Språkresa till Nafplio på Peloponnesos

Under påsklovet begav jag mig till Nafplio för en intensivkurs i grekiska. Jag hade hittat kursen på internet, och på Kalimera fick jag veta att det var en bra skola som arrangerade kursen - Omilo. Jag anmälde mig redan innan jul 2011, och just då kändes påsken evigheters evigheter långt borta. Men plötsligt var den här och jag satt på planet till Athen!

Jag reste ensam, pirrigt och nervöst, men jag har rest ensam tidigare, och jag var ivrig att lära mig mer grekiska. Tack vare bra information från Omilo, och från Admirala på forumet, tog jag mig smärtfritt från Athen till Nafplio - även om resan blev lång… Jag steg upp kl. 04.00 hemma i Umeå, och anlände Nafplio runt 19-snåret. En vegetarisk gyro och sen sängen!

Kursen började nästa dag, fast inte förrän kl. 19, med en gemensam middag. Jag hade förmånen att under förmiddagen träffa Merete/Admirala som bor i Nafplio. Hon visade mig runt i gamla stan, och vi tog en kaffe och småpratade om situationen i Grekland. När våra vägar skildes åt tog jag en långpromenad, och stegade kaxigt upp de 999 stegen till Palamidi, fortet som tronar upp sig över staden. Jag var ganska svettig när jag nådde toppen, men belönades med blommande ängar runt ruinerna och en fantastisk utsikt.

Branta trappor är till för att bestigas!

Från toppen av Palamidi.

När kvällen kom stegade jag iväg till skolan i Nafplio. Där möttes jag av fyra lärare som genast började prata grekiska med mig. Många av de 16 kurskamraterna hade läst grekiska med Omilo tidigare, och många var väldigt duktiga på grekiska. Alla gjorde ett skriftligt prov, för att utröna vilken grupp vi skulle tillhöra när kursen startade på riktigt följande dag.

Grundskolan, som fungerade som språkskola under påsken.

Mina grekiskakunskaper var (och är... ) begränsade. Jag har läst en nybörjarkurs på universitetet i Umeå under hösten 2008, så jag kunde redan alfabetet och presensböjningarna av en del verb. Mitt mål var att öka min hörförståelse och mitt ordförråd, grammatiken tänker jag kan komma sen… Först gäller det att börja prata över huvudtaget!

En blandad skara europeer i olika åldrar tog sen plats vid långbord för att lära känna varandra lite bättre inför den/de veckor vi hade framför oss. Engelska gick bra att använda när grekiska inte räckte till...

Vi hade 4 timmars kurs varje morgon, och gemensamma aktiviteter på kvällarna (promenader, kurs i grekiska dans, påskmiddag etc), så dagarna gick rätt fort. Jag hade som ambition att läsa minst två timmar på eftermiddagen, vilket jag också gjorde, men mer än så klarade inte mitt huvud av! Så det fanns gott om tid för att strosa runt, dricka kaffe och titta på havet. Nafplio är väldigt vackert och det var förvånansvärt få turister vad jag kunde bedöma.

Bourtzi - ett av många fort runt Nafplio.

En strandad båt vid en av mina promenader.

Det var första gången jag firade en grekisk påsk, och det var roligt att uppleva den, och prata om traditionerna med greker som kunde förklara mer ingående kring högtiden.

Långfredagen med röda ljus och massor av folk.

Det var svårare än jag trodde att praktisera grekiskan i vardagen. På skolan var det såklart massor att lära, men i övrigt blev det mest min hotelldamer som fick bli praktiserade på. Jag bodde för övrig väldigt fint på Pension Isioni, bra läge i gamla stan, med väldigt fint rum och ganska stor frukost!

Jag kände mig osäker på om jag lärt mig någon grekiska över huvudtaget när jag tidigt på påsksöndags morgon satte mig på bussen mot Athen igen. Men så märkte jag att jag satt och tjuvlyssnade på samtalet mellan busschauffören och en medpassagerare... och att jag faktiskt förstod en hel del!

Jag har nu varit hemma i en månad och inte ägnat grekiskan många minuter, tills igår, när jag tog fram den digitala lektion jag fått mig tillsänd från Omilo. Och tänk - jag förstod nästan allt i min nivå! Jag hoppas att det betyder att en del fastnat - även om jag har lång väg att vandra innan jag kan påstå att jag pratar grekiska...

Jag är glad att jag tog steget och åkte iväg på språkresa, och att det inte bara förblev något jag "tänker göra nån gång". Jag tackar min 40 -års kris för det beslutet, jag måste ju skynda på om det ska bli fler språk så småningom!

Avslutar med en bild på mig själv i skolbänken, en av mina lärare och två av mina kurskamrater. Visst ser jag flitig ut?

Häsningar Bea

Nafplio på Kalimera » | Peloponnesos på Kalimera »