Nyfikna på Ios och Folegandros. Del 3.

På onsdagmorgonen letade vi nya intressanta vägar innan vi kl. 08.30 intog frukost på Ponta vid det första torget. De hade vackra tallriksunderlägg och fint keramikporslin. Ägarens hustru Elisabeth var konstnären. Hon hade målat och tillverkat sakerna. Underläggen fick vi och två annorlunda kaffekoppar kommer nu att finnas hemma. Vi hämtades med bil 10.40. På vägen ner såg vi åter de rödskimrande kullarna. Det är en endemisk buske som bara finns på Ios och Folegandros.

Endemisk och fridlyst.

Aqua Spirit avgick 11.30 till Ios. Vi stannade och åt på Taverna Susanna i hamnen. Ägaren var, som de flesta vi mött under veckan, pratglad. Inför sommaren med fyllda tavernor och barer sa hon: ”Snart är det dags att späda ut alkoholen med vatten, för annars faller ungdomarna omkull.

Dagen var solig, + 25, men med 6 beufort från norr. Det ven runt knutarna. Under frukosten frågade vi Thomas, vilken biluthyrare han brukade kontakta. Vi bestämde tiden kl. 10 och då stod en Nissan Mikra med chaufför vid hotellet. Firman heter Acteon och chefen nere i Porto ville ha 50 € för 2 dygn. Pga. den hårda vinden var bil det enda tänkbara fortskaffningsmedlet. Vinden avgjorde också resmålet. Manganari, längst ner i söder, kunde ligga i lä enligt Thomas. Det stämde! 28 km bort på god asfaltväg med enormt många krökar och nivåändringar nådde vi målet. Den senare delen av vägen är inte naturskön, bara en mängd klippblock.

Manganari är en liten by med några få invånare, några turisthus och några tavernor. Vi stannade vid den enda öppna, AntonIOS och tog en öl, pratade med ägarparet, bytte om, badade och åt lunch. Under de tre timmar vi var där, såg vi 6 turister. Den härliga vackra stranden var långgrund med finsand och badet var njutbart i 19° temperatur. På vägen tillbaka tog vi av till Psathi. Åter en svindlande färd ner till havet. Eftersom vi redan hade ätit lunch, måste vi avstå besöket på den av Janne rekommenderade lugna tavernan. Byn kändes sovande. Under hela trippen såg vi 5 bilar och 3 fyrhjulingar utanför Chora. Det är lugnt på ön i slutet av maj, utom möjligtvis nattetid och det vet vi inget om. Middag på The Global Gourmet. Bra lagat, egenproducerat vin och trevligt snack.

Manganari beach på Ios.

På fredag förmiddag gjorde vi en tripp till det som sägs vara Homeros grav.

På väg till Homeros grav.

Jordbruksbygden norr om Chora är vacker och påminner om en liten Lasithiplatå, därefter blir det många stenblock med många gröna buskar – maccia. Graven var inte mycket att uppleva, men landskapet dvs. bilturen gav mer. Vi mötte en fyrhjuling och en skåpbil under turen. På vägen hem hamnade vi i Mylopotas. En vacker, jättestor sandstrand med ett fåtal liggande i solstolarna.

Tavernan Drakos längst bort hade öppnat dagen innan. Vi satte oss i skuggan med en öl och ett långt samtal med ägaren, vilket följdes av en fisklunch. Ägaren berättade att före 1961 levde man på odlingar och fiske. Då kom hippievågen till Ios och Mykonos. Hans far hade haft fem olika jobb. Själv hade han som liten pojke varit med och jobbat i de grönsaksodlingar som syns i bergen. Dessa avgränsningar finns i mängd över ön. Förr regnade det även på sommaren. Nu är jorden borta, liksom fisken. Det regnar inte sommartid och alla lever på turism.

På väg till Mylopotas.

Fiskrensare på Drakos Taverna på Mylopotas beach.

Resebrevet fortsätter »