Älskade Lefkas och vänliga Kalamos. Del 4.

Dag 13
Vår sista dag på Kalamos. Egentligen skulle vi stannat till sista dagen men vi inser att vi inte kommer att hinna till flyget eftersom att Apollo ändrat avgångstiden. Det blir en vanlig dag med en promenad till bageriet, frukost på balkongen och sedan stranden. Vi tar för ovanlighetens skull den övre vägen till stranden. Halvvägs framme står en gammal cementbil och lagar vägen. Den ser ut att vara ifrån 50-talet, precis som de flesta bilar på ön. Jobbarna mumsar på frukt ifrån ett närliggande träd och bjuder oss att smaka.

Cementbilen.

När vi badat så blir det grillade räkor igen. Vi har sällskap av några ungdomar på tavernan och två engelsmän som också njuter av atmosfären. Så lugnt, vackert och rogivande. Ett milt pinglande från vindspelet är det enda ljudet.

Jag tror nästan att detta är min favoritbild ifrån resan:

Engelsmännen "chillar" i kvällsljuset.

På hemvägen hör vi en bil bakom oss. Det är en liten röd personbil med flak. Vi har sett den flera gånger där vägen slutar vid stranden. I bilen sitter ungdomarna från tavernan. Dom stannar och frågar om vi vill åka på flaket in till byn! Väldigt gulligt. Vi tackar så jättemycket - men avböjer.

När vi är hemma och ska duscha så finns det inget vatten! Värden är och grejar på utsidan. Han berättar att en segelbåt satt ankaret i vattenledningen ifrån land. Detta händer tydligen flera gånger varje år så han är beredd med en stor vattentank på baksidan av huset. Snart kan man duscha igen! Nu förstår vi varför han varnat för att dricka kranvattnet!

Dag 14
Vaknar av tuppen som vanligt - 4.59 vaknar han idag. Vi tar 6.45 färjan till Mitikas och det är den ordinarie färjan Ioanna som trafikerar sträckan. Återigen är det bara vi som är turister. Det sitter två tonårstjejer och läser läxan och några äldre män står och pratar. Båten går via Episkopi men går inte in till kaj då inga passagerare finns. Landskapet ser nästan ut som ett fjordlandskap i soluppgången. Det är vackert.

Ett grekiskt fjordlandskap.

Vi är oroliga för bilen. Är den hel? Ska vi få tag på någon att lämna nyckeln till? Ska vi överhuvudtaget hitta den? Vi fick ju lift ner till hamnen. Bagaget är tungt och vi släpar så gott vi kan genom ett morgontyst Mitikas. Mitikas är lite fulmysigt och så här på morgonen - trivsamt. Vi hittar inhägnaden som bilen står i. Den är hel! Får upp låset på grinden och backar ut. Ringer mobilnumret vi har. En sömning grek svarar att han kommer så snart han kan. Snart kommer han med ett kvitto i handen - € 30 kostar det.

Mitikas by.

Planen är att åka till Paleros för en övernattning. Väl där så hittar vi inget bra boende och Paleros ser inte så kul ut. Ganska slitet fast själva byn är mysig och genuin.

Getter på vägen mot Paleros.

Klockan är bara 10 så vi bestämmer oss för att åka tillbaka till Lefkas och Agios Nikitas och 50 minuter senare är vi där. Vi parkerar uppe på vägen och går ner till Hotel Olive Three som vi bodde på 1999. Det är samma ägare och det är farmor som välkomnar oss. Hela familjen bor i Kanada på vintern. Och visst finns det rum - många! Hotellet är nästan tomt. Vi betalar € 30 för en natt. Av någon konstig anledning får vi samma rum som 1999. Det med utsikt över tre gamla olivträd och en skymt av havet. Här hör man också en tupp, dock mera avlägsen än på Kalamos . Vi känner doften av timjan och hör man alla syrsorna.

Utsikt ifrån vårt rum på Hotel Olive Three.

Nu får vi chansen att återse Milos i alla fall! Packar ner lite i ryggsäcken och ger oss iväg. På vägen dit ser vi en liten svartklädd grekisk dam som försöker knipsa av några grenar på ett fikonträd med en sekatör. Vi förstår att det inte kommer att lyckas så maken hjälper henne. Hon blir glad. Visar med händerna att hon fått grenarna i huvudet varje gång hon gått in i sin port. Hon pratar och pratar - på grekiska. Vi förstår inget av vad hon säger så vi bara ler tillbaka. Vi fortsätter mot Milos. Vid tavernan Poseidon tar vi trapporna, fortsätter på stigen och är uppe på toppen. Allt är sig likt och snart ser vi stranden.

Så mycket folk! Egentligen inte SÅ mycket folk men jämfört med 1999 och 2007 så är det mycket folk med tanke på att det är i början av juni. Vi ser dom nya villorna som ligger på berget. Så synd att man släppt på byggförbudet. Men färgen är där. Den fantastiska turkosblå färgen.

Milos beach.

Milos beach.

Vi traskar ner för branten och snart simmar vi i det turkosa vattnet. Underbart! Fast lite svalt fortfarande. Det är ju tidigt på säsongen. Vi blir förvånade över att det går en man och säljer drycker på stranden. Milos har förändrats - men är fortfarande en underbar strand.

På kvällen blir det middag på Poseidon. Det blir dolmades, chorta och fisk i vitt vin. När vi går hemåt passerar vi nedre delen av byn och märker att baren på hörnet spelar musik på högsta volym. Nu känner vi inte alls igen Agios Nikitas och jag tänker på den lilla tanten i svarta kläder som bor i huset bakom.

Dag 15
Resan mot flygplatsen blir en biltur genom ett Lefkas i morgonljus. Jag blir alltid lite mellankolisk när jag lämnar en plats. Kommer vi att komma tillbaka undrar jag alltid. Sammanfattningsvis så kan jag säga att vi fann en del av "vårt Lefkas" till slut och även om mycket förändrats så man kan inte låta bli att fortsätta charmas av Vasiliki och förundras av skönheten i stränderna på västkusten.

Kalamos kan beskrivas som att här möter modern segelturism grekiskt vardagsliv i liten skala. Jag vill gärna utnämna Kalamos till en av Greklands vänligaste öar! En ö som är väl värd ett besök.

Hälsningar Deia

Lefkas på Kalimera »

Börja om »