Sensommarsemester. Del 1. Kos.

Resenärer: Christina och Åke Persson, Uppsala
Besökta öar: Kos, Leros, Lipsi, Agathonisi och Samos under tiden 26 augusti till 13 september.

Flygen dit och hem beställdes i februari d v s långt före larmrapporterna om flyktingströmmarna till Kos och andra öar med dramatiska bilder i TV under sommaren. Det var med blandade känslor vi påbörjande semestern - vad skulle vi få se och uppleva av flyktingströmmarna?

Vi har besökt öarna tidigare, flera gånger de senaste 5-10 åren. På Kos var vi för 30 år sedan så den var nästan ny för oss nu. Då körde vi bil runt ön och besökte de flesta sevärdheter.

Resan kunde startat bättre eftersom vi tvingades tillbringa ca en timme i flygplanet medan teknikerna fixade ett fel på en kontakt i en av motorerna. Efter en omstart av planets elektronik fungerade allt? Vi kom iväg och tack vare medvind blev vi bara 30 minuter sena. Det gjorde dock ingenting eftersom vi ändå skulle tillbringa 4 timmar på Atens flygplats i väntan på inrikesflyget till Kos, en tid som vi fördrev med lunchförtäring och inköp av tullfria varor.

Flyget till Kos gick utan problem med ett turbopropellerdrivet plan med söta flygvärdinnor. Huruvida piloterna var söta framgick inte men vi kom fram till Kos efter 40 minuter.

Taxin till Kos stad kostade 37 €, fast pris på anslagstavla i motsats till info på nätet att det skulle kosta mellan 55 till 95 € vid förbeställning.

Väl framme till Hotell Achilleas i utkanten av hamnen mottogs vi av väntande personal. Vi hade valt ett rum med balkong och havsutsikt. Efter uppackning gick vi ned till angränsande taverna för middag. Avslutade dagen på balkongen och njöt av utsikten men något trötta efter en lång dags färd mot natt.

Torsdag 27/8
Sedvanlig frukost med nybakat bröd, som C inhandlade, på balkongen med utsikt mot Kos hamn och Turkiet. Intill två bilar hade två familjer, troligen romer, sovit på hamnplattan på madrasser och med filtar som täcken. Spartansk morgontvagning med vattenflaska. Bilarna var Toyota av äldre modell och BMW!

Diverse båtar av olika storlekar kom och gick, ett verkligt skådespel.

Under en repa på sta'n beskådade vi turisterna som embarkerade diverse utflyktsbåtar för dagsutflykter till olika delar av Kos och Kalymnos.

Vid borgen fanns flera hundra flyktingar bakom stängsel och väntade på giltiga papper. En omisskännlig stank av ladugård kunde vi känna där. Några flyktingar fanns också i utkanten av hamnpromenaden, dock inte lika ymnigt förekommande som i nyhetsrapporteringen i TV hemma någon vecka tidigare. De unga männen gick omkring i grupper om 8-10 personer och verkade komma från Pakistan eller Bangladesh.

Båtbiljetter till Leros inhandlades. Lunch på närliggande Nick The Fisherman bestående av sardiner och bönsallad nedsköljda med en 0,5 l Cair retsina och 1 l vatten på glasflaska. Allt kostade 26€. Ingen momsregistrering förekom, handskrivet kvitto.

Grillade sardiner på Nicos the Fisherman.

Siesta på rummet. Gick sedan till hamnbassängen och inväntade utflyktsbåtarnas återkomst. Vilken cirkus med alla ungdomar som steg iland. Undrar om det fanns flytvästar till alla?

Utflyktsbåt anlöper hamnen.

Åter till hotellet för samtal med värden Paris och son angående önskemål om Christinas grekiska kurslitteratur. Värden försökte fixa detta och skulle återkomma morgonen efter. Boken fanns och inhandlades av värden i en bokhandel i Kos stad. Till saken hör att boken inte gick att köpa på andra ställen och detta var sista exemplaret. Vilken service! Värden undrade dock varför Christina inte lärde sig kinesiska istället – det är 800 miljoner som talar kinesiska jämfört med 8 miljoner som talar grekiska.

Middag på Restaurang Kalymnos intill hotellet. C åt bläckfisk, stor portion, och Å åt grillat kött, direkt från kolgrillen. Köttet var torrt och konsistensen i likhet med tuggummi. Efter halva portionen gav jag upp och klagade hos servitören. Jag borde ha förstått att det var fel på köttet eftersom han bifogade tsatsiki ”on the house” för att dölja misstaget. Han blev ”bedrövad” över min kritik och ville erbjuda något alternativ, men jag avböjde. En extra karaff vin, ”on the house”, var inte tillfyllest, vi lämnade det mesta. Inget nattsudd, i säng före 22.

Resebrevet fortsätter »