Öluffa i Joniska övärlden. Del 2.

Mathraki

Mathraki är en mycket liten ö med endast 45 bofasta, där finns havet, solen och vinden, en liten grön ö cirka 5 km lång. Nästan bilfri, ytterst lite trafik ett stort lugn. Njuta av livet, solen, havet, den goda maten och promenader i naturen, är vad som gäller på ön. Här finns tre tavernor ett Kafenion och en minimarket. Dessutom fyra ställen att bo på, men endast Corfu Paradise var öppet när vi var där, vad vi såg. Hotel/restaurang Corfu Paradise/Taka-Taka (restaurangen) de har WIFI www.corfuparadise.com
Mathraki på nätet http://www.mathraki-island.com

Ankomstdag fredag 12juli
Väl framme förundrades vi över mängden människor som skulle av, förklaringen fick vi senare, det skulle vara stor fest på ön. Yannis son Georgo mötte oss och körde oss till hotellet i en riktig skruttig Ford transit. Grusvägen längs stranden lämnade även den mycket övrigt att önska.

När vi kom till hotellet, blev vi lite bekymrade, det låg helt för sig själv intill vägen och en strand på andra sidan. Det såg lite sisådär ut, men när vi väl kom in ändrade vi uppfattning totalt. Modernt inredda rum, vi fick en tvårums lägenhet med köksavdelning och en altan på 50 m2 med utsikt över havet och Korfu. Alltihop med valfri frukost för 50 €.

Corfu Paradise vid Arvanitiko.

Efter installering och kroppsvård tog vi altanen i besittning, vidunderlig utsikt över havet mot Korfu. Efter att ha insupit atomsfären drog vi oss två trappor ner för middag. Lemon chicken, sallad och vin allt mycket gott. Vad vi förstod så var vi tillsammans med fyra greker och ett tyskt par de enda gästerna på hotellet.

Resten av aftonen fördrev vi i lämpligt sällskap på altanen, mycket lugnt. Sängarna var sköna och vi sov gott.

Andra dagen lördag 13 juli
Frukost, ägg, bacon, kaffe, bröd mm (man kunde beställa vad man ville, det var det som menas med valfri frukost) allt mycket gott, mamma i köket mycket duktig. Maria dottern och servitrisen mycket trevlig och talar utmärkt engelska. Till middagen beställde vi Papoutsakia.

Men efter frukosten kom ödestimmen igen för PA, nu skulle dagens utflykt planeras. Givetvis blev det svart pist igen, runt ön! Men betydligt lättare, inte så kuperat och inte heller lika högt som Erikousa, och heller ingen eländig cykel att släpa på! Dessutom bra belagd väg.

Nära till allt, skyltar vid färjeläget i Plakes.

Vi tog vägen söderut, börjar med en backe rätt upp mot himlen, men inte så lång. Redan efter några hundra meter passerade vi vägens sydligaste del. Därefter ganska försiktig stigning upp till Chorio, där vi kommit upp 70 m. Men då skulle vi givetvis kolla vägen ner till Athletic Centre och hamnen nedanför, alltså på noll meter igen. Men efter en liten koll på hamnen med en fiskebåt, påbörjade vi vandringen uppåt igen. Chorio var en liten gullig liten by med några hus och en kyrka, många av husen var numera sommarhus, vad vi kunde förstå. Där finns även ett Kafenion vid kyrkan.

När vi väl passerat byn och kommit upp på 120 m höjd var det ganska flackt uppe på ryggen bort mot Plakes. Många härliga vyer uppifrån samt även vackra passager genom skogen. Lunchstopp i Plakes på Dolphins, Kyckling, sallad, tiro kefteri och Mythos, allt gott 27 €.

Hemåt igen söderut längs den långa fina Portellostranden. Vi träffade på det tyska paret som berättade att det skulle vara en stor fest uppe i byn Chorio ikväll, det var Korfus och även öns skyddshelgon som skulle firas, Agios Spiridon. Mat, musik och dans (PA lite reserverad mot dansen) men i övrigt lät det väldigt trevligt. I södra änden av stranden stannade vi för sol och bad, skönt efter vandringen, totalt cirka 13 km. Väl hemma igen sköt vi på beställningen av Papoutsakia tills nästa dag inga problem, de på hotellet skulle också upp till festen.

Rast vila efter den sedvanliga insmortningen och vätskejusteringen. Utvilade, pigga och raska intog vi altanen. Där vi njöt av utsikten bort mot Korfu tillsammans med lite vin. Dubbelt så bra finns inte!

Nu skulle vi iväg till festen, vi hann precis uppför backen, innan vi fick lift med en engelsman Mike som bor på ön (det är han som gör hemsidan om Mathraki). Uppe i byn var det full fart på festandet bakom kyrkan med musik och dans. Vi träffade på det tyska paret och fick slå oss ner vid deras bord. Det var helgrillat lamm eller souvlaki som gällde, man köpte biljett till ölen och maten. När slaktaren/grillaren styckade lammen gick det med fart, det gällde att inte stå för nära, det stänkte rätt friskt. Man kunde köpa lammet ½-kilo vis. Lammet serverades i papperspaket, det var "femklövern" som gällde när man skulle äta.

Dansen drog igång ordentligt, Prästen deltog med liv och lust i festligheterna, han dansade både grekiskt och "kasedans". Det blev en del öl innan vi tog oss hemåt tillsammans med det tyska paret i ficklampans sken.

Sömnen kom snabbt efter allt festande.

Tredje dagen söndag 14 juli
En något seg morgon efter gårdagens festande. Men vi ner för frukost. Efter en stund kom den manliga delen av det tyska paret ner. Då var det första gången som vi såg någon ha yoghurt som pålägg, men det fungerade tydligen också. Vi snackade om hur trevligt det hade varit på festen igår, full fart på allt.

Efter att ha återhämtat oss en stund gick vi bort till södra änden av Portellostranden. Vi hade en härlig dag vid havet, fantastisk fin sand på stranden. Väl hemkomna tog PA en toast och öl, men kaffe räckte för den andra halvan. Gårdagens öl hade tydligen inte försvunnit ännu. Efter en omsorgsfull insmortning och vätskejustering, vidtog tvätt för PA. Den torkade på mindre än en timma i solen och blåsten.

Utsikt från altanen, Korfu i fonden, alltid dessa eltrådar/kablar.

Vi åt middag tillsammans med det tyska paret, våra Papoutsakia väckte viss förundran hos våra bordskompisar. De små skorna smakade alldeles utmärkt. De berättade hur de hade kommit till ön, de hade åkt båttaxi hit. Skepparen hade haft lite bråttom, så han hade kört ganska fort i den något grova sjön. Helt omskakade och övergivna hade de lämnats på stranden, med orden "hälsa från mig till Yannis att han skall ge er ett bra och billigt rum". De tyckte precis som vi att det såg lite suspekt ut hotellet, men precis som vi ändrade de uppfattning totalt när de kom in i rummet. Vi diskuterade resor och Grekland i synnerhet, de frågade om våra favoritöar. De bjöd på Ouzo vanlig sort, sedan bjöd vi på Plomari. De uppskattade smaken på Plomarin. Efter fler diskussioner blev det dags för natten.

Fjärde dagen måndag 15 juli
En härlig morgon, frukost med "allt", ägg, bacon, bröd, ost, juice, kaffe, kaka och frukt. Man blir lite bortskämd på det här stället, allt är lika gott! Vi tog avsked med det tyska paret, den ena halvan låg dock och vilade, men vi skickade PoK till henne. Vi iväg till vår lilla del av Portellostranden. Härliga bad och mycket sol, vi såg färjan Pegasos passera på väg till Korfu. Vi vinkade ifall våra tyska vänner skulle se oss.

Portellostranden mer än 2 km lång, sträckte sig över halva ön.

En sen lunch skulle vi ha trots frukosten, vi tog oss upp mot hamnen och tog vägen upp mot Chorio, Efter den första backen, där finns en taverna och minimarket (med hyfsat utbud) Levante. Vi tog sallad och Pastitsada, kött i tomat med "pastaslangar" (jag har glömt vad de heter) mycket gott, väl värt ett besök. Vacker utsikt uppifrån tavernan. Servitören en ung kille talade utmärkt engelska, hans mor bor i New York och hans far på Korfu förmodligen inte helt ovanlig konstellation.

Efter den sena lunchen hade vi tänkt blöta ner de vackra kropparna ytterligare. Men blåsten hade tilltagit så det blästrade på stranden. Vi vandrade hemåt och njöt på vår altan istället. Efter alla sedvanliga procedurer blev vi så färdiga för middag, vi ner och fick en mycket god kyckling i ugn, t/l sallad och vin. Vi lyxade till det med glass till efterrätt, det satt fint. Vad vi förstod så var vi de enda utländska turisterna på ön denna afton. En sista kväll på altanen.

Avresedag tisdag 16 juli
Purrning kl 07:45, ner för frukost och betalning en summa för rummet och en summa för ätet. Skattemyndigheten har en del att göra på de här småöarna, inga kvitton, de flesta av de få bilarna saknar registreringsskylt. Yannis körde oss upp till Plakes, där vi fick vänta en stund på Dolphins innan färjan (Alexandros) kom.

Väl ombord kom det fram en dam och frågade om vi kände George på Erikousa, det var hos henne och hennes man Thassos vi skulle bo! Trevligt hon talade utmärkt engelska, de hade bott i New York i 14 år.

Mathraki på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »