Utflykter till byarna på Amorgos. Del 4.

Chora.

Nästa morgon var det dags för Klostret Panagia Chosoviotissa, denna öns stora sevärdhet.
Vi åkte tidigt, innan värmen skulle bli för jobbig. Som tur var så var det innan dom riktigt varma dagarna kom. Det var inte så jobbigt och vandra upp för dom långa trapporna. Vi stannade flera gånger, drack en klunk vatten och beundrade och fotade utsikten.

Väl där uppe var det ett Franskt par också och när vi kom in välkomnades vi av en dam som först bjöd på vatten och likör och sedan visade oss runt i dom rummen så är tillgängliga för besökare. Som alla andra förundrades vi över detta underverk. Hur man än tänker så fattar man inte i alla fall, hur det är möjligt och bygga något sånt här där i bergsbranten.

Panagia Chosoviotissa.

Därifrån var det ju inte långt till svalkan på Agia Anna. Samtidigt som vi kom dit så kom också en bil med yngre damer som hade en massa saker i sin bil, som dom började bära mot det lilla kapellet. Vi gick ner och njöt av härligt bad efter den svettiga klättringen till klostret.

Rätt som det var, kom en av flickorna ner till stranden och hämtade lite stenar. Hon berättade för mig att hennes syster skulle gifta sig och att dom var där för att smycka kapellet. Läste ju sedan här på Kalimera att det var brist på rum i Egiali pga ett bröllop, så då visste jag vilket :-).

Agia Anna.

Agia Anna.

Samma kväll som detta lämnade vi tillbaka bilen så nu var det till och använda benen i fortsättningen. Minoa verkade ju vara på lämpligt avstånd för en liten upptäcksfärd. Det var bara och börja knalla uppför i gränderna bakom byn. Man kom till en stig som tog oss till den större bilvägen som gick upp mot Minoa. Det var fin lantlig atmosfär där bakom byn. Man såg små bondgårdar med odlingar av olika slag och getter som betade. Fina kapell fanns det ju gott om också. Det tog inte så lång tid och komma upp. Det var fantastisk utsikt där uppifrån åt alla håll. Som alltid när man ser gamla ruiner, så börjar man fantisera om hur det såg ut där på den tiden människorna levde där och hur hade dom det.

Jag tycker att dom flesta klarar av den här lilla vandringen, så passa på när ni är i Katapola.

Mot Minoa.

Minoa.

Mot Katapola.

Efter en härlig vecka var det dags och säga "på återseende" för Amorgos och kliva på monsterjätten som skulle ta oss på nolltid på spegelblankt hav till Santorini.

Amorgos på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera