Två fantastiska veckor på Syros. Del 7

Uppe redan kl. 7, vi tror vi förstår varför det inte känns hemskt alls. Vi mår bara SÅ BRA! Vi tar morgonbussen redan kl. 08.20 för att först äta frukost på något trevligt ställe inne i Ermoupolis. Sedan ska vi ladda med mycket vatten för att ta oss så långt upp till Ano Syros som det är möjligt att göra. Det är Ermoupolis äldre och högst belägna del som det nog kommer att krävas en hel del energi för att nå. Väldigt bra frukost med bra pålägg till brödet samt omelett mm. intages medan staden vaknar upp. En stor stad som vaknar upp en morgon är intressant i upptäcktssyfte och lite annat än t.ex sen eftermiddag eller kväll. Ett par av våra vänner har varit upp dit vi ämnar ta oss, de råder oss att ta en viss väg upp, kanske kommer det att fungera om vi förstått beskrivningen rätt. Det kan också vara spännande att se vart vi hamnar genom att gå lite på måfå. Vi lär ju ändå få ta del av mycket som är den här stadens vardag och miljö, antagligen och förhoppningsvis i områden utan kommersiell verksamhet.

Att hitta ett kritvitt hus med blå fönsterluckor här, går inte. Ej heller arkitektonisk logik.

Mycket av bebyggelsen ser ut som om delar av den grekiska finansiella krisen inte existerar just här och nu, svårt att bedöma. Sådan "bedömning" kan givetvis vara totalt vansinnig att göra så här. Även om ämnet i sig är intressant så vill vi definitivt inte hamna i någon diskussion med orts- eller öbefolkningen i stort om ett tillfälle skulle ges. Våra kunskaper är inte tillräckliga nog i ämnet och man vill inte såra, irritera, skapa osämja eller dylikt. Vartefter staden bakom oss breder ut sig när vi vänder oss om då och då, så är det mycket spännande att åt alla håll möta något nytt hela tiden. Men då det är uppför hela tiden så är det rätt kämpigt. Vi når ett delmål, stora kyrkan högt uppe något till höger från hamnen sett blir viloplats ett tag och vad som utspelar sig i form av utsikt nedanför oss är i det närmaste obeskrivbar. Jämförelser kan göras med platser som t.ex Santorini, minnen av en plats där hela Samos stad syns, utsikten från en av Patmos högsta punkter, vyerna i flera väderstreck från borgen på Leros, att blicka ut mot Telendos från Kalymnos. En stund då man får se en fantastisk utsikt är omöjlig att "ta med sig" annat än som minnen, inget fotografi kan bli lika bra som då man står och betraktar en vacker plats. Att blicka ut över stora delar av Ermoupolis inklusive hamninloppet och den storslagna vyn över Tinos och Mykonos är något att minnas så länge vi lever. Ord räcker inte för att beskriva detta!

På väg under första delen av vandringen upp emot Ano Syros börjar vi ana hur fantastiskt vackert staden breder ut sig bakom oss.

Från denna plats kan vi studera slutmålet, Ano Syros och försöka klura ut vilken väg som enklast leder oss dit. Det går en bred trappa en betydande del av vägen upp men det finns ingen direkt självklar väg ner ifrån där vi står nu till fortsättningen eftersom det är ett område, som ett "glapp" mellan dessa båda delar av staden. Den kanske under andra delar av dagen, vältrafikerade stora gatan mitt emellan är förmodligen den som går vidare norrut över ön? Den ska nu korsas, vi tar oss ner via lite trappor och sluttningar mellan husen och fortsätter mödosam klättring i breda trappan för etapp 2. Det är ännu värt mödan, kämpigt är det och föga överraskande möter vi bl.a ett par konstateljéer högt upp där husen står tätare och gränderna blir smalare. Det finns oceaner av inspiration att skapa utifrån de yttre betingelserna. Här står dock luften nästan helt stilla, liksom den hänförande utsikten nyss så är den totala upplevelsen obeskrivbar. Någonstans kommer vi att möta ett stopp där uppe mot toppen och som på beställning har någon eller några haft den utsökta idéen att placera en av de minsta tavernorna vi sett i hela Grekland, just här! Eller ska vi kalla den för bar? Vi har inget annat intresse än grekisk sallad, läsk och vatten. Vad menyn i övrigt kan tänkas bjuda på är inte intressant då vätska i form av grönsaker och läsk och vatten är högprioriterat. Här är också välbehövlig skugga, denna lunch känns väldigt speciell. En mycket smal spiraltrappa leder upp till ett etage ovanpå köket. Utan tak på etaget och helt öppet nedåt så exponeras samma helt formidabla utsikt från ännu lite högre höjd jämfört med densamma vid stora kyrkan! Här uppe finns stolar och bord men blotta tanken säger att det antagligen är betydligt mer behagligt att sitta här uppe efter solnedgången än nu i stekande hetta. Nu äntligen otörstiga och mätta av både mat och utsikt så behöver vi trots allt börja tänka på att vandra tillbaka till centrum. Dessa timmar av stor ansträngning men mycket lön för mödan kommer efter summering att bli minnen som vi kommer att lägga extremt högt på listan genom alla Greklandsresor!

Att få se denna utsikt var något som nästan var overkligt. Men det var sant, ett av de häftigaste ögonblicken någonsin i Grekland för vår del!

Vägen ner blir inte densamma som den vi tog upp beroende på att det antagligen finns någonting annat att låta blickarna falla på lite vid sidan om. Nu är dock inte förväntningarna av samma kaliber som på uppvägen men det känns som vi går igenom något vi kan kalla förort när vi väl möter mer plan mark. Vad som uppe på höjden såg ut som vägen vidare norrut är här nere ganska vältrafikerad flera timmar senare och om vi minns rätt är det ända borta vid stadens sjukhus och en större rondell som gatorna delas och en av dem är denna vi har intill oss. Nere på hamnpromenaden väntar ytterligare en efterlängtad belöning i form av varsin Mythos-öl på fat! Hur den smakar i Sverige ska vi inte nämna, på flaska här nere har vi till och med tyckt den har börjat smaka tunnare och mer intetsägande än liknande sorter. Men dessa är SÅ UNDERBARA, så perfekta för tillfället att det slinker ner ytterligare varsin! Ett kryssningsfartyg från Valetta på Malta glider sakta in och får förtöja mitt emot den kaj där reguljära färjor har sina fasta platser att lägga till. Kryssaren är inte alls en av de där enorma bjässarna, alla de som stiger av den och ska "göra stan" hinner skingras en hel del innan de kommer så långt bort som till där vi sitter nu. Öar med mindre städer som tar emot kryssare märker mer av hur koncentrerat folkmassorna kan välla in. Som omväxling väljer vi att inte gå upp i gränderna för middag. Här på hamnpromenaden finns flera synbart gemytliga tavernor och särskilt en som har mycket blå möbler får bli den vi tar. Xorta igen (går inte att misslyckas med här), tzatziki (htipitin var slut), friterad småfisk till mig, räksaganaki och grillad bläckfisk. 5 rätter kan låta mycket men att äta långsamt lär vi oss hela tiden att göra och vi blir inte heller så proppmätta. Om det är kryssningsgäster som nu går förbi i ganska stor mängd är svårt att säga men turister generellt som promenerar och dricker direkt ur ölburkar offentligt är en tragisk syn tycker vi, usch! Tillbaka tämligen trötta i lägenheten är det otroligt skönt att duscha av sig och sen ta med sig två glas rött ut till poolområdet för att avsluta dygnet med en pratstund med några av våra svenska vänner.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera