Min singelresa till Parga. Del 1.

20 augusti - 3 september

Jag ska försöka mej på att göra mitt första resebrev hoppas ni finner det intressant och inspirerande så att ni kan förstå varför mitt hjärta blev kvar när jag åkte hem.

Jag är en virrig tjej 40+ som har rest en hel del både till Grekland och andra ställen i världen, men jag har aldrig rest helt ensam så länge och till Grekland förut. Jag tvekade länge men tack vare underbara människor här på Kalimera så tog jag steget.

Jag bokade, packade väskan, satte mej på tåget till Göteborg, då kom känslorna och vilka känslor Frihet, jag gjorde det, jag ska till Parga. Har aldrig varit så nöjd med mej själv som just då.

Framme i Göteborg var det bråttom, jag hade 15 min på innan sista flygbussen skulle gå till Landvetter.

Jag nämnde att jag är virrig, det är bara förnamnet (dom som känner mej förstår vad jag pratar om ;) ). Jag letade och letade sprang med väskan och datorn och handväskan i högsta hugg, frågade alla jag mötte, dom skickade mej hit och dit, till slut kommer damen jag frågade först springande med andan i halsen, pekade och skrek bussen åker där… jag stoppar den åt dej…. underbara människa. Hon stoppade bussen och jag klev på, föraren tittade på mej och sa med lugn röst: det finns tavlor att titta på.

Efter 8h på en hård bänk på Landvetter så fick jag äntligen gå på planet.

Flyget landade som det skulle i Preveza. Tack ock lov hade jag bokad flyg med Ving så det var bara att kliva på Vingbussen som skulle ta mej till Parga. Inget letande bara följa vingguiden, gött.

Sen kom nästa problem, jag hade bokat hotell själv och ingen visste var mitt Hotell låg, jag gick runt i bussen och frågad alla var ska ni bo, få se karta hmmm. Ett ungt härligt par hjälpte mej att klura ut var jag skulle gå av.

Framme på Hotel Paradise äntligen.

Utsikt från balkongen på Hotel Paradise.

Utsikt från balkongen.

Poolen vid Hotel Paradise.

Inte världens bästa utsikt från balkongen men det visste jag redan, nu skulle Parga upplevas.

Jag var helt slut efter allt resande, men jag var varm och medelhavet lockade, om jag minns rätt så var kl ca.13. Jag packade badväskan och gav mej av till stranden. Trodde jag ;), jag hamnade allt längre och längre från havet insåg jag men det var så vackert så jag stannade till i trappan och tog ett par kort.

När jag väl hittade stranden så blev det ett härligt dopp i det ljumma vattnet.

Efter lite badande var det dags för lite mat, den obligatoriska Grekiska salladen med en kall Mythos. Den första är alltid den bästa tycker jag.

Resebrevet fortsätter »