Öluffa i Grekland. Del 15. Kythera.

Tredje dagen måndag 14 juli
Vi hade en underbar morgon och som vanligt var det härligt solsken. Frukost på balkongen och därefter iväg till Potamos för tankning, det var inte många deciliter kvar när vi kom fram till macken, det gick i 4,7 l. Mot Agia Pelagia, ner till byn och sedan strandvägen till höger, vi passerade ett antal stränder och på stranden näst längst bort var det servering, parasoller och "discodunk". Vi tog varsin Mythos där, innan vi fortsatte till stranden längst bort, Kakistranden.

Det var där som Barbarossa steg iland när han kom till ön på sitt plundringståg 1537. Barbarossa, som av den turkiske sultanen fått namnet Khair ed-Din. Han förstörde den Bysantinska huvudstaden Paliochora, resterna av byn ser man ovanför ravinen Kaki Langada. Kakistranden var stenig och svår som tusan att ta sig i och ur, men häftig miljö, med ravinen på ena sidan med sötvatten och havet på andra sidan stranden. PA simmade en bit in i floden men den ringlade vidare inåt i ravinen, mycket imponerande bergsformationer.

När vi badat färdigt drog vi oss in till Agia Pelagia och tavernan Stella, förmodligen den mest turistiska byn på Kythira. I tog ugnstekt aubergin, PA stället specialitet kalv med grönsaker, allt var gott! Efter maten behövde vi ett svalkande dopp och vi drog oss lite längre bort i byn till stranden, men sanden var alldeles för fin, den dammade och stranden gjorde ett skräpigt intryck, men vattnet var härligt svalkande. Vi vände tillbaka mot strandvägen och stannade på den röda stranden Fyri Ammos för härliga bad och en välbehövlig slummer.

På vägen hem skulle vi se om vi kunde hitta Svanborgs gård, vi hade livliga diskussioner om vägvalet, I trodde att det fanns en liten väg ner från "stora vägen", men den hade inte PA sett så det blev den svåra vägen nerifrån stranden. Vi passerade huset och på gårdsplanen gick det en "typisk" svensk och pysslade, vi frågade om det var Göran. Javisst är det jag sa han, är ni svenskar va kul! Kom med här, in i huset och vi hälsade på Lalla. Vi hade en mycket trevlig pratstund över några välbehövliga glas vatten. Vi träffade även deras guddotter och hennes kille (vi såg ungdomarna på macken tidigare).

Paret Svanborg var ett mycket trevligt par. Göran var en glad gamäng, inga ledsamheter där inte, Lalla mer jordnära. De berättade om det strävsamma livet som olivbönder, arbete alla dagar på förmiddagen och sedan på kvällen efter siestan. Men det blev en del skrönor från ön också, bl.a. om en katt som gått från ena sidan av ön till andra sidan genom öns grottsystem. Utsikten från deras hus var hänförande ner över olivlundarna mot havet. De hade tre hundar, minst fem katter samt ett otal höns och en folkilsken tupp. Göran hade satt sig i respekt hos tuppen, förpassat tuppen ner ett antal terrasser när den varit aggressiv mot honom. Vi tackade för ett trevligt besök och drog vidare mot Diakofti.

Hemvägen blev transportsträcka med vidunderliga vyer över "höglandet" och dalarna ner mot havet. På vägen ner mot Diakofti blev vi förvånade över mängden tankbilar med släp som stod parkerade på landsidan av bron, en 10 till 12 stycken. Ön hade fått bensin idag, bägge bolagen kör tydligen ut samtidigt,. "Vilken djävla smäll" det kunde bli, för att travestera på Dynamit Harry, över en ½ miljon liter bensin.

Vi träffade som vanligt Elleni och Jannis när vi kom hem, Jannis tyckte vi var Kamikasimopedister, när vi beskrev de ställen vi varit på.

Sedvanlig kroppsvård dock utan slummer, vi var lite sent hemkomna, så ner till Brotavernan direkt för mat och dryck, en del get och vin. Vi träffade på en italienare, pensionerad ekonomilärare, Francesco. Det blev en del snack om Kythira, Italien och Sverige.

Fjärde dagen tisdag 15 juli
Härlig morgon med dito frukost på balkongen, PA wappade och såg att det varit jordbävning på Rhodos tidigt på morgonen. Vi skickade sms och ringde till anhöriga och vänner med lugnande besked. På Kythira hade det varit helt lugnt, inte en skakning.

Idag skall vi åka så långt norrut som det bara går på ön, upp till stranden invid fyrtornet Agios Nikolaus, det skall bli spännande. Men först till Potamos för bunkring innan vidare färd. Men missljud i transmissionen på moppen, det lät inte roligt. Vi kände att fortsätta med den moppen var nog inte helt hundra. Jag ringde Filippe och beskrev problemet, ring om tio minuter igen sa han. Vi handlade det vi skulle ha (Jigantes, bröd, 4,5 l vatten och 4 öl).

PA hittade även en affär där de sålde Road Edition kartor över Kythira, vilken lycka! Därefter ringde vi till Filippe igen. Han hade skickat sin kontorist från Agia Pelagia upp till oss med en annan moppe, hon borde dyka upp när som! Det gjorde hon, det var mycket snabb service! Vi bytte moppe och iväg mot Karavas. När vi kom fram till Karavas började det kärva till sig med vägvalet, men vi körde mot Amir Ali, floden och fallet. Vi körde ner till tavernan och tog en paus i skuggan, det var hett. Vi förstod att där nerifrån gick inga vägar vidare, utan vi fick upp för backen igen och köra mot skylten Turning Point, efter den skylten fortsatte vägen mot norr. Efter ett tag insåg vi att vi hade åkt denna väg en gång tidigare fast åt andra hållet, när vi trodde att vi var på väg till Fournistranden.

Ner i dalen där var det varmt, en mycket varm dag och gott om småvägar, både i verkligheten och på kartan (Road Edition). I föreslog att vi skulle använda "reklamkartan" istället för på den var det inte så många vägar! Vi tog till vänster vid Øavapi (Fyr/fyrtorn) skylten, vi följde sedan den vägen utan att ta av åt något håll. Vi kom fram till krönet där vi kunde se stranden en bit ner och fyrtornet till höger. Men tusan där fanns det redan en bil, I blev lite skrynklig i ansiktet, men stranden var lång. Vi tog oss ner på den lite skrovliga vägen.

Vi la oss på den mittersta stranden och hade den helt för oss själva, men det kom fler bilar och en båt men de åkte bort till den bortersta stranden där det även finns grottor. En källa/bäck sprang fram alldeles vid "vår" strand, massor av getingar kom dit och drack vatten, en av dessa bekantade sig lite med I, men inget "stort" stick så smärtan gick snart över.

Framåt eftermiddagen drog vi iväg mot Marias i Logothanika, men även den "nya" moppen börjar knorra. Belastar vi dem för hårt med vår terrängkörning? Vi blev lite undrande, vi kom i alla fall fram till Marias och åt en ljuvlig måltid. Vi åt deras special gryta, sallad, vin och vatten 22 €. Med notan fick vi in syltade druvor, melon och yoghurt vi blev mycket mätta. När Maria och Co. fick klart för sig att vi var från Sverige, kom servitören med två små presenter. Svenskar var mycket sällsynta gäster hos Marias.

Mot Diakofti, vi tog det lugnt även om moppen var ganska tyst, när vi väl kom över bergskammen ner mot Diakofti blev det en sju-åtta grader varmare och en ganska stark vind. Mätta och dästa genomfördes den obligatoriska kroppsvården, sedan blev det en stilla afton på balkongen i lampans sken i den starka ljumma vinden.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera