Amorgos, Småkykladerna, Naxos & Tinos. Del 3.

Iraklia

3/6 Lördag Donoussa - Iraklia
Skopelitis går 8.20 på morgonen. En handfull personer går på. Päivi går ner i båtens café där äldre grekiska män ligger och snarkar i sofforna med skorna på. Första anhalt är Koufounissa där det kliver på 40-50 resenärer, varav många svenskar.

Nästa anhalt är Schinoussa där fem personer kliver på och lika många av. Därefter kommer båten till grannön Iraklia där bara vi kliver av. Till yttermera visso kör dock en lastbil fullastad med öl av båten. Det står tre rumsraggare på kajen. Vi följer med en av dem och hamnar i ett rum med kök för 20 Euro. Byn är ganska utspridd. Går ner till byn och äter lunch. Sedan går vi till Livadiastranden som är jättefin. Väl hemkomna bjuder hyrestanten på vattenmeloner.

4/6 Söndag Iraklia
Päivi har fortfarande ont i benet så jag går själv utefter vägen till öns huvudby. Jag går runt lite i den övergivna spökbyn Livadia. När jag fortsätter utmed vägen kommer jag till en skylt där det står "Cave". Viker av på en åsnestig i skyltens riktning och följer den. Här och där finns skyltar med texten "Cave".

Fortsätter vägen fram till en vackert belägen kyrka och beundrar utsikten mot Naxos och de övriga micro-Cykladerna. Går sedan upp till byn som är en pytteby, men det finns i alla fall en taverna som ligger på en terrass med samma utsikt som från kyrkan men från en högre position. Jag beställer en Saganaki på inrådan av en tysk som just lämnat etablissemanget. På bordduken finns en karta som exakt överensstämmer med utsikten. På tavernan kommer det in två svenskar som också beställer Saganaki på inrådan av som det visar sig samma tysk. Har han provision? Jag gick sedan en åsnestig tillbaka till asfaltvägen och tillbaka till hotellet. Päivi har inte kommit än så jag sätter mig på terrassen där madame bjuder mig på en frappée. Så småningom går vi till byn och äter middag.

Sitter inomhus eftersom det blåser fruktansvärt. Undrar hur morgondagens resa till Naxos blir. Jag som så lätt blir sjösjuk. När vi går hem uppför backen på vingliga och i Päivis fall onda ben kommer ägarinnan på tavernan, där gårdagens middag avåts, utrusande och insisterar på att hennes kypare ska skjutsa oss uppför backen. Accepterar anbudet trots att det återstår högst 100 m promenad. Försöker avsluta kvällen med en öl på terrassen. Det går inte p.g.a. vinden. Vi oroar oss ånyo för morgondagens båtresa.

Naxos

5/6 Måndag Iraklia - Naxos
Vaknar 07.30 och tittar ut. Det är helt vindstilla. Hotellparet kör oss till hamnen där vi sitter och väntar på Skopelitis. Jag samtalar med en gentleman från ön som berättar att han är pensionerad sjöman efter att ha varit till sjöss på världens alla hav i 53 år. Han hade gått till sjöss när han var 12 år direkt efter att andra världskriget var slut. Han berättar om de hårda åren under kriget och om de stora förändringar Iraklia genomgått.

Så småningom kommer Skopelitis. Det är massor med folk ombord, nästan svårt att få sittplats. Vi är framme i Naxos vid 12-tiden och antastas inte av några rumsraggare. Jag går runt på resebyråerna för att undersöka vilka alternativ som finns att komma vidare. Bestämmer oss för att stanna två dagar i Naxos och tar in på ett hotell med balkong mot hamnpromenaden för 42 Euro. Går ner på stan för att äta lunch. Inga inkastare antastar oss. Vad har hänt med Naxos? Sitter på balkongen och tittar på hamnpromenaden. På kvällen äter vi middag på en närbelägen taverna. Dyrt och dåligt.

6/6 Tisdag Naxos
Idag är det Sveriges nationaldag och tillika min födelsedag. Vi går runt i stan. Äter middag på taverna Vassilis som enligt reklamen varit i samma familjs ägo sedan 1951. De startade med fem bord på ett jordgolv. Man kan säga att de jobbat upp sig sedan dess. Detta var den bästa middag som avätits under denna resa. Inte särskilt dyrt heller. Firar födelse- och nationaldagen på några barer på hemvägen. På den sista börjar de spela "Vill ha dej i mörkret hos meej" med Freestyle och "Sommartider hej, hej" med Gyllene Tider. Var det godnattsignalen till gamla öluffare?

Tinos

7/6 Onsdag Naxos - Tinos
Äter frukost på hotellet. Gästerna är en blandning mellan grekiska turister och affärsmän som sitter och prasslar lågmält med sina offerter och produktbeskrivningar. Vid frukosten sitter vi bland dessa seriösa och kostymklädda herrar. Därefter går vi ner till hamnen. En speed-boat tar oss på drygt två timmar till Tinos via Paros och Mykonos. Checkar in på första bästa hotell för 50 Euro. Vi har i alla fall en balkong med utsikt över den gamla hamnen. Tinos känns för oss som en stressig, hektisk storstad med bullrande trafik trots att den bara har 6.000 invånare. På Tinos finns många hotell. Många greker kommer dit med anledning av öns stora religiösa betydelse. Senare på dagen går vi runt i stan och noterar att det är väldigt lite folk på hotell och krims-krams-butiker. Vet inte om det beror på säsongen eller om kyrkan håller på att tappa greppet om befolkningen?

8/6 Torsdag Tinos
Tar en taxi för fem Euro till Porto. En lång sandstrand där det finns två parasolluthyrare. Hyr ett parasoll för fem Euro. Det finns kanske 20 personer på stranden. Detta är vår sista stranddag, en värdig avslutning. Medan vi sitter och äter lunch på strandtavernan går solen i moln under cirka en halvtimme. Solen har gått i moln tidigare också under resan men aldrig mer än 15 sek i sträck. När vi går mot busshållplatsen kan det konstateras att här ligger hotell vid hotell. Tar bussen tillbaka till stan. Man betalar vid slutstationen. Passerar förbi ett antal duvslag. De har en mycket speciell arkitektur som Tinos är berömd för.

Rafina

9/6 Fredag Tinos - Rafina
Går en promenad på stan. En huvudgata leder fram till kyrkan som innehåller den ikon som gjort Tinos till vallfartsort. Det ingår i ritualen att pilgrimerna går denna gata som leder från hamnen upp till kyrkan. Det är cirka en km. Några kryper sträckan på knäna. För att underlätta för dessa har man lagt ut en lång matta på gatan.

Medan vi står där och tittar kommer en dam i 40-årsåldern krypande. Hon har det ganska jobbigt i hetta och motlut och hon stannar med jämna mellanrum för att pusta. Gatan är en huvudgata och det brusar trafik och pågår vardagsliv runt om den krypande kvinnan. Hittar en bänk varifrån händelseförloppet diskret kan betraktas. Medan damen sakta kryper uppför backen kommer en till krypande, en ung tjej i 25-årsåldern och direkt därefter kommer ytterligare en. Den sista damen ser nästan komisk ut eftersom hon kryper med handväska, modell Mumin-mamma, hängande om halsen. Gatan är kantad av affärer som säljer i första hand långa ljus men det finns även andra religiösa attiraljer och likaså traditionella souvenirer. Går tillbaka till hotellet för att hämta våra väskor. Medan vi tar farväl av tanten ringer telefonen.

Samtalet gör henne mycket upprörd. Hon skriker i luren och slår med näven i portierdisken. Vi finner för gott att avlägsna oss. Båten som tar oss till Rafina är jättelik och heter inte för inte Super Ferry 2. När vi går av båten i Rafina är kaoset totalt. Bilar och fotgängare om vartannat i god grekisk stil, Tar oss i varje fall uppför backen till staden och fixar ett hotellrum för 70 Euro med minimal balkong och havsutsikt.

10/6 Lördag Rafina - Athén - Paris - Stockholm
Går runt lite i Rafina. Ganska stillsamt så här lördag förmiddag. Det går bussar från Rafina till flygplatsen. Vi får en tidtabell av portieren där det framgår att en lämplig buss avgår 13.20 Bussen tar enligt portieren 20 min och planet går 15.00, Perfekt m.a.o. Då jag är sjukligt misstänksam går jag för säkerhets skull och tittar var hållplatsen ligger. Där finns en tidtabell anslagen.

Den skiljer sig på samtliga punkter från den vi fått på hotellet. Orkar inte reda ut vad som är rätt och fel i denna härva utan ber portieren ringa efter en taxi. Svårt, går inte, Stavros bil är trasig idag. Går till en taxistation och ber den väntande taxin att köra oss till flygplatsen. Nej, säger han och kör iväg. Stoppar tre taxibilar med samma nedslående resultat. Paniken börjar komma krypande. Hur ska vi ta oss härifrån? Går då ner till busshållplatsen med den listiga uträkningen att om någon av de konsulterade tidtabellerna är riktig så bör det gå en buss vid 13-tiden. Det gör det faktiskt så vi kommer till flygplatsen i god tid. Air France för oss tillbaka till Paris där vi får gå km efter km mellan gaterna för att slutligen hamna i Stockholm. Inga luftgropar på hemresan.

Hälsningar Ulf och Päivi

Iraklia på Kalimera » | Naxos på Kalimera » | Tinos på Kalimera »

Börja om »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera