Vår charterresa till Naxos. Del 1.

Lurad av en flaska

Eau de fleur de thé.

När jag var yngre ägde jag en massa dofter, i små och stora flaskor, som jag aldrig hann använda. De fick slängas när de var för gamla. Kanske dags att skaffa sig en doft och välja den med omsorg. Jag läser i en reklambroschyr att dofter delas upp i fyra huvudkategorier: exotiska/sensuella, romantiska/blommiga, klassiska och sportiga. Jag ska ha något sportigt, friskt, kanske lite citron, tänker jag.

Naxos-planet är försenat på Arlanda. Maken hjälper mig att lukta lite på parfymavdelningen i taxfree. Han tycker den första, en Prada-parfym med apelsindoft, luktar godast. Efter det är han doftberusad och känner inte längre någon skillnad. Jag föredrar en Kenzo som känns lättare.

Förseningen håller i sig. Dottern följer med till parfymavdelningen och vi provar oss fram med hjälp av doftpinnar. Kenzo Eau de Fleur de thé är fortfarande favoriten. Det är lite citron över den. Det får bli den, men jag blir tveksam när jag hittar en snarlik doft med det vackra namnet Light Breeze. Det som till slut avgör är inte priset, utan flaskan, det är jag övertygad om. Kenzo-flaskan är snyggare, modernare, och doften lite diskretare.

Min sportiga parfym (eller eau de toilette) luktar i själva verket så här läser jag senare i Kenzos programförklaring: "En blommig brygd av lätt myskdoftande noter av grönt té". Det var inte riktigt vad jag hade trott att jag skulle tycka om. Men flaskan är snygg!

På väg
"Välkomna till Zakynthos!" hälsar flygvärdinnan och det blir alldeles tyst på planet. "…eh, Santorini…," rättar hon sig själv. Vi har kommit rätt. Kort bussfärd till hamnen där båten Alexander tar oss vidare till Naxos. Eftersom planet var försenat slipper vi väntetid i hamnen.

Vi passerar Paros i kvällssol.

Vi anländer till Naxos i solnedgång.

Agios Prokopios på Naxos

Första morgonen går jag till andra änden av stranden i Agios Prokopios och simmar tillbaka. Andra morgnar promenerar eller joggar maken och jag ett par kilometer söderut och vänder. Eller går längs stranden. Vid Agia Anna gör ett par yogaövningar, längst ute på udden av sten står en morgon en kille och sjunger, de första nudisterna tar plats på stranden mellan klipporna, ödlorna pilar fram och tillbaka mellan stenarna, jag betraktar fiskstim i vattnet och sovande människor på stränderna eller i hängmattor.

Jag rider inte, men visst ser det härligt ut med hästar och ryttare längs stranden Plaka en tidig morgon. Sötast är det bruna fölet som fått följa med för att läras in i systemet. Kring udden i Agia Anna finns en "gångbrygga". En morgon är en affisch om ett kommande triathlon fastklistrad på gångvägen i lagom läsavstånd för joggare. Man kan också jogga barfota längs sandstränderna om man har fötter för det.

Hajen på udden i Agia Anna.

Hajen.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera