Vi reste också till Kythera. Del 3.

19-22 (Iota Apartments i Mylopotamos, rumsnummer oklart)
Efter att ha tagit ett hjärtligt avsked av Despina tog vi vägen förbi det smått berömda bageriet i Karavas, där det inhandlades bl.a. vin och olivolja (jo, det ÄR ett bageri i första hand). Efter ett ATM-besök i Potamos styrdes sen kosan till gemytliga lilla Mylopotamos och Iota Apartments. Vi var ju väntade och mottogs på allra bästa sätt av Iota själv. Givetvis var boendet bra, givetvis var det gott om plats i lägenheten och givetvis var uteplatsen smått gigantisk.

Vår uteplats på Iotas.

Själva byn var nog den allra mest genuina av de vi bodde i. Visst fanns det några turistboenden, men det mesta verkade vara för fast-, eller åtminstone regelbundet sommarhalvårsboende. Det mysiga torget, med de stora platanträdens lövverk som tak, var förstås byns medelpunkt. Nedanför detsamma flöt en lite å, där en grupp änder höll till, och på andra sidan av den låg en så här års stängd taverna/kafé. Även ytterligare ett, nu stängt, kafé fanns i härheten.

Torget i Mylopotamos.

På själva torget låg hursomhelst tavernan (byns enda öppna och även den skulle stänga veckan därpå) där hela resans kulinariska höjdpunkter nåddes. T.ex. var den imam vi åt där den definitivt bästa varianten av den rätten vi någonsin ätit, kanske t.o.m. något av de bästa av ALLT i matväg vi någonsin intagit i Grekland. Men även övriga rätter (bl.a. fyllda zucchinis, kleftiko, pastitio, kanin, tupp i vin med pasta) vi åt där under två kvällar och en lunch höll mycket hög klass. Tyvärr blev den sista kvällen där (och den sista på Kythera överhuvudtaget, för den här gången vill säja) något av ett antiklimax.

När vi hade satt oss till bords och skulle gå igenom vad som kunde tänkas serveras till vår avskedsmiddag, blev vi upplysta om att "sorry, no food today". Det visade sej nämligen att kocken (liksom f.ö., vad det verkade, halva ön, åtminstone större andelen av Mylopotamosborna) var på bröllop i Kapsali. Vi lyckades truga till oss lite jordnötter samt ett fat med oliver och gurka, men så värst mätta blev vi ju inte av det. Som tur var hade inte minimarketen (med betoning på MINI) i byn hunnit stänga. Vi hittade en påse pasta och lite färdigskivad ost där, vilket tillsammans med de tomater vi tidigare fått av Iota (och några basilikablad vi helt sonika "lånade" från hennes prunkande trädgård) fick utgöra vår sista middagsrätt på Kythera. Lite snopet kändes det allt...

Detalj från Iotas trädgård.

Givetvis vandrade vi ner till vattenfallen och vattenkvarnarna utanför Mylopotamos. Detta är nog den mest kända vandringen på hela ön. Och den höll verkligen vad den lovade. Upplevelsemässigt i klass med den till Paleochora. Verkligen en trolsk stämning bland resterna av de gamla kvarnarna längs den lummigt omgivna älvfåran. Ett par av kvarnarna var också respektfullt nyrenoverade. Tyvärr inte så mycket vatten i fallen längst upp, i början av vandringsleden, så här i hösttid, men ju längre ner man kom ju mer vatten. Några mindre vattensamlingar gick det även att ta sej ett dopp i (vilket en av oss gjorde, dock inte undertecknad, och det var enligt uppgift inte ens speciellt kallt).

Vi fortsatte sen INTE ner till Kalamistranden, utan vände när canyoning-skylten dök upp och tog den "övre" vägen tillbaka till byn. Samma dag hann vi också med den korta vandringen till Kato Chora, ytterligare en gammal ruinstad med ett otal rester av framförallt gamla kyrkor. Även om den inte var lika häftig som Paleochora, så var det ändå en väldigt intressant plats. Lite mer välbevarad kanske, men inte riktigt lika dramatiska stup runt omkring.

Badplatsen vid vattenkvarnarna längst ner.

På vägen tillbaka upp från vattenkvarnarna.

Kato Chora.

En av Mylodagarna tog vi bilen västerut till Limnionasstranden. Trots att det blåste en del från just väster den dagen, så ligger ändå Limnionas så pass skyddat att det inte var några större problem med vinden där. Och även om det väl inte var den bästa stranden vi besökte (framförallt i minsta laget, med tanke på att vi ändå var ett antal sällskap där), så var i alla fall den lilla kantinan öppen. En separat toalettbyggnad fanns det också, en bit upp från stranden.

En annan Mylodag, den sista hela, bilade vi återigen ner mot Kapsali för lunch och en sista baddag där. På nervägen stannade vi till i Chora för en sista frappe. Det hade börjat tjocka till sej på himlen och precis när vi hade satt oss så öppnade sej densamma. Ett riktigt skyfall, som höll på nån kvart. Som tur var hann vi ta oss in i själva kafét, så det blev bara något av en kul upplevelse. Det sprack sen upp fullständigt och vi slappade hela eftermiddagen på stranden i Kapsali. Eva kom där i kontakt med en av havssköldpaddorna som bor i viken. Eller kanske rättare sagt kom den i kontakt med henne. Lite skärrad blev hon allt.

En för oss unik händelse där var också att vi hyrde varsin solstol (!), med tillhörande parasoll. På tillbakavägen stannade vi till i utkanten av Chora för inköp av Stavros kanellikör och mandarindito. Tyvärr valdes plastflaskvarianten av den förra, vilket vid hemkomsten visade sej vara ett dumt val, då en tredjedel av innehållet saknades i flaskan och ett par t-shirts hade blivit totalt nedsolkade. Vad vi förstod så finns dessa utsökta likörer bara att inhandla i just den affären.

Alla hann inte in från uteserveringen under skyfallet i Chora.

Efter att ha checkat ut från boendet, tagit avsked av Iota (född och uppvuxen i Australien, många på Kythera har ju f.ö. nån slags anknytning dit) och floristen i sällskapet till sin stora glädje blivit tilldelad en hel plastkasse full med diverse fröer från hennes (Iotas) trädgård, så bilade vi till denna sidas Agia Sophia-grotta. Vi hade läst på anslag vid torget att den skulle vara öppen alla dagar utom måndag (nu var det söndag). Men när vi kom fram visade det sej att den just den här veckan var stängd på söndagen, eftersom måndagen därefter var en holy day och man skulle ha öppet då i stället. Snopet igen, alltså.

Stängt var det här.

I stället tog vi oss åter upp till Karavas, för ytterligare ett besök på kafét där och en kort vandring ner till den närmaste källan. Potamos utomhusamfiteater passade vi också på att besöka på vägen. Sluttankning utanför Potamos, lunch i Livadi och sen till slut mot flygplatsen, via bl.a. Mitata (som vi då önskade att vi hade haft tid att utforska närmare). Drakakisrepresentanten tog emot bilen och efter nån halvtimme i avgångshallen lämnade vi Kythera för den här gången.

Runt en av källorna i Karavas.

22-23 september (Peris Hotel i Loutsa, bokat hemifrån)

Peris ägare hämtade oss sen på flygplatsen i Aten. Eftersom tavernan närmaste hotellet hade stängt för renovering fick vi ta oss ner till standpromenaden i Loutsa (igen) för att inta avslutningsmiddagen. Även denna gången blev vi glatt överraskade av frånvaron av trängsel. Vi beställde alldeles för mycket mat, orkade bara äta upp hälften av allt det goda.

På promenaden tillbaka till Peris passade vi på att av samme kioskinnehavare som hjälpte oss i början av resan inhandla moonshine-retsina i petflaska. Klart drickbart, faktiskt. Efter en överraskande omfattande frukost på Peris morgonen därpå blev vi så skjutsade till flygplatsen, för vidare transport med Swissair till Arlanda (med mellanlandning i Zürich, korkort tid mellan planen där, pga flyget försenat från Aten).

Sammanfattning
Kythera var, som jag hoppas framgår ovan, en mycket positiv upplevelse för oss. Vi bodde fantastiskt bra hela tiden där. Kostade visserligen något mer än vi är vana vid (40€ på alla boenden utom ett, Lanos, där vi betalade 50), men det var det helt klart värt. Maten var nog, både generellt och toppmässigt (imamen på Mylopotamostorget!) sett den bästa vi varit med om hittills. Därtill till överkomliga priser (15-20€ för luncherna och 25-30 för middagarna, vinet som brukligt 6€ kilot, amsteln oftast 2).

De ovanligt välmarkerade vandringslederna var som de brukar vara väldigt givande att nyttja och vyerna längs både dom och många av vägarna helt suveräna. Flera finfina stränder, speciellt om man som oss föredrar småsten framför sand. Dock måste man i flera fall vara beredd på grusvägar, med mer eller mindre farbart underlag, den sista biten (vi tog oss dock alltid fram med bilen). Förutom Agia Pelagia och Diakofti en överlag genuin känsla över hela ön. Och ingen dessa två orter var ju heller förstås direkt nåt Playa Ingles. Och som nästan alltid var alla människor vi träffade på mycket trevliga, sympatiska och hjälpsamma.

Kvitton fick vi automatiskt på tre av boendena (två på Kythera, Lanos och Babouni, samt Peris i Loutsa) utan att fråga eller bli tillfrågade om, på ett blev vi tillfrågade om vi ville ha (Iota), på ytterligare ett blev vi tillfrågade om vi ville betala med kort (Anemes). Dvs på endast ett boende var det "som vanligt". Enligt uppgift så har man, åtminstone på Kythera, börjat göra regelbundna kontroller av hotelliggare och liknande, vilket nog kan förklara denna tidigare sällsynta förekomst av hyreskvitton. På kaféer och tavernor fick vi på alla ställen utom ett kvitton, även om det rätt ofta var handskrivna sådana.

Vädret var bra i stort sett hela tiden. Förutom de två korta regnen var det lite halvmolnigt några dagar, men annars mest sol. Förutom kvällarna "inne i landet", som var lite halvsvala (långbyxor!) var det närmast perfekt temperatur hela tiden, möjligtvis lite VÄL varmt första veckan. Blåste gjorde det förstås en del, dock inte mer än vanligt och långt ifrån alla dagar.

När vi lämnade Mylopotamos blev vi förresten upplysta av Iota om att det i veckan skulle anlända 35 läkare från Kreta till Kythera för att utan ersättning (förutom kost+logi) hälsoundersöka samtliga fastboende på ön. Sånt gillar vi.

Trots att vi tyckte vi hann med så mycket under våra drygt två veckor, så har vi ju en massa kvar att se och utforska och uppleva på ön. Många byar och stränder, tavernor och kaféer, kyrkor och kloster, vägar och vandringar, vyer, monument och grottor är fortfarande kvar på listan. Plus att man förstås gärna vill återkomma till många av de platser vi var på den här gången. Så det lär definitivt bli ett återbesök framöver. Med andra ord: en ny favoritö!

Hälsningar Charleston med särbo

Kythera på Kalimera »

Börja om »