fall berätta att vägen leder till Langada. Från dalens botten leder en mycket lång trappa upp till byn. Vi kommer dit mitt under siestan. Byn är dödare än Skogskyrkogården. Till slut hittar vi en taverna som har öppet. Päivi har ont i benet och vägrar att ta ett steg till. En buss sägs gå till Egiali två timmar senare. Återstår alltså bara att beställa in varsin Heineken och invänta densamma.

De byar som finns på Amorgos idag har funnits i hundratals år. De människor som grundlade dessa byar gjorde ett bra jobb med tanke på de förutsättningar som fanns då. Man anlade byarna högt upp på bergssluttningar så att de blev lätta att försvara mot pirater och andra fiender. Det enda transportmedel som fungerade mellan byarna inne på ön var åsnor. Alltså anlades ett stort antal åsnestigar. När myndigheterna sedan började anlägga bilvägar vilket på Amorgos lär ha skett så sent som på 1970-talet blev åsnestigarna inte helt överflödiga eftersom de fortfarande måste användas för att nå vissa odlingar. Även för transporter inne i byarna har åsnorna en mission. Om man t.ex. köper en tvättmaskin och bor i en gränd med många trappsteg kan åsnetransport fortfarande vara ett alternativ.

Med åren har grekerna upptäckt att de alltmer överflödiga åsnestigarna är en guldgruva eftersom masochistiskt lagda turister älskar att gå på dem. Idag har vi sett ett trettiotal fotvandrande individer på stigen mellan Tholaria och Langada. Turistmyndigheterna, eller vilka det nu är ser till att hålla stigarna i skick och sätta upp skyltar.

29/5 Måndag Egiali (Amorgos)
Idag är det Päivis födelsedag. Vi äter frukost på balkongen, går ner till byn och äter så småningom lunch. Sitter och tittar på livet i hamnen. Plötsligt ringer mobilen, det är Rangnar som undrar om den ändring som gjordes i onsdags haft avsedd effekt. Jag får fundera länge innan jag inser att frågan avser jobbet hemma i Stockholm. Inte vet jag, svarar jag, jag sitter i Grekland och tittar ut över havet: Han berättar då att det regnar i Sverige.

Senare sjunger jag "Ja må hon leva" och hurrar för födelsedagsbarnet. Firar Päivis födelsedag med en barrunda i Egiali. Inte alltför häftigt hålligång med andra ord.

30/5 Tisdag Egiali (Amorgos)
Känner av gårdagens barrunda när vi vaknar på morgonen. Baxar oss ner till byn, äter frukost samt köper biljetter till Donoussa nästa dag. Två biljetter kostar 12 Euro. Vi tillbringar dagen på den fina sandstranden.

Donoussa

31/5 Onsdag Amorgos - Donoussa
Båten (dvs den nya Express Skopelitis) avgår 07.00. Vi är på plats en halvtimme innan och konverserar en seglare, vilkens danskflaggade båt ligger förtöjd vid kajen. Han har seglat 20 år i Stockholms skärgård och beskriver skillnaden mellan arkipelagerna som att i Stockholms skärgård finns det många grund men de går att undvika eftersom man vet var man är, medan det i Grekland finns få grund men de är desto farligare eftersom man aldrig vet var man är någonstans.

Ett tiotal personer kliver på Skopelitis. Den nya båten har bildäck och en elegant salong där lokalbefolkningen sitter. Vi sällar oss till de övriga öluffarna på däck. Båten är framme vid Donoussa efter cirka 1,5 timmar. Vi möts på kajen av en tyska som bor på ön. Hon lotsar oss till ett toppenrum för 25 Euro. Installerar oss och går till hamnen för att äta frukost. Detta är helt otroligt. Så här hög grekfaktor finns inte. Servitören är långsammare än någon annanstans i Grekland, hans steg mer hasande och hans språkkunskaper mer obefintliga än vi någonsin upplevt.

Byn är delad i två delar. Mellan dem ligger en strand som byborna går på när de ska mellan bydelarna. Jag går upp på en kulle där det ligger en kyrka med vidsträckt utsikt mot Naxos, Micro-Cycladerna och Amorgos. Jag hemfaller åt existentiella funderingar över tillvarons storhet och min egen obetydliga plats i densamma. Det är förmodligen avsikten med att bygga en kyrka på just denna plats. På kvällen har det blåst upp och vågorna är höga när vi tar ett kvällsdopp. Tur att vi klivit av Skopelitis. Äter middag på tavernan vid vårt hotell. Det är fullt med folk som sitter kvar och har trevligt långt efter midnatt. Ett häftigt nöjesliv för en ö med 100 invånare.

1/6 Torsdag Donoussa
Går ner till bageriet för att handla. En dam sitter i butiken och där finns också bagaren själv, en kraftig medelålders man med dyster uppsyn. Jag döper honom till Florindo efter Taubevisan om den glade bagarn. Päivi har fortfarande ont i benet så jag går själv upp i bergen.

Det är helt vindstilla och mycket klart. När jag kommit upp till toppen (cirka 300 m ö h tror jag) ser jag några hus och en strand på andra sidan av ön. Såvitt jag kan se finns det ingen bilväg dit. Jag går tillbaka mot byn och det är helt omöjligt att hitta en skuggig plats att vila på. Till slut hittar jag ett träd eller snarare en buske där jag kan sitta och titta ut över havet. Väl tillbaka till byn badar vi och äter middag på vår taverna. Suverän mat och mycket folk.

2/6 Fredag Donoussa
Vi äter frukost på hamnhaket "To Kyma" vilket tycks betyda sjöjungfru. Tillbringar dagen på stranden. Vi bestämmer oss för att åka vidare till Iraklia imorgon. Jag går ner till hotellet för att betala rummet och frågar hur jag kan köpa biljett. Resebyrån i hamnen är nämligen alltid stängd. Hotellfrun kan för lite engelska men en ung grekiska som sitter på tavernan kan reda ut begreppen. När kvällsbåten ska avgå har resebyrån öppet en kort stund. Jag går dit och faktiskt är den öppen.

En annan egenhet med Donoussa är att man i affären kan köpa whisky i lösvikt. På kvällen går vi till en annan taverna för att äta middag. Där sitter ett antal bybor, däribland vår hotellägare samt en gentleman som alltid bär kavaj, även dagtid när det är som varmast. När måltiden börjat gå mot sitt slut dunkar det till i bordet. Det är kyparen som ställer dit en karaff husets rödvin till. Karaffen är från hotellägaren som nu är något i gasen och älskar hela världen. När vi reser oss för att gå hem är vi något ostadiga. Päivi snubblar på stranden men hjälps upp av sin make samt en annan hemvändande tavernabesökare.

Amorgos på Kalimera » | Donoussa på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera