Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN	FASTLANDET	INFÖR RESAN	UNDER RESAN	ÖLUFFA
OM GREKLAND	FORUM	E-GUIDER	BOKA HOTELL	SÖK

En vecka på Poros och Peloponnesos

För första gången skulle vi tillbaka till ett gammalt resmål. När det antika Grekland ska utforskas var den lilla staden på Peloponnesos den perfekta utgångspunkten. När vi var där besökte vi Olympia och Akropolis. Nu skulle vi skärskåda Mykene och Epidavros. Tolo - här kommer vi.

Till vår besvikelse gick det inga charterresor dit längre. Kvinnan i andra ändan av telefonen föreslog Poros. Eftersom ön inte är så överdrivet långt från Peloponnesos fick det bli så.

Resorna till och från Grekland för alltid något speciellt med sig. I bästa Stig-Helmer stil har man fått peka ut sin förvunna resväska på en skylt inne på något kontor, eller fått den uppsliten av övernitiska tullare på jakt efter sprängmedel. Denna gång skulle jag i sann nordisk tradition beställa en försvarlig mängd taxfree-sprit med hem. När jag lite försynt frågade en flygvärdinna hur man beställer tittade hon på mig som jag kom från en annan planet.

- Näe, det går inte. Det här är ett reguljärflyg - Ridå.

Tack vare detta speciella färdsätt serverades det heller ingen mat. Det skulle dröja tio timmar mellan måltiderna denna dag. Detta misstag skulle inte göras om på hemfärden.

Trots denna miserabla inledning blev det en kanonvecka. En av höjdpunkterna blev utflykterna till ovannämnda Mykene och Epidavros. Jag spelade min turistroll till det yttersta; Med en stor fånig hatt, videokamera samt en systemkamera räddes jag inga blickar från lokalbefolkningen; här ska dokumenteras. Där våra medturister nästan såg generade när de halade fram sina små kompaktkameror, skiftade jag ihärdigt mellan videokameran och systemaren.

En annan höjdpunkt var hyrandet av en fyrhjulig motorcykel (rekommenderas). Poros är ingen stor ö och det fanns några badstränder utanför Poros stad och Askeli där man kunde tillbringa några sköna stunder. Att fylla packboxen med kameror, badkläder och sololja för att sedan fara ut på vägarna och åka till en liten strand ingav en stor frihetskänsla och ett skönt lugn. Då var det semester.

Allt skulle prickas av: En flaska ouzo inhandlades till lägenheten, likaså en betydande mängd fetaost och kalamata-oliver, Pina-colada avnjöts, kylskåpsmagnet med lokalt motiv kunde inte motstås, framtvinga ett leende hos de mest tvära supermarketkassörerna (Nej herr Stavrianakis, det gäller inte dig. Du var alltid go och gla´). Veckans största bekymmer var i vilken taverna man skulle inta kvällens middag. Dagarna förflöt behagligt.

En vecka gick oroväckande fort. Ett mat och spritlöst flyg väntade på att ta oss till ett tiogradigt Arlanda. Efter att ha lärt sig den hårda vägen var vi nu väl förberedda. Ett par flaskor av det lokala vinet packades ner och mackor och frukt inhandlades för resan. Vi vägrade att bli hungriga igen. Men överraskningarnas tid var inte förbi - en trevlig denna gång.

En kompis till oss som jobbar på det aktuella flygbolaget var steward just på detta flyg. Hans min när han såg oss på planet var av en sådan art att jag nog hade vunnit den kommande fototävlingen om jag fick den på bild. Nu led vi ingen brist på förtäring: Han frågade vad vi ville ha: 60-kronorssmörgosar, läsk, te, you name it. Vi tittade på våra medhavda och väl planerade mackor, suck. När planet landade tillhörde vi nog en minoritet som var riktig mätta och belåtna vid avstigningen.

I sandaler, kortbrallor och solglasögonen kvar på skallen gick vi till bilen - vardagen är här.

Hotell på Poros.