Öluffa i Grekland. Del 13. Elafonissos.

Tredje dagen torsdag 10 juli

Vi väcktes av vinden som ruskade om både balkongdörrar och fönsterluckor. Ordentliga vågor i hamnen, men vi åt frukost innanför de glasade balkongdörrarna så vi kunde njuta av utsikten.

Bort till Maria på hörnet och köpte ost och skinkpajer till lunchen samt några öl, ner med dessa i kylväskan och iväg, till Simos beach! Vi promenerade så långt bort vi kunde på den stora stranden, förbi campingen. Vi hade en härlig dag vid stranden, ljuvliga bad och den medhavda lunchen smakade förträffligt. Efter ytterligare en härlig dag på stranden styrde vi kosan hemåt. Evania bjöd på kaffe och melon samt tipsade oss om taverna Kataloa vid Kato Nisi, uppe på höjden, så långt vägen går.

Efter sedvanlig kroppsvård och lite vila var dags för mat, iväg mot Kataloa. Vi hittade snabbt dit för vi hade köpt vatten där under gårdagen, härlig utsikt över havet och Poleponessos, solen sjönk sakta ner i havet. Vi åt Melitzanes (aubergin) sallad, lamm i citron, lammgrytan smakade himmelskt, änglarna sjöng! Grytan påminde om Manuels Lammfrikassé (han fanns i Rhodos stad fram till -88/-89), men han hade lite mer dill och kronärtskocka i sin frikassé.

Efter en härlig måltid åter till byn i sakta mak, mörkt som bara den, men vi kom hem utan några incidenter.

Givetvis hade vi en Tiramisu med tillhörande virre på balkongen innan vi la oss.

Fjärde dagen fredag 11 juli

En härlig morgon, vi åt som vanligt en god frukost. Evania knackade på och sa att vi kunde byta rum nu. Sagt och gjort, det var grannrummet nr 4, så det fixade vi snabbt. Vi såg nästan samma vy från balkongen som på det förra rummet.

Iväg till Maria på hörnet för pajinköp och öl i supermarketen bredvid, mot Simos.

Svenskfamiljen träffade vi på stranden, de hade promenerat ut med barnvagn och allt. De skulle åka till Athen nästa dag med taxi från Neapolis, fast pris 220 €!

Vi la oss längst ut på udden, riktigt skönt att njuta av lite solsemester i öluffandet, under hela dagen blåste det en härlig bris ute på udden. Hemåt igen efter en härlig dag, vi kände oss väldigt nöjda med dagen.

På vägen hem körde vi förbi svenskfamiljerna strax utanför byn, de traskade glatt på! Väl hemma bjöd Evania på kaffe och lite melon, när vi satt där i skuggan och njöt vårt otium, passerade de tappra svenska gångarna. Vi frågade Evania om hur det var med taxi från Pounta till Neapolis, inga problem det skulle fixas. Vi talade om färjetiderna när vi skulle åka kl 09:30 från ön och kl 11:00 från Neapolis till Kythira. Evania bad oss att vi skulle åka till Voula och betala endast 200 m med grekiska mått, d.v.s. c:a en kilometer, sagt och gjort. Voula var en fin anläggning på höger sida på vägen ut till Simostranden. Det är Spiros, Evanias son som äger Voula samt även Extansa där vi bor.

Efter kroppsvård och en härlig slummer var det dags för oss att få i oss lite mat. Vi tog en omväg på vägen ut vi körde in på "vår gata" mellan souvenirbutikerna och rakt upp. Byn har fyra fem rader med hus men ligger på en udde så det blir en liten by av det hela. Det fanns allt från små genuina fiskarstugor till "hotell" med swimmingpool. Vi fortsatte så långt det gick utanför byn, gatan blev en grusväg och den gick till soptippen! Vände man soptippen ryggen hade man en härlig utsikt över byn, havet och in mot Poleponessos.

Ner igen och nu åkte vi mot Nisa Panagia stranden och taverna Limnalia. I åt spagetti Bolognese, kyckling i tomat för PA, greksallad och vin 20,60 €. Vi åkte hemåt igen i den något svala luften. Vi parkerade moppen och tog en promenad längs tavernakajen, I fick lätta rysningar, det var massor av folk, många hade kommit på e.m./kvällen från fastlandet. Det var bord och stolar överallt på varenda millimeter av kajerna. Vi promenerade ut till kyrkan på udden, där var det lugnt och stilla, skönt. Vi vandrade hemåt i sakta mak och till Supermarketen, men tiramisun var slut i affären, Crème Brulé är inte fy skam den heller. En stilla afton på den nya balkongen, innan vi tog sängarna i besittning.

Avresedag, lördag 12 juli

Frukost åt vi på balkongen och en sista koll av packningen, moppen i retur men ingen på firman så jag la nyckeln och papperen i hjälmen. Ner med väskorna till Maria och Evania, det var då skiten kom in i fläkten!

Maria undrade hur det hade gått med taxi, fick ni tag i någon? Men snälla det skulle ju ni fixa, missförstånd! Nu blev det fart på båda två ett vilt ringande började och tiden gick utan att de fick tag i någon taxi. Vi var tvungna att gå till färjan så att vi kom iland i tid, vi skulle nog kunna fixa taxi från land också. När vi väl kom upp på färjans övre däck fick vi klartecken från Evania, skönt. När vi kom iland mötte vi moppeuthyraren, jag meddelade att nyckel och papper låg i en av hjälmarna.

Efter en liten stunds väntan kom en taxi och plockade upp oss, lika tystlåten chaufför som den som körde oss andra vägen. Men när vi kom in i Neapoli frågade han om det var bussterminalen eller färjan vi skulle med. Hamnen och Kythira (förtydligade vi, förmodligen onödigt). En bra bit före hamnen (c:a 300 m) stoppade han och pekade på ett litet oansenligt hus utan skyltar, tickets, sa han! PA ur och väntan blev lång för de få som var framför i kön skulle ha en massa bilbiljetter, men taxichaffisen väntade tålmodigt. Äntligen blev det min tur, 8,90 € som sist. Intill biljettkontoret såg vi att det fanns en ATM (Bankomat), så när vi kommit bort till piren gick PA tillbaka och tog ut pengar. Väl ombord beslöt vi att vi skulle ringa till Voula och tala med Evanias sondotter och be henne ringa Evania och tacka för hjälpen, samt tala om att vi nu var ombord på färjan till Kythira. Sondottern skulle fixa det sa hon glatt.

Besättningen på båten började känna igen oss, det var femte resan med Mirtidiotissa.

Elafonissos på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera