En vecka i Parga med roliga utflykter. Del 1.

Planet lyfta från Arlanda nästan exakt i tid. Det kändes härligt att äntligen vara på väg ner till sol och värme igen. Efter en riktigt vacker bussresa från Preveza utmed kusten kom vi fram till Parga vid 13-tiden. Vi bodde på Margiritas. Ett riktigt bra ställe med snygga och fräscha lägenheter.

Efter en snabb koll av lägenheten och uppackning tog vi den vanliga inspektionspromenaden för att se vart vi hade hamnat. Vi gick in mot byn och hamnpromenaden. Tog en gyros och slog oss ned på bystranden, som faktiskt var rätt okej för att vara en bystrand. För att rädda vårt bleka skinn drog vi oss ganska snabbt tillbaka till vår lägenhet. Spelade Yatzy, tog en drink och kände hur trötta vi var efter att ha varit uppe sedan 02.45. Vi åt en ganska tidig middag inte långt från lägenheten, sedan var det raka spåret i säng. Sov som en stock trots stenhårda kuddar! ;-)

17/6
Vaknade till de välkända Greklands-ljuden vid 7.30. Vi hyrde bil de första tre dagarna och den levererades exakt som planerat. Vi gav oss snabbt iväg mot byn Gliki och floden Acheron (Styx). Förväntningarna var höga efter allt vi läst, och stämningen var minst lika hög i vår lilla Citroën Saxo. Vi blev inte besvikna!!

Det känns löjligt att ens försöka beskriva hur vackert det var. Dessutom kittlade det ju lite extra att gå i floden som leder till underjorden... Det var verkligen kallt! Hela benen domnade bort. Jag tror inte att vi vande oss vid kylan, utan det var nog snarare så att vi inte längre kände den. Det var kul att vandra i det ibland riktigt strömma vattnet. Snacka om träning! Floden kantades av höga berg och en växtlighet man inte är särskilt bortskämd med. Vår lilla fjuttiga murgröna hemma skulle ha blivit generad om den såg murgrönan som klättrade på de knotiga träden utmed floden.

Vandring i Styx.

Vattnet blev varmare ju längre upp vi kom (tror vi i alla fall). Och tur var väl det, för mellan varven var det så pass djupt att vi fick ta ryggsäckarna på huvudet. På en lite grusbank i vattnet, på det ställe där bergen omkring var som högst, hade en hel koloni med fjärilar party! Jag ställde mej mitt ibland dem, vilket de inte verkade ha något emot. Det var fjärilar överallt! Otroligt läckert! S

Styx var ett äventyr som passade hela familjen. Alla var mycket nöjda när vi började vandringen nedåt i floden. Två av oss såg dessutom en orm i vattnet. Trots nöd-smörgåsar i ryggsäcken var hungern stor efter vår vandring. Vi bestämde oss för att äta på tavernan som låg alldeles intill floden, på höger sida från Gliki räknat. Gör inte det om ni är där. Trist mat och dessutom dyrt. På vägen hem skulle vi sola och bada. Körde söderut mot Preveza och tog av vid första bästa beach-skylt. Hamnade på Vrachos. Lång strand. Lite tråkig, men helt okej att tillbringa ett par timmar på.

Väl hemma i lägenheten igen blev det som vanligt Yatzy och drink på balkongen. Middagen intogs på hamnpromenaden på restaurang Zorba. Alltså, allvarligt talat! Hamnpromenader är inte speciellt kul! Alla dessa inkastare. Även om de är nog så rara och trevliga är det inte speciellt roligt. Maten var god. Aningen dyrare än om vi åt på något ställe inne i gränderna eller i närheten av vår lägenhet. Letade efter trappan till Valtos och Kastro. Hittade den i gränderna bakom hamnpromenaden.

18/6
Efter att ha gjort nya, mjukare kuddar av överkasten till våra sängar vaknade vi utan värk i nacken. Efter frukost bar det iväg norrut till Sarakiniko. Vägarna dit var bra, och vi åkte förbi Ali Paschas fästning. Den skulle vi ta oss en titt på på hemvägen.

Sarakiniko nära Parga.

Sarakiniko var en riktigt charmig, ganska liten strand med fantastiskt vatten att snorkla i. Den här stranden påminde lite om stränderna ute på öarna. Lite lugnare, mindre folk. På en höjd ovanför stranden låg en taverna. Det blev lunchstället den dagen. God mat, fantastisk utsikt och mycket trevligt bemötande. Sista biten ner till stranden är en ganska brant backe. Jag försökte köra uppför den på tvåans växel. Gör inte samma misstag! Jag fick backa ner igen och göra om det på ettans växel. Det gick betydligt mycket bättre. Puh! Samma sak hände i backarna upp till fästningen. Det var brant där, eller var det kanske vi som hade för liten motor i bilen?! Hur som helst kom vi lyckligt upp i alla fall.

Fästningen var kul att se. Mest för att barnen tyckte det. Klättrade runt en del. Tittade på den fantastiska utsikten, och köpte torkade kryddor av den gamla damen som satt vid ingången. Hon var så himla söt att vi gärna ville fotografera henne, men när vi frågade om lov sa hon bestämt ifrån. Satt en ganska lång stund på kantinen. Åt glass och pratade med killen som jobbade där. En mycket trevlig och rolig prick. Han berättade om en orm han hittat samma dag, och att det finns miljoner ormar där, men bara en som är giftig. Den är svart med gula prickar på huvudet. Låter som våra snokar, så jag vet inte om det stämmer.

Ali Pashas fästning nära Parga.

Väl hemma igen blev det i vanlig ordning Yatzy och drink på balkongen. Yngsta sonen hade spanat in en tjej redan på vägen ner från Arlanda. Han ville gärna hitta henne, så en restaurang med bra spaningsläge stod på önskelistan. Sagt och gjort. Vi styrde färden mot Villa Rosa alldeles i början (från vårt håll sett) av hamnpromenaden. Mycket god mat till rimliga priser. Dessutom var husets rödvin det bästa vi drack under veckan. Övriga röda viner av "huset-karaktär" smakade mest jäst. Tråkigt nog inget spaningsresultat. Efter middagen strosade vi på hamnpromenaden, och tog en cappuccino på det lilla torget i närheten av Villa Rosa.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera