Syros och Paros, samt lite Antiparos och Naxos - del 7

Utslängd ur taxi i Piraeus
Eftersom vi hade bestämt att åka taxi och vi kände till priset så lät vi oss övertalas av en av de enträgna. Dessvärre ville denne chaufför också att vi skulle byta hotell, han hade en "kompanjon" som var minst lika envis.

Följande ordväxling som följer där j = jag och c = chauffören;

j: Varför skulle vi byta hotell?
c: lady, det där är LÅNGT från centrum! Varför ska ni bo så långt från centrum? Ingen människa vill bo så långt från centrum! Det är långt till bussar, tunnelbana och ALLTING!!
J: vi har fått veta att det är NÄRA till bussen o tunnelbanan, menar du att den personen har ljugit för oss?
C: Kanske han inte visste? I vilket fall som helst så ÄR det så och det finns ingen buss som går där.
J: märkligt! För den personen har själv bott på det hotellet.
C: han har kanske tagit miste och menar ett annat ställe?
Så var det priset på körningen;
C: 15€?!? Sa du 15€ ? aldrig!!! Lady, det är LÅNGT dit, väldigt långt! Minst 17 km och det kommer att kosta MINST 25€! (Under denna ordväxling har vi börjat att gå, för det var inte långt till hans bil)
J: Kan du förklara för mej varför jag går här? Jag menar, vi har ju faktiskt bokat en taxi!
C: ja, ni har ju sagt att jag ska köra er?
J: Just det, verför GÅR jag då och varför ska vi släpa på den tunga packningen?? Varpå c grabbar tag i min väska och anser att jag gnäller. Jag upplyser honom då om min knäskada samt att jag väl ändå borde ha rätten att åka då jag bokat en taxi. Han bad NÄSTAN om ursäkt och sa´att att han inte ville parkera där alla andra strod då fanns risk att bli "på-bumpad" och få bucklor på bilen, men att det var bara en liten bit till bilen.
Bilen stod utanför ett av biljettkontoren, han lade in vår packning i bagageutrymmet, JUST DÅ såg jag en gammal vän från Naxos inne på kontoret. Jag formligen rusadde in och påkallade uppmärksaamhet. Nassos, han heter så, blev mäkta häpen och undrade om vi var på väg "ut" eller "hem". Jag berättade och frågade, givetvis, om priset på körningen. Nassos bekräftade att 15€ var vad Atenare betalade för den aktuella sträckan. C var, vid detta laget, minst lika "galen" som jag. Han bredde ut kartan på disken och, ett som vi klallar det, grekiskt kackalorum utbröt. Jag måste tillstå att jag tyckte det var rättså kul: Jag visste, på något vis, att jag hade trumf på hand och efter alla dessa år av lurendrejerier med vad jag hade betalat för mina taxiresor så var måttet rågat. Jag gav mej alltså inte. Till slut ingrep en kvinna som arbetade på kontoret, det kan ha varit "chefen" för både Nassos och chauffören stämde ned tonen och lugnade sej. Men min beställning stod kvar!
J: du får slå på taxametern så får vi väl se! Och iväg for vi, men diskussitionen fortsatte.
J: Hur kan det komma sej att det kostar 5-6€ att åka taxi 7km på Paros och ungefär lika mycket på Syros när du ska ha 15€?
C: lady, vi ska inte åka 6 km vi ska åka minst det dubbla, du fattar visst inte, det är LÅNGT, minst det dubbla!!!!
J: just det, och dubbelt 6km är, vad jag förstår, 12km och priset blir då högst10-12€ då kan det ju inte vara rimligt att bara lite längre ska kosta 25€!?! Så där höll vi på. Till slut gav han upp;
C: Nu RÄCKER det!! Du har för starka nerver, mister, din fru har har för starka nerver honm är alldeles förstark!! KLIV UR MIN BIL!! Jag kör inte en meter till!!

Varpå han svängde in på en tvärgata, mitt i centrala Piraeus, klev ur bilen och ställde upp vårt bagage på trottoaren. Så rivstartade han och körde därifrån.

Jisses vilken historia!! Ulf kollade tavlan för bussarna men fann inte det nummer som vi fått tips om. Vi stod där, i mörkret, en stund sedangick vi upp på det som såg ut som en genomfartsled med livlig trafik. Vi viftade på taxibilar men dom var alla upptagna. Efter en stund kom en ung tjej fram till oss och frågade om vi ville ha tag på en taxi. Vi bekräftade detta och föreslog då att vi skulle gå fram till en större gatukorsning lite längre bort där chansen var större att lediga bilar passerade. Vi tackade så mycket för tipset, (denna vänlighet in i det sista), och gick bort till korsningen. DÅ kände jag igen mej. Jag visste precis var vi befann oss! Dottern hade bott på en parallellgata längre bort och vi var i den stora korsningen där bussarna från flygplatsen kommer in och där den stora, vackra kyrkan ligger.

Segerns sötma;
Det dröjde inte länge förrän det kom en ledig taxi. Jag visade lappen med hotellets namn och adress. Inga problem här inte, jag hade nästan väntat mej ett nytt utbrott men icke. Den här mannen kunde dock inte just någon engelska men haf slog på taxametern direkt och jkörde iväg. På något vis kändes det betryggande och jag var väldigt spänd på vad för siffror som skulle bli aktuella.

Han trodde kanske att vi var oroliga för färden blev rätt lång, men då han kom in på rätt gata pekade han ut en lysande, blå skylt längre fram och uttalade namnet på hotellet. Jag kände hur jag log, jag hade nämligen sett siffrorna på taxametern då vi stannat vid ett trafikljus straxt innan och dom siffrorna var allt annat än det från början givna priset.

Han vände bilen och svängde upp framför entrén. Vi var framme och priset hade stannat på 7€!!!! What to say? What to do?? Vi gav honom rejält med dricks!! Han fick nog + för allt det minus som början av resan gett. Men gissa om vi var nöjda: För egen del kände jag ren triumf. ÄNTLIGEN hade jag "vunnit" utan att låta mej luras. Jaa, visst kan det tyckas barnsligt kanske men jag undrar jag hur många ärliga taxichaufförer det finns i Aten-Piraeus? Vi har träffat på EN tidigare och det var………nä, nu räcker det väl ändå?

Hotellrummet var väldigt rymligt, sängarna jättebekväma med "sverige-mjuka" madrasser och kuddar. Badrummet då;-) ? Mycket rymligt och fräscht samt med badkar. Fanns inte något utöver att önska. Vi plockade upp det, för kvällen, nödvändiga. Jag sträckte ut mej en stund, "maktkampen" hade tagit på krafterna och jag kände mej rätt mör. Vad maken hade gjort under all denna turbulens? Jo, han bidrog med att skratta och chaufför nr.1 trodde nog att han hade haft medhåll av Ulf. Det var nog ett bra förhållningssätt för i detta land är det ju ok att kvinnor får "utbrott", även offentligt så att säja. Dessutom har kvinnan makt över maken, speciellt då det gäller pengar om jag fattat rätt. Jag skickade sms till Anna om Daniel om händelsen och jag fick glada "hejarop" och "grattis" tillbaka. Senare visade det sej att även Anna, då hon bodde i Aten, hade råkat ut för samma sak då hon vägrat acceptera föreslaget pris: Starka kvinnor skapar tydligen problem för vissa män.

Då vi duschat och vilat en kort stund, det hade hunnit bli sent, gick vi ut och fann följande; metron passerade precis utanför hotellet, bussen vi sökt körde på gatan nedanför och det var gångavstånd till centrum där diverse matställen fanns. Vi gick först bara förbi, vi skulle ta ut pengar också, sedan gick vi tillbaka och stannade upp framför en servering som såg enkel ut. Det satt gäster vid borden som var placerade på trottoaren. Då vi stannade kom ett pat kypare ut, tillsammans med kocken, och undrade vänligt om vi inte bille komma in och titta vad köket hade att bjuda. Vi gick in och "föll pladask" för den aptitliga maten, vänligheten och avsaknaden av ett påträngande uppträdande. Vi slog oss ned, åt en väldigt god måltid som inkluderade Uffes nya favorit chortsa (kan vara felstavat, ser ut som spenat och är nog en viltväxande variant av det), med massor av pressad citron över. Det vita, svala vala vinet i sitt metallkrus var nästan bärnstensfärgat och smakade ypperligt. Vi hade förväntat oss en "saltad" nota, vi var ju trots allt i Aten, men till vår förvåning slutade den på ett helt överkomligt pris. Ända in i det sista blev vi alltså positivt överraskade:

Söndag 3 oktober;
Vi sov skönt den natten, efter dusch åt vi frukost i lugn och ro som ingick i rumspriset precis som här hemma. Taxi hade vi bett receptionen att beställa redan kvällen före och t.o.m. det fungerade utan missförstånd eller trassel. Vi kom ut till flygplatsen i så god tid att incheckningen inte hade öppnat ännu, men sedan flöt det på. Vi gjorde en del inköp i taxfree, det är ju svårt att avstå från ytterliggare en flaska olivolja, speciellt då vi fann favoriten från Sitia på Kreta. Flygresan hem innehöll inte något speciellt. Landningen, i gråväder med duggregn, på Arlanda förflöt enligt planen. Vi fick docl vänta en stund med att "docka" planet för ansvarig personal för detta moment var ej på plats. Kaptenen upplyste oss om varför vi stod där och hade x antal meter kvar "fram" och varför det inte gick att öppna och släppa ut oss. Väntan blev inte lång och snart var vi inne i byggnaden och det rutinmässiga med bagage o.s.v. tog vid. Vi åkte tåg den näst sista sträckan på vår resa. Vi var så eniga om att denna greklandsresa var den BÄSTA vi gjort, hitills, vi var verkligen väldigt nöjda och för egen del hade jag gärna stannat kvar i några veckor till. Det var många år sedan jag hade känt det så. Då vi kom fram till Hudiksvall regnade det ordentligt. Höstmörkret hade fallit men värmen fanns där ändå i skepnaden av sonen och dottern som tog emot oss med varma kramar och glada miner. Även vår bil fanns på plats för de sista fyra milen hem och katterna Findus och Fia verkade nöjda med att vi var hemma igen. Findus lade sej i min uppackade väska som om han ville visa att nu ska här inte packas på ett tag.

Min resfeber har inte lagt sej, jag kollar redan flyg för att vi ska kunna åka igen i juni nästa år. Nej, just det, jag får nog aldrig nog:

Hälsningar Ulf o Birgitta Lundgren

Börja om »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera