Resebrev från Skiathos
Många gånger när vi beställt resor till den Grekiska
övärlden, så har våra 2 äldsta barnbarn sagt,
att vi vill också åka till Grekland! Så redan i höstas
frågade vi om våra barn, kunde tänka sig att släppa
iväg Wilma 6 år, och Linnea 4 år, med farmor/farfar,
mormor/morfar, en vecka till Grekland och ön Skiathos?
Att det blev Skiathos beror på att det finns en mängd fina
stränder, som är långgrunda och har finkornig sand, där
barnen kan leka och springa fritt, naturligtvis under överinseende
av mor/far föräldrarna. Vi bokade Villa Anni i Achladia, en
liten bit från Skiathos Stad, hotellrummet var uppdelat i nedervåning
och en etagevåning, barnen låg där nere, och vi äldre
uppe i "sovloftet", det var en väldigt brant trappa dit,
så det var för säkerhets skull som det bestämdes
så. En altan i markplan tillhörde rummet, där åt
vi frukost som tillagades i "köket" med enklare köksutrustning,
som det brukar heta i katalogerna, alla som varit i Grekland vet vad det
betyder!
Barnen trivdes redan första dagen, mycket beroende av Poolen, som
låg 5 meter från rummet, och hade en barnavdelning, där
de snart fick nya kompisar att skoja med, från Göteborg var
bl an Linus, Moa, Maja , deras föräldrar Lotta och Mattias,
som vi kom att umgås med hela vistelsen, både på stranden
och kvällarna inne i Stan.
Några förmiddagar var "lite" molniga, men med den
hyrda bilen åkte vi runt ön och var "kulturella",
Klostret Evangelistria, var en av de platser som vi besökte, även
barnen tyckte det var lite spännande, att gå in i rummen där
maten serverades till munkarna/nunnorna, (vilka vet jag ej), och där
maten tillagades i det stora köket med sina jättegrytor, och
den stora ugnen, allt restaurerat i bästa skick, det som barnen tyckte
var allra roligast, var att tända vaxljus och sen betala den gamla
damen någon euro, sa de sen Kalimera, så sken grekerna upp
och tyckte de var så rara och duktiga.
Eftersom båda barnen var ljushåriga så hände det
titt som tätt, att "tanter" och "farbröder"
klappade dom på huvudet, vilket barnen fann lite "jobbigt"
Att Greker tycker om barn, var inget de hade förståelse för,
allra helst som det hände i ett "kör".
En strapatsrik resa blev till Skiathos Kastro, vägarna är ju
inte som här, de blir smalare och smalare, knöligare och knöligare,
eller som 4 åriga Linnea sa "har de inga vägar här
va"?. Väl framme vid parkeringen började vandringen ut
mot Kastro, stigen var lång, smal, mycket tistlar, kaktusar, stigen
var mest sten, som "stod upp" en trappa, där trappstegen
är typiska grekiska, inga 18 cm där inte, 40 cm är väl
mera åt hållet, allt detta med ett brant stup ned till havet,
där bränningarna slog mot berget, för just den här
dagen var det en hård vind som blåste, den Grekiska flaggan
längst ut på berget, rakt ut från flaggstången,
med ett smattrande ljud. Vädret växlade fort från sol
till regn, så tillbakavägen blev en vandring i regn, som gjorde
de redan hala stenarna ännu halare, men barnen var "jätte
duktiga" inte ett gnäll hördes från någon av
dom, väl framme vid bilen, så blev det åter sol, och
vi tror att de tyckte det var lite spännande i alla fall.
Dagarna går fort, och snart var det dax för hemfärd,
en kort startbana gjorde att det blev mellanlandning i Thessaloniki för
tankning, 6 åriga Wilma sa då "jag saknar min mamma"
Linnea 4 år, replikerade snabbt "åk hem du, jag stannar
kvar", där föddes en ny liten Greklandsresenär! Till
sist, tack till våra barn med resp. som lät oss ta med Wilma
och Linnea till Skiathos och Grekland, barnbarnen är ju livets efterrätt,
eller som någon sa "hade jag vetat att barnbarnen var så
roliga, skulle jag ha haft dom först"!
Tommy och Nina Lind
|
|
|
