Öluffa till okända grekiska öar. Del 8. Limnos

LIMNOS, andra gången

Ankomstdag, onsdag 11 juli
Väl framme i Limnos upp till Filoktitis in med våra grejor på samma rum som vi hade två dagar innan, sedan frukost hos Jannis.

När vi fått i oss lite näring gick vi ner till stranden och nu skulle vi prova Rhia Nea stranden, massor av parasoller och solstolar, "turist på burk" I tvärvände och vi gick ner till vår kära Romeikos Gialos stranden. Vi solade och badade och hade en härlig dag med avbrott för en lätt lunch på Cosmos. Fram på eftermiddagen insåg vi att det blivit lite mycket sol, ingen större fara dock, bara lite sveda.

Innan hemgång genomfördes dagens kraftprov, upp till borgen i värmen, mycket svettigt. Bakom tavernan som ligger längst upp fanns det dovhjortar, precis innan den värsta stigningen började. Det var helt vindstilla, vilket inte bidrog till att vi skulle svettas mindre. Men vi blev rikligt belönade, en hänförande utsikt uppifrån borgen. Men det gick åt några liter vatten per man, PA's T-shirt blev helt genomblöt. Åter till hotellet via George moppeuthyraren, som blev mycket imponerad av att vi varit uppe på borgen i den rådande värmen. Han blev sedan något ekivok och berättade att på kvällar och nätter, var borgen en så kallad "gummikulle"!

Vi hyrde moppe i tre dagar för 40 €, nu skulle Limnos utforskas. Extra noggrann kroppsvård vidtog efter det myckna solandet, vätskekontroll med vatten och sedvanlig GT.

Efter siestan skulle vi äta, trötta efter sol och klättring, att gå någon längre sträcka det var uteslutet. Vi bestämde oss för att gå ner till Jannis och äta och det ångrade vi inte.

Vi åt Kleftiko, friterade Zuccinibollar, alldeles vidunderligt gott! Kleftikon var himmelsk och Zuccinibollarna så där "lätta" och precis lagom friterade, himmelskt, till detta drack vi Limnos vin, 28€. Det kom en dansk "världsmästarfamilj" och åt hos Jannis, tvillingar i två-årsåldern och två pojkar 4-6 år, mor och far i den familjen är värda en stor applåd, att resa med så många relativt små barn. Jag kommer ihåg hur det var att resa med endast två småbarn! Med uppbjudande av våra sista krafter tog vi oss upp till rummet, mätta, belåtna och trötta.

Jannis har varit skeppskock på grekiska kryssningsfartyg tidigare, det märktes dels på hans goda mat men även på ordningen i köket. Han hade bara framme det som han jobbade med för tillfället (precis som German i tv-serien Landgång) jag har aldrig tidigare sett ett så prydligt taverna/ restaurangkök i Grekland! Den enda taverna som jag kan jämföra med vad gäller maten är Manolis på Rhodos som fanns fram till början på 80-talet. Men Jannis erfarenhet från det franska köket, visade sig bland annat i snitsiga uppläggningar.

Andra dagen, torsdag 12 juli
Efter en varm natt (PA's nacke klarade inte av för mycket luft-konditionering). Sov vi länge, sedan ner till frukost hos Jannis förstärkt med ägg/bacon, kaffe, bröd, ost, grönsaker, melon och rispudding till "dessert" endast 5 €/pers.

Jannis hade i flera dagar snackat om att det skulle komma en svensk familj och bo på hotellet. Men när de nu väl dök upp tyckte vi att de inte såg så där väldigt svenska ut och "svenskan" var minst sagt underlig, Jannis kollade i deras pass, de var österrikare! Detta är Jannis i ett nötskal, han koncentrerar sig på det väsentliga, maten.

Nu låg hela Limnos framför oss klart att utforskas, men först ner till bageriet på P Kydiagatan vid "OTE-torget". Där köpte vi lite spenatpaj till lunchkorgen.

Därefter körde vi iväg mot den västligaste delen av Limnos, halvön Mourtzeflos. Vi passerade Kaspakas, Kornos där den bördiga slätten åt nordost började, eftersom vi kom på den lilla vägen till Kornos så fanns det givetvis inte skyltar från det hållet. Vi tog ner till den stora vägen och körde tillbaka en liten bit och tankade (mätaren stod på ¾-tank) visa av skadan från Chios. Tillbaka igen mot Koronas, nu när vi kom från "rätt håll" fanns det givetvis skyltar, mot Sardes och Dafni.

Vi hittade vägen bort mot halvön, det stod Military Radar på skylten, passande tyckte PA eftersom vi pysslar med sådant på jobbet. Jättefin asfaltväg med hissnande scenerier ner mot havet och över grönskande/ blommande dalar, helt underbart (utom när vi passerade soptippen). Men det blåste något alldeles förskräckligt, så vi förstod varför man byggt vindmöllor där uppe på kammen. Vi fortsatte bort mot militärförläggningen där vi tog av till vänster precis efter skylten restricted area. Men jösses Amalia vilken "stenbumlingsväg", det var lösa stora stenar som utgjorde vägbeläggningen, okörbart men vi tog oss runt hörnet för att kolla utsikten. Det var första gången i den grekiska historien som I vägrade fortsätta på en väg! Inte nog med att det var mer eller mindre stenblock som vägen bestod av den fortsatte sedan brant utför ner mot två gamla bondgårdar byggda i sten, några av husen var runda. Den lilla halvön såg vi långt där nere cirka två km ner, vi hade velat orientera oss med kartan, men den vågade vi inte ta upp i blåsten. (När vi kom hem insåg vi att vi kört för långt på asfaltvägen, vi skulle ha tagit av en kilometer tidigare, men vi såg ingen mer väg. När vi sedan åkte med färjan till Samothraki såg vi den rätta vägen och den var mycket brant!)

Vi satte kurs mot Sardes, Dafni, Katalakos och vidare mot Gomatistranden, men en bit före stranden visade en väg upp till sanddyner på vänster sida. Cirka två km bakom strandlinjen fanns det imponerande sanddyner, mäktig syn. Där fanns även anslag med upplysningar om flora och fauna i området.

Ner till Gomatistranden, vi åkte till den östra delen av stranden där en liten flod rinner ut (i andra änden av stranden en km bort låg en Beach bar). Vi la oss i lä uppe bland sanddynerna Men i blåsten det var svårt att ta sig och ur vid stranden så vi gick bort till den lilla viken till höger som låg i lä. Efter badet kunde vi skölja av oss det salta vattnet i floden och då upptäckte vi två sköldpaddor (förmodligen kärrsköldpaddor) som simmade i floden. Vilken upplevelse inte varje dag som man simmar tillsammans med sköldpaddor.

Enligt en skylt var stranden/dalen en betydande häckningsplats för fåglar, fiskmåsar och kråkor var de enda fåglar som vi såg!? I dalen växte det bland annat vilda olivträd. Denna kilometerlånga strand hade vi helt för oss själva fram till vid fyratiden, när det kom en utflyktssafari med jeepar, men de åkte till strandbaren i andra änden av stranden, skönt! Stranden var fortfarande vår alldeles egen strand!

Efter att ha njutit av vår "egen" strand, begav vi oss hemåt mot Filoktitis, nu visste var hotellet var och hittade genast. Sedvanlig kroppsvård vidtog, en liten slummer före middagen hos Jannis. Vi blev lite "tråkiga" med våra tavernabesök här på ön, Jannis mat var alldeles för god för att inte bli uppäten av oss. I tog spenat med vitlök mm, PA en mexikansk soppa al'a Jannis, tillsammans med vårt standard Limnos vin, mycket gott och sedan kom Jannis med en "souvenir" (on the house) en liten melonkorg!
Mitt under denna grekiska middag smyger Jannis bort och byter från grekisk musik till Ompa, poma musik, flinande bakom gardinen, när Barbara ber honom byta till grekisk musik.

Mätta och belåtna drog vi oss tillbaka till vårt rum.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera