Älskade Lefkas och vänliga Kalamos. Del 2.

Dag 5
Idag ska vi ta oss till en favorit i Grekland - badviken Agiofili. Vi bestämmer oss för att vandra dit och ta badbåten hem. Det var jobbigare än jag kom ihåg men det är ju några år sedan. Halvvägs ser vi en orm till, denna gången en smal svart. Jag har bara sett orm i Grekland en gång tidigare. Det var på Samos och den var död. Överkörd.

Vägen till Agiofili.

Väl framme belönas man av utsikten ner mot den vita stranden som består av mjuka slipade klapperstenar och turkosfärgat vatten.

Agiofili beach.

Agiofili beach.

Solsängsuthyraren har inte börjat säsongen än och när de 8 personer som bor på segelbåten lämnar, är stranden nästan tom. Vattnet är inte så klart som det kan vara, men viken är lika vacker som vanligt.

Klockan 16.45 svänger badbåten runt berget och med sitt "tut, tut" så töms stranden snart på resterande turister och ortsbor. € 5 per person kostar det att slippa gå hem. Priset är T.o.R. och gäller även om man bara åker ena vägen.

Framme i Vass så köper vi gyros som vi äter på väg hem till hotellet. Vi känner igen "gyrosmannen" ifrån tidigare besök. Det är så många vi känner igen. De två bröderna som kör badbåten, deras mamma som alltid står på kajen och tar tampen. Vi känner igen Dimitris och Orpheus i butiken, deras mamma och hunden Beethowen, det engelska paret som har tavernan Penguin m.fl., det känns hemtrevligt.

Dag 6
En underbar morgon. Vindstilla och sol. Egentligen vill vi ta badbåten till Agiofili men den går dit 11.00 och tillbaka 16.30. Det blir nästan 5 timmar på stranden och det är för länge för oss. Vi bestämmer oss för att ta bilen till Agios Nikitas istället. Vi bodde där i två veckor 1999. Vägen dit är vacker med blommande ginst, oleander, cypresser, vinrankor och olivträd om vartannat. Vi möter bara två bilar på hela vägen!

Lefkas västkust i juni.

Agios Nikitas är sig ganska likt. Tar några bilder vid "utsiktsträdet". Det ser inte ut att må så bra, men några grenar är kvar.

Agios Nikitas.

Det blir lunch på tavernan som ligger där vägen till stranden Milos startar. Poseidon heter den. Dolmades, grekisk sallad, en Mythos och en Coca Cola kostar € 17. Vi orkar inte gå till Milos idag så vi tar bilen till Kathisma istället. Där är det är gratis parkering! Solen lyser och vattnet är.......hm, ganska varmt!

Kathisma.

Väl hemma i Vasiliki så sätter vi oss på terrassen och tittar på alla entusiastiska brädseglare. Allt ifrån nybörjare till super, super proffs som gör vita linjer i det blå vattnet. Sedan lägger vi oss på våra solsängar och tittar på himlen. Så lyxigt med solsäng på terrassen. En ny vana.

Dag 7
Planen är att ta badbåten till Agiofili - men det är molnigt när vi vaknar så det blir en "bara vara dag". Vasiliki Bay är silvergrå och spegelblank. På kvällen äter vi grillad fisk på Spiros. Vi har ett gäng amerikaner som bordsgrannar. Surfare. Tänker på hur "laidback" stämningen är i Vasiliki. En känsla jag gillar.

Vi går hem för att packa - men vi vill inte åka. Sitter till sent på terrassen och bara njuter.

Sent på kvällen får vi ett SMS ifrån våra värdar på Kalamos. Det säger att färjan går 11.00 istället för 14.15 nästa dag.

En grå kväll i Vasiliki.

Resebrevet fortsätter »