|
Bröllop i Grekland och mycket
mer
Mitt namn är Anastasia och i sommras gifte jag mig med
Henric, min älskade gotlänning. Min familj kommer från
norra Grekland, närmare bestämd från Kilkis, därifrån
som många greker som bor i Sverige kommer i från. Vi bestämde
oss ganska tidigt att vi skulle ha en traditionell grekiskt bröllop
och planeringen började för ett år sedan. Inbjudningskorten
till alla svenska vänner var utskickade redan i januari i år
och förberedelser och inköp fortgick med stormsteg hela våren.
Så kom dagen vi skulle flyga ner, 9 juni 2005. Mina föräldrar
hade åkt ner flera månader tidigare för att förbereda
hemma i sitt hus. En grekisk familj skulle aldrig dra igång ett
bröllop utan att ha målat om varenda rum, spikat och lappat
ihop allt som är trasigt, köpt nya möbler, kaklat om badrummet
eller t o m anlagt marksten och målat om hela huset utvändigt.
Det var ungefär det och mycket därtill som föräldrarna
höll på med, bl a ordnat med sovplats till de 9 gäster
som skulle komma från Sverige.
Min familjen har hus i en by som heter Kambanis, som tillhör ett
län som heter Kilkis och dess huvudstad med samma namn. Kambanis
är ca 3mil norr om Thessaloniki och 1,5 mil söder om staden
Kilkis, med andra ord väldigt centralt ändå och med tillgång
till två städer och även nära naturen.
Vi skulle vara bortresta i hela fem veckor, bröllopet var satt till
den 2 juli, så vi hade drygt två veckor på oss att ordna
upp med alla sista minuten detaljer, samt all pappersjobb. Det tog en
hel vecka, grekiska kyrkan är inget att leka med, gammalmodig och
egensinnig, väldigt petiga med att man ska tillhöra den grekisk
ortodoxa kyrkan om man ska gifta sig i en kyrka osv. Så Henric fick
konfirmera sig och vi lärde känna vår präst genom
detta och blev goda vänner med honom, vilket är trevligt ändå.
En mycket rolig detalj var att prästen, fast han är ung och
kunde engelska, så hade han svårt att uttala Henrics namn,
och kallade honom för Hendriks och Hendersson osv, så vi kom
överens om att han ska kalla honom för Lazarus (vilket är
motsvarigheten för Lars, som han heter i andra namn).
Ett bröllop i Grekland, speciellt på mindre orter engagerar
hela byn, som i det här fallet. Och många tror bestämd
på att ett bröllop varar i tre dagar men det är inte riktigt
så, och speciellt inte i städerna, inte nu för tiden.
Vi bestämde oss för två fester, en förfest på
hemmaplan och en direkt efter vigseln, totalt 2 dgr.
Förfesten var tillägnad bruden och hölls hemma i trädgården,
där 150 gäster var bjudna och alla kom faktiskt. All mat mm
ordnades av oss. I och med att flera av våra vänner bodde hos
oss kunde vi få hjälp med att fixa och dona, planera alla inköp,
laga mat osv. Grannfrun Soulla var chefskocken, hon bestämde
vad buffén skulle innehålla och tillsammans med min mor lagade
de mat i 5 dagar. (Räckte till en hel armé.) Bageriet i byn
ställde upp och gräddade våra tio plåtar med tiropita
och 5 plåtar med spanakopita (fetaost-och spenatpaj) för
att vi köpte brödet från dem. Slaktaren vi köpte
alla souvlaki och bifteki av kom och ställde sig vid grillen på
kvällen och grillade hela kvällen.
Den super market vi köpte all dricka av, lånade ut ett kylskåp
för alla flaskor.
Kommunen i Kambanis lånade oss alla stolar och bord, gratis. Samt
ett scengolv som bandet skulle stå på. Två stora lamm
köptes in, och eldrivna spett rullade i flera timmar för att
grilla lammen. Buffén blev mycket uppskattad och även om alla
åt tills de sprack vart jättemycket mat över, som dessvärre
fick slängas då den stått framme i värmen.
Alla vänner som lånade oss sängar till gästerna,
eller frysboxar till matförvaring, grannfrun som lagade mat eller
skickade kakor till fikat, alla dessa människor och deras hjälp,
skulle vi inte ha klarat oss utan.
Festen drog igång vid skymningen, folk började strömma
in och man välkomnar gästerna med likör och en chokladbit.
Brudklänningen hänger vacker i ett sovrum som är fint bäddat
och gästerna är välkomna att gå in och lämna
presenter i rummet och kanske lämna en peng till klänningen.
Musiken drog igång vid 21.30 och det spelades högt och länge.
Våra svenska gäster hade nog aldrig väntat sig nåt
liknade, många var glatt överraskade av hur gamla och unga,
män och kvinnor dansar folkdans och är duktiga på det.
Det var extra kul att de hade roligt och uppskattade de grekiska traditionerna.
Kvällen gick mycket snabbt, mycket mat, glada människor, hög
musik dans och skratt - ändra fram till kl halv fyra på morgonen.
Tur att förfesten var på en torsdag, vi fick en vilodag före
själva bröllopsdagen och den var välbehövlig, med
tanke på all städning och de förberedelser som skulle
göras. Så kom lördagen den 2 juli, spänningen växte,
stressigt, hektiskt, smått kaotiskt och till råga på
allt, en mindre storm som bröt ut plötsligt i vårt område,
vilket bidrog till kaoset. Planeringen sprack, alla som ville "hjälpa"
till ställde till det istället, fotografen fick panik pga vädret,
det var smått irriterande vid några tillfällen, men vad
ska man göra - ti na kanoume?, det är bara le och va
glad, man kan bara göra så mycket.
Gästerna samlades utanför vårt hem, i samband med att
vi skulle fotas före vigseln, det ska också dansas mycket i
samband med att bruden blir hämtad av brudgummen, och musiker är
på plats och spelar. Först skulle jag dansa med mina föräldrar,
sen ska alla andra släktingar haka på och sedan när musiken
är slut så skulle vi ut på gatan och dansa mer, där
var alla gäster samlade och hela bröllopssällskapet skulle
dansa/gå till kyrkan. Det var riktigt kul, för vännerna
som dansar runt bruden ska hindra henne från att komma till kyrkan
för snabbt, brudgummen gick ju före med sin familj/släkt
och vi bakom, så det blev rätt så långsamt, det
tog oss 45 minuter att gå en bit på 800m.
Ovädret som skrämde upp alla, höll igen, det blev enbart
mulet och svalt, vilket var skönt, det duggregnade lite, tillräckligt
för lyckans skull, och det var tur i oturen med andra ord. Vigseln
var rätt så kort, 40 minuter, åter igen förvånade
svenskar, man fick kasta ris i kyrkan, och det var inte lite ris heller,
det haglade på oss i det momentet utan att överdriva 10kg ris.
Det var mysigt den delen i kyrkan, det är lite annorlunda och kan
kännas snurrigt som gäst, men de flesta tyckte nog om det. Efteråt
när alla hälsar på brudparet, så får gästerna
var sin bomboniera, karamellpåse, vilket är tradition
i alla bröllop och dop i Grekland och säkert andra Medelhavsländer.
Åter igen en fest efter vigseln följde, alla 280 gäster,
väntade på oss i en nedsläckt lokal, där alla höll
varsin tomtebloss och musiken spelade högt, vilket gav en känsla
av att man var kändis som togs emot med pompa och ståt, det
momentet visste vi inte om, så det var en överraskning. Tårtan
skärs i det momentet som paret kommer till festen, och vi skålade
med varandra och med alla gäster, och sedan dansade vi vals och därefter
folkdans som traditionen kräver. Maten på denna fest var inte
i fokus, utan det är själva dansen som är intressant och
det alla tycker är roligast.
Brudparet avslutade kvällen med att åka till ett hotell i Kilkis.
Våra gäster från Sverige hade vi hjälpt med att
boka rum till bl a i Halkidiki och i Kilkis.
Vi spenderade några dagar i Polichrono (Halkidiki), under midsommarhelgen,
och våra vänner fick rum där, vi själva bodde i jättefina
lägenheter vid stranden för 35 euro/natt, de som vi bokade rum
åt betalade 35 euro respektive 60 euro (hotell m frukost). Polichrono
är en fin ganska klassisk turistby i Halkidiki, som är ren,
prydlig och även bra för barnfamiljer.
Om man vill besöka Kilkis, räcker nog 1,5 dag, speciellt om
man vill kombinera med solbad, Kilkis är nämligen så långt
ifrån en turistort du kan komma, dock pratar väldigt många
svenska, speciellt under sommar månaderna, då många
grekiska pensionärer från Sverige bor där bl a. Kilkis
är en stad med ca 20 000 invånare som har klassiska trafikproblem
som alla städer i Grekland, som har en kalkgrotta man kan besöka,
ett museum och många caféer och restauranger. Det finns två
hotell i staden och priserna börjar på 40 euro/natt. Länsbussen
mellan Thessaloniki och Kilkis åker en gång varje timme nästan
hela dagen, tar ca 45 min, alltså är det enkelt att besöka
Kilkis om man befinner sig i Thessaloniki. Vad många svenskar märkte
tydligt också, är att det är billigare att bo, äta
mm just i Kilkis jämfört med Halkidiki t ex, just för att
det inte är en turistort.
Efter bröllopet spenderade vi några dagar med våra vänner
i en annan ort i Halkidiki, Sarti, som jag varmt vill rekommendera. En
liten pärla, rätt så exploaterat, mest ungerska turister,
men fortfarande ganska folktomt på stranden, och vilken underbar
strand, finkornig sand och långgrunt åtminstone ena halvan,
vacker grön natur och bergigt. Sarti ligger i mellersta "foten"
på sydöstra sidan, och det är ca 2,5 timmes bilresa från
flygplatsen i Thessaloniki. Åter igen, vi hyrde jätte fina,
nya lägenhetsrum, vid stranden för 35 euro/natt. Jätte
trevliga ägare som gav oss tips var vi ska äta mm. Sarti är
fullt utrustad, har bankomat, super markets, slakteri, bagerier osv. Byns
kyrka firas varje år den 15 augusti, och vad jag fått höra
så är det mycket folk och liv de dagarna, då många
greker har långledigt den perioden.
Andra utflykter i år, Meteora. Det omtalade vackra området
i Kalambaka, nära Larisa, mitt i landet. Vackert, spektakulärt,
annorlunda, otrolig skönhet. Har man tid över är det värt
att hyra en bil och åka upp till Meteora och se hur otroligt annorlunda
naturen och landskapet är i Grekland. På hemvägen från
Meteora åkte vi även upp på berget Olympus, också
riktigt vackert område, bilväg finns upp till 1 900 m, därefter
kan man parkera bilen och fortsätta till fots på de olika vandringslederna.
Jag har massor som jag kan berätta om från denna sommar, och
jag har inte sett så mycket av Grekland som jag hade önskat
men jag planerar minsann att åka ner så ofta jag kan och möta
nya människor och nya platser. Nyblivna maken har fått blodad
tand och kan tänka sig t o m spendera sina pensionärsår
i Grekland.
Många varma hälsningar från Vällingby, Sthlm.
Anastasia
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
