Öluffa från Kreta. Del 10. Kreta.

Onsdag 29 Maj. Páris kollar under morgonen om Dolfinen verkligen kan gå idag. Det är tämligen gropig sjö. Vi får efter lunch besked att Dolfinen går till Heraklion, vind och vågor till trots. Vi packar vårt nu vid hemresan tämligen tunga bagage och får av Páris och Julia skjuts ner till hamnen. Vi hinner inhandla biljetter, hälsa på öns mascot, hästen Heraklio, samt klyva en retsina på tavernan innan det är dags äntra Dolfinen. Färden till Heraklion ska ta 2,5 timmar men det blir en timme extra på grund av vågor och vind. På detta fartyg finns ingen risk för sjösjuka. Fartyget liksom kör uppe på vågorna. Autopiloten parerar alla vågdalar suveränt med hjälp av ett datorbaserat stabiliseringsprogram.

Väl framme vid Heraklion gick vi genast de få stegen upp till tavernan vid bussstationen. Tavernan med det fina utbudet och de låga priserna. Vi kunde genast konstatera att sista bussen för kvällen till Chania avgått. Arne ut att finna härbärge medan Birgitta och packningen väntade kvar. Birgitta läppjade på en pava kapsylretsina av kretensiskt märke. Billigaste retsinan vi på denna resa druckit. 1,90 € och då ingick tilltugg i form av gurka och frukt. Arne strax tillbaka. Hade funnit ett trivsamt Hotel med altan ut mot hamn och hav till priset 30 € Vi kvarstannade någon timme vid busstationen för att beskåda folkvimlet. Här finns en jättelik lekplats där barnen har omåttligt skojigt. Det verkar mest vara grekfamiljer från området snarare än resenärer som är i majoritet på denna plats. Föräldrarna åt och umgicks under det att barnen lekte med varandra. Vilken trevlig bild av det grekiska vardagslivet.

Vi avslutade kvällen med altansittning på vårt Hotel. Mycket vacker vy. Man såg hela hamnområdet, alla upplysta färjorna samt myllret av flanörer i sena kvällen. Den jättelika hamnpiren med sin fasadbelysning omgärdade det hela. Vi kunde också till vår glädje konstatera att man inlett det mödosamma renoveringsarbetet på de gamla förfallna husskeletten just invid hamnområdet. Husen har stått där så länge vi kan minnas till synes helt övergivna. Måhända EU-medel för kulturskatter anlänt??

Torsdag 30 Maj. Vi tar morgonbussen de 15 milen till Chania . Färden tar innemot tre timmar med stopp längs vägen. Pris 10 €.

I Rethymnon hinner man dock av för snabbrast på tre minuter. Väl framme i Chania har vi planer på att resa vidare ut till Agia Marina för att övernatta på det förträffliga Pension Nikos. Vi släpper dock denna plan till förmån för boende i Chania. Arne hittar snabbt ett ljuvligt litet ställe just nära busstationen. Inne på en gård finns ett litet Hotel som för 23 € tar oss som gäster. En besynnerlig plats. Mitt i det centrala Chania har vi frid och ro. Intet hörs från biltrafiken. I husen kring innergården bor vanliga grekfamiljer. De sitta på sina altaner och trivas liksom vi.

Fredag 31 Maj. Vi sitter långfrukost på vår fina altan. Summerar vår månadslånga resa. Nöjda? Ja och mer därtill. Vi har icke sett röken av några jordskalv, ej haft färjestrejk eller taxidito. Har man dessutom varit ute på öarna i en månad, då förmår man ej saknad känna inför hemresan. Ej heller vemod. Det känns precis rätt att nu fara hem till den väntande sommaren. Lägg därtill att vi ju icke har mer än drygt tre månader till nästa Greklandsresa. Den 20 September bär det ånyo iväg. Då ska vi under några veckor och med Samos som bas utforska nya spännande öar. Träffa nya intressanta människor, sitta nya Tavernor.

Tar taxi ut till flygplatsen. Priset enligt listan 10 €. Vårt plan visar sig vara en timme försenat, men den Grekiska informationen är just "Grekisk" i ordets vidaste bemärkelse, det vill säga till noll och intet. Displayerna visar de tider då planen ska komma och avgå, ej när de i verkligheten gör det. Vi brukar direkt efter incheckning av bagaget gå direkt ut och bonussola in i det sista, hellre än att sitta och hänga i de röriga gaterna en trappa upp. Billund gate 4. Visst, men när alla som ska just dit satt sig i den gaten, då komma kontraorder. Gate 3 i stället. Och de som sitter i gate 3 och ska till Arlanda, de får byta till gate 1….. Fast det är ett sant gratisnöje att på plats beskåda de lämmeltåg som ska byta gate. Omsider, och utan gatebyte får vi så gå ombord på Novairs flight till Umeå. Vi sitta som vanligt på "fattiga raden" dvs allra längst bak eftersom vi inte bokat mat på planet.

Väl hemma vid huset på Mårdvägen möts vi av en halvmeterhög gräsmatta, rabarberna innemot 2 meters höjd, samt lysa det gult av alla maskrosorna. På köksgolvet ligga i tvenne höga staplar våra två Västerbottniska morgontidningar sida vid sida med en halv kubikmeter post. Hem, ljuva hem. Nu ut till stugan på skäret för att skruva av fönsterluckorna samt montera vattenmätaren. Sommaren väntar.

Hälsningar Arne och Birgitta

Kreta på Kalimera »

Börja om »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera