Vi reste till Kythera. Del 2.

Nu var det dags för Chora = Kythera, längst ner i söder. Vi parkerade bilen vid en stor P-plats vid infarten och promenerade nedför den smala huvudgatan med välputsade hus.

Chora. Kythera.

Chora.

Längst ner mot ravinen hittade vi en ung grekiska - Kiriaki - som helst ville prata engelska, eftersom hon behövde träna. Hon hade ett rum mitt i byn med terrass och ville ha 25 € per natt. Vi tog två nätter! Ön är ju så liten, att man kan bo var som helst och snabbt ta sig till en annan del av ön. Andreas hittade vi igen, men nu på ett kafé i byn. Meteorologerna hade nu i flera dygn lovat massor av regn. På kvällen när vi tog en ouzo på en ouzeria vid parken, började blixtarna ljudlöst slå ner i havet.

Middagen intogs på Zorbas, en grillrestaurang som hade mör kycklingsouvlaki. Två unga turisttjejer och vi var de enda gästerna, tills vi skulle gå vid 22-tiden. Då kom 12 bybor, som hade något att fira och blev mycket glada över att tillönskas en god måltid. Det var alltså lugnt även i Chora. Just när vi skulle gå kom regnet. Vi klarade oss hem ganska bra ändå.

Efter frukosten på onsdagsmorgonen tog vi promenaden ned till Kastro, borgen, högst uppe på klippan med vidunderlig utsikt både mot Chora och Kapsali - turistbyn nere vid havet. Vyer!

Kastro.

Kapsali.

Vi hade läst att lämplig shopping av inhemska produkter skulle gälla vin, honung, olivolja och bakverk. Nu tog vi bilen upp mot Livadi, men tog av mot Kalokairines. Innan vi kom fram till byn, hade vi redan hittat vinfabriken Nikos Stratigos, naturligtvis liten i förhållande till de kretensiska fabrikerna. Framme i byn hittade vi både honung att köpa och vid den nyrestaurerade kvarnen Maria, som med stor framgång hade startat bageri med försäljning av söta bakverk enligt gamla recept. 4 kvinnor hade fullt jobb, trots att det var strömavbrott på hela ön. Någonstans på ön höll de på med något jobb.

Därefter bilade vi till Mitata mot nordost. Det är en jordbruksby med utspridda hus med en del kvarnar på avstånd. En lång pratstund med ägarinnan i byn blev givande förutom den vackra utsikten.

Återfärden gick via Livadi, där vi planerat att äta lunch på Pierros. Pga. strömavbrottet fortsatte vi till Kato Livadi och tittade på den kända, vackra stenbron från 1822.

Den gamla bron.

Lunchen på Pierro med typiska grekiska långkoksrätter var god och prisvärd.

När vi återkom till Chora ringde vi Kiriaki och betalade för rummet. När vi träffades, sade jag till henne :"När vi ses igen om 50 år lovar jag att kalla Dig för Kiria Ki. Nu nöjer jag mig med att kalla Dig för Ki." För er som inte läst grekiska - Kiria betyder tant, kiriaki betyder söndag. Nu väntade Kapsali med de vackra havsbukterna. En mycket skön turistby, nu med några få kaféer och tavernor öppna. Turistsäsongen var över även här, även om vi hörde italienska pratas vid några öppna tavernor.

Belvedere är Choras andra restaurang. En pizzeria som serverade god "Makaronia fourno" ur lerkärl till oss på kvällen. Det var ett trevligt ställe med utsikt både mot borgen och ner mot Kapsali. Så många gäster som 16 dök upp och den trevliga ägaren hade även tid att prata med oss. När vi berättade att det enligt TV skulle bli strejk de närmaste 2 dagarna, sa han: "Här på ön händer inget, här strejkar vi aldrig"!

På torsdagsmorgonen tog vi en promenad för att köpa bröd, men brödet skulle inte anlända förrän 10.30. Efter bantad frukost blev det bilfärd igen. Man måste bo på ön för att kunna lära sig namnen på byarna. Vi passerade nu via Kapsali, Skoulianika, Travasarianika, Goudianika, tog fel väg, men genom att fråga oss fram passerade vi Fratsia och åkte sedan mot öster till Palaiopoli och Avlemonas.

Avlemonas.

I det här området finns de olivträd, som gjort ön känd för sin höga oljekvalitet. Annars har ön både skogar och väldigt stora buskklädda områden. Avlemonas var en otroligt vacker by i en bukt vid havet med vita hus, blå dörrar och fönsterkarmar. Efter varsin frappé på en kafenio var det bara 5 km upp till Diakofti. Kl. 12, när vi kom fram, åkte vi raka vägen till Zefyros taverna vid bron och tog varsin ouzo och försökte sammanfatta våra erfarenheter från ön. Min hustrus förkylning gjorde naturligtvis att vi inte vid och i vattnet upplevde denna badö med 34 beskrivna stränder.

Naturen är inte så dramatisk som på Kreta och t.ex. Karpathos. Högsta berget är 500 m. Växtligheten varierar på olika delar av ön. Kythera är en ö för människor som älskar sol, vatten och bad. Ön är liten, stor som Malta. Trots att vi under 4 dagar åkte kors och tvärs, blev inte reslängden mer än 20 mil. Under lågsäsong, som tydligen startar redan i september, börjar affärer, kaféer och tavernor att stänga. Trafiken på de smala och asfalterade vägarna är då gles, men man kan sällan köra över 60 km/h. Vi såg många skyltar angående hus och tomter till försäljning. Vår erfarenhet blev att priserna på tavernorna låg 10-40 % över de priser vi är vana från sydöstra Kreta. Där brukar då ingå även efterrätt och raki. De greker vi mötte var vänliga och tillmötesgående, men kanske inte lika pratglada som kretensarna är. Trots tråkig start på resan, blev den lyckad! Res och upptäck ni också! Hissa nattskjortan, som Olrog!

Efter grillad oktopodi och greksallad på Zefyros för 34 € var det dags att köpa biljetter till färjan. Istället för kl. 15.50 kom vi försenade iväg kl. 17.00 tillsammans med massor av bilar och flera busslaster med grekiska pensionärer. Kl. 22 var vi framme i Kastelli Kissamo. Där blev det en natt på Hotell Kissamo för 40 € och middag på Papadakis taverna nere vid havet. Äntligen fick vi den fisksoppa, vi önskat på Kythera! Papadakis berättade att han på dagtid är lärare och kypare och tavernaägare på kvällstid. Det krävs för att få ekonomin att gå ihop och att kunna satsa på barnen. Lata greker? Vi pratade länge med honom. Det spöregnade, men slutade innan vi gick hem.

Sedan återstod under fredagen den långa bilfärden hem. Den tog bara 4 timmar, för nu var det jag som hade "eld både i strupen och i baken".

Hälsningar från Jan-Erik och Ylva

Kythera på Kalimera »

Börja om »