Resa till Skiathos och Skopelos i maj

Vidunderligt grönt och lummigt. Kristallklart, böljande, brusande, guppande hav. Grekiska gränder varvade med turistisk charm. Men också kyla, regn och en ständig längtan i våra bröst.

Mamma och jag var på Skiathos och Skopelos – Mamma Mia-öarna – i maj. Som vi hade längtat efter att den heta solen skulle värma våra stelfrusna kroppar mellan varven i grekisk vardag. Men, ja, som sagt… det var ju bara början av maj.

Planet drog av farten på motorerna och vi sänktes sakta ner mot havet. Äntligen. Klockan var tolv och snart skulle vi hoppa på båten från Skopelos till Skiathos. Smidigt att flygplatsen ligger så nära stan, att ön är så liten.

Jag ser något grönt utanför det lilla fönstret vid nödutgången, där vi sitter. Nu landar vi.

Ssssccccchhhhhh, vrååååål. Va? Vad händer nu? Stiger planet?

Piloten drar på full gas. Sidvinden är hård på den lilla ön och planet pallar inte. Mummel och frågor sprids i kabinen, ingen vet vad som sker. En stor kille böjer sig över sin livrädda flickvän och kramar henne.

Piloten och hans styrman kämpar upp oss i luften igen. Flygvärdinnan intill oss gör sitt bästa för att inte se nervös ut, vad det verkar. Vi pratar om allt mellan himmel och jord med spända röster.

”Vi kan inte störa kaptenen just nu, de har fullt upp.”, säger en värdinna i högtalarna.

Oron stiger. Men så planar vi ut och en mansröst tar till orda.

”Vi kunde tyvärr inte landa, det blåser väldigt mycket på Skiathos. Vi kommer att göra ett försök till och om det inte funkar får vi flyga till Thessaloniki och landa där”, säger kaptenen.

Försök nummer två. Samma sak händer. Vi går ner och sedan upp igen med rusande motorer. Det går nästan att ta på rädslan och oron i kabinen under de tjugo minuter flygturen till Thessaloniki tar.

Ett par timmars väntan på flygplatsen, och så äntligen var vi på väg igen. Fyra timmar buss, två timmar båt och en ständig längtan till ön.

Sedan vi lämnat irriterade svenskar bakom oss i hamnen hittade vi ett boende i Skiathos stad. Rent och fräscht och Skiathos verkar fint, hinner vi notera innan sömnen fångar oss för en färd mot nästa dag.

Så snart vi kunde på förmiddagen tog vi sedan färjan till Skopelos. Härliga sol, vidunderliga glittrande hav. Aningen möra klev vi in på ”Del Sol”, som ligger tio minuter till fots från gränderna i Skopelos stad, och ramlade in i en stor lägenhet för 30 euro natten. Värdinnan Sophie och kvinnorna som arbetar på hotellet är helt underbara och stället är helt klart värt att rekommendera.

Om priserna på boende är en hit under lågsäsong, kan vädret vara lite mer av en miss. De närmaste dagarna upplevde vi Skopelos under en ömsom molnig, solig och regnig himmel. Vi åkte bil och vi vandrade. Vi såg kyrkan från Mamma Mia, vi såg byar, vi såg stränder. Vi åt middag i regn och middag i solsken.

Ett tips för Skopelosbesökaren är den lilla sandbiten i byn Agnondas. Perfekt, åtminstone under låg- och mellansäsong. Och missa för allt i världen inte gränderna i Skopelos stad!

Som alltid träffade vi mängder av katter och hundar. Dessa goa, fina, mjuka, oskyldiga, väna varelser. Men, otäckt, otäckt. Vi fick höra att getherdarna och sophämtarna på Skopelos lägger ut gift så många djur dör. Getherdarna gör det för att inte nyfödda getter ska ätas upp av hundar, och sophämtarna för att katterna river sönder och sprider ut deras sopor. Sådant gör mig jättearg! Nog måste man kunna hitta andra lösningar på problemet?

De sista dagarna av vår veckolånga resa valde vi att spendera på Skiathos.

Skiathos stad är underbar, i alla fall under lågsäsong. Kombinationen av turism och grekliv är perfekt, helt klart jämförbar med exempelvis Naxos stad... tycker jag. Bästa tipset; vik av från turiststråken och ge er in i gränderna. Härliga, gömda restauranger finns att hitta!

Även från Skiathos måste jag berätta en djurhistoria. Vi bodde på ett ställe högt i byn som heter Pandora, riktigt bra och fräscht.

Men. En hundvalp lämnades ensam i en liten hundgård utanför vårt boende hela tiden, dygnet runt, i åska och regn. Usch, vad vi led med den stackaren och försökte hinta till ägarna att det inte var okej. Men ack, så svårt. Hon lät uppriktigt förvånad över hur vi pysslar med våra djur i Sverige.

Nåväl, åska, som sagt. Ett par dagar innan hemresa, efter en natt på Skiathos, vaknade vi av ett kaotiskt regnväder. Det visade sig vara det värsta ovädret ön sett på många år! Givetvis väldigt tufft för byborna, vars hus och affärer svämmades över. Sannolikt blev det en del fuktskador, tyvärr.

Vi, som stoppat undan önskan om en heldag på stranden, vandrade omkring i Skiathos stad och betraktade allt som hände. I det läget kunde vi inte gärna vara arga för att solen uteblev, det kändes helt enkelt inte rätt mot alla de människor som kämpade mot vattnet. Och resan hade ju ändå varit så fin.

Men så plötsligt, vid lunchtid, kröp solen fram. Och i nästan två dagar fick vi äntligen fick vila (steka) på stranden!

Fiskearbete i Agnontas på Skopelos.

Middag på Skiathos. FEM euro för tzatziki, rena rånet. Men det var nog bara på den restaurangen.

Hälsningar Janna och mamma Ninni

Skiathos på Kalimera » | Skopelos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera