Öluff till Serifos och Milos. Del 2. Milos.

Lördag 12 juni.
Gurra försvann ner till Livadi tidigt. Bibbi och jag packar och gör oss klara då Vangelis skulle hämta oss och packning kl 12. Båten var lite försenad, den skulle gått kl 1215. Man förvånas hur mycket som ryms i båtarnas skrov. Två stora tankbilar, en stor lastbil full med tegel, massor av personbilar och pickupen från Sifnos med alla stolarna, och zigenerskan med vitlöksflätorna.

Båtfärden tar ca 3 timmar, och då går den via Sifnos och Kimolos hamnar på sin väg mot Adamas, Milos. När jag stod vid relingen och tittade ut mot Kimolos lilla hamn och stranden med det otroligt turkosblå vattnet sög det mycket i "badtarmen".

Väl framme i Adamas tar vi en taxi vid kajen som ska köra oss de 11 kilometrarna till Pollonia, där vi förbokat boende hos "Andreas rooms". 10 € begärde den kvinnliga chauffören för resan. Senare fick vi reda på att det kostar 8.50 € egentligen för den sträckan. Det finns en överenskommelse som ska gälla vad det kostar mellan de olika orterna. En del bilar har informationen väl synlig, medan andra tagit bort den.

"Andreas rooms" ligger öde denna lördagseftermiddag. Ingen mottagningskommitte direkt, förutom hunden och de nio katterna som nyfiket kollade in oss. Ett amerikanskt par dyker upp och hjälper oss leta. Till slut finner de en sömndrucken Andreas som inte fattar ett dugg. Frun i huset, Brigitte, är borta hela dagen och hon tror vi ska komma på söndagen. Stort missförstånd råder och Andreas drar ner oss i en källarvåning och tror att det är där vi ska bo. Där var visserligen stort, men bara med över- och undersängar för barn. Gurra, min underbara bror, dirigerar oss direkt. Du Chris (överviktig, snart 60, med ischiasvärk i rygg och ben) tar översängen! Bibbi underslafen och han själv golvet ... No problem!

Jag övertygar Andreas och visar korrespondensen mellan mig och hustrun att vi bokat två studios. Stackars Andreas springer mellan kontoret och oss och är förtvivlad. Fel igen! Ni ska ju bo i en annan studio. Samtidigt anländer ett tyskt par som ska ha källarvåningen. Man får känslan att detta är Greklands "Faulty towers", med denne förtvivlade man som säger: "I´m doing the vegetables, and my wife take care of the rooms, can I give you something - a drink?"

Han lyckas fixa fram en studio där vi fick lämna vårt bagage och i avvaktan på frun´s hemkost gick vi ned till hamnpromenaden för att dricka en öl. (1 Mythos, 1 Amstel, 1 Coca-cola = 6.30 €).

Det blev nog lite mycket för vår vän Andreas, för vi ser honom försvinna in i ouzerian en stund senare. Hemma på hotellet har han hängt en jättekasse på dörren med zuccini, gurkor, potatis och massor av tomater. Hela saken ordnade sig när Brigitte kom hem. Vi fick våra studios med altaner åt två håll. Stället är placerat på ett näs med en bukt på var sida. På ena sidan ser man solnedgången i havet, och på andra sidan hela Polloniabukten med en fin strand och hamnpromenad.

Efter nödvändigt bad och inhandling av diverse varor gick vi senare ut för att äta middag. Stället ligger utmed infartsvägen mot Pollonia, där det var stor uppståndelse med tv:n centralt placerad för Grekland skulle möta Portugal i gruppspelet inför EM-fotbollen. Gurra, som är otroligt fotbollsintresserad ville naturligtvis se matchen som slutade med 2-1 till Grekland. Glädjen stod högt i tak. Vi bjöds på vattenmelon i samband med notan.

Söndag 13 juni.
Denna dag får bli en "softardag" då man bara känner in öns väsen och inte gör något särskilt förutom lunch, lite kaffe, ouzo på altanen, bokläsning och bad.

Middag på Kapten Nicolas utmed hamnpromenaden i Pollonia. Inte speciellt god mat, ganska dyrt, inget man vill återkomma till. En grek sitter vid ett av borden och slänger ut en metrev agnad med lite bröd, och får napp. En ganska stor firre som väcker stor uppståndelse.

Måndag 14 juni.
Kl 10:40 tar vi bussen från Pollonia in till Adamas (0.90 €). Lite shopping. Jag köper en bok om Milos och några vykort. En batikfärgad orange/röd blus för 28 € kunde jag inte motstå. Lunchen intogs på ett ställe utmed hamnpromenaden som heter "Father". Mycket trevligt par som driver tavernan/restauranten. Frun stod vid grytorna och mannen serverade. Ingen av dem begrep engelska, men det ordnade sig i alla fall. Min förrätt var med potatis och champinjoner samt en ostsås över som var gudomlig. Kyckling till huvudrätt och några öl till det. Notan slutade på 36.50 € för tre personer. Detta kan rekommenderas. Fräscha toaletter? Javisst.

Efter filmande, plåtande, bankomatande och handlande återvände vi hemåt Pollonia för bad. (OBS! Tidigare fanns en bankomat i Pollonia, men den finns inte kvar längre).

Middagen beslutade vi skulle ske hemma. Alla grönsaker från Andreas "rostade" vi i långpanna i ugnen. Lite fläskkarre hade vi inhandlat plus en jätteflaska på 1 1/2 liter retsina. Det blev en helt underbar kväll med solnedgång och altansittande med ljuslyktor och månstudier.

Tisdag 15 juni.
Idag hade vi planerat åka till Kimolos. Det blåser kraftigt. Bilfärjan "Lefkas" som trafikerar sträckan Pollonia - Kimolos är inställd. Det blir 10:40 bussen till Adamas och bussbyte till Plaka istället. Fantastiskt vackert med trånga gränder, kritvita hus med fönster och dörrar målade i hur många blå nyanser som helst. Filmkameran går för högtryck. Lunch på kafeneon i Plaka, meatballs som inte uppskattades av mig men ställets katter gjorde dess bättre det ...

Hem till Pollonia för bad och siesta. Urskönt!

Även denna middag åts hemma. Vanligtvis brukar vi aldrig äta middag hemma på våra resor, för vi tycker det är den stora behållningen att få gå ut på lokal och sätta sig vid dukat bord. Men latmasken i oss har gjort oss till "stugsittare". Vi hade väldigt mysigt och Andreas kom med var sin blombukett till Bibbi och mig. Han tackade nej till en ouzo, men ett glas retsina var ok. Vi diskuterar återvinning med honom, och konstigt nog har han ingen kompost.

Vi har lekt med tanken att bli kvar på Milos resten av tiden istället för att åka vidare till Sifnos. (Vi var på Sifnos för fyra år sedan). Andreas tycker vi ska stanna och blir glad om vi gör det. Han och Gurra har djupa diskussioner om de olika grupperna i fotbollen .... Vilka länder som blir utslagna och vilka som är kvar.

Onsdag 16 juni.
Idag har vinden mojnat och vi beslutar att ta bilfärjan kl 11:00 över till Kimolos. (Se tidtabell slutet av resebrevet) Resan tar bara en halvtimme och kostar 2 € per persson. Vid överfarten ser vi en båt som gått på grund från SAOS Ferries. Andreas berättade att det är en färja som brukar gå mellan Milos och Paros. Och nu blir det dåligt för turismen i sommar eftersom den måste läggas på varv.

Vi hade läst att en minibuss skulle gå från Psathi upp till Chora på Kimolos. Tidtabellen vid hamnen såg misstänkt gammal ut. I baren sade de: "nej, det är alldeles för tidigt på säsongen, det går ingen buss nu". Solen stod i zenit och det var väldigt varmt, så när kvinnan i baren frågar om vi vill ha en taxi blir svaret - Ja Tack! 3 € var det värt. Det var tämligen öde uppe i Chora, inte många näringsidkare. Vi hittade en affär som var öppen och likaså en taverna. Gurra och Bibbi blir inbjudna till färjekarlens hus för han påstod att utsikten var bättre därifrån.

Det är 32 grader i skuggan. Vi slår oss ned på tavernan för något svalkande, och en lunch. Frågade efter "Ladenia" som lär vara en regional pizzavariant, men det fanns inte men däremot ... sedan kom en jättelång harang på grekiska vad huset hade att bjuda på. Hon föreslog en Kimolosost som vi testade och tyckte om. Prisbilden och maten var mycket bra.

Badet hägrade i denna värme! Bibbi och jag började vår vandring nedåt, medan Gurra ville filma någon annan bukt. Vattnet var underbart svalkande. Fin barnvänlig strand. En utflyktsbåt har stannat till och passagerarna trakteras med en lunch på tavernan "To Kyma", som inte hade en ledig stol, annars var här folktomt.

I väntan på att båten ska ta oss tillbaka till Milos slår vi oss ned på ovanstående taverna. Vi har läst på Kalimera om fadern som skriker åt sina söner, vilket han även gör denna dag. Sonen var inte värre än att han svarade i samma ton tillbaka. När vi sitter där så misstänker vi att det är en jargong de kör mellan sig, för samtidigt smyger sig ett litet garv in, en liten knuff och helt plötsligt står de och kramar varandra. Irritationen sitter nog inte så djupt tror vi.

Det har blivit en missuppfattning när det gäller båten och dess tider tillbaka. Det visar sig att den inte går förrän ikväll. Men turen är på vår sida och en taxibåt ska över till Milos för att hämta upp någon så vi får hänga med. Vår skeppare Boris vill ha 3 € var av oss, vilket är ok. Den gula taxibåten, berättar Andreas, tar 5 €/person för samma sträcka ....

Middagen senare på kvällen intogs på tavernan "Apanemia". Kyparen berättar att det betyder "no wind" (i seglen?) för det finns bilder av båtar lite här och där. Tavernan blir vår lilla favorit. Stället ligger vid infarten till Pollonia. En båt är placerad vid ingången. En mysig kypare styr och ställer och har råkoll på allt och alla. Stämningen och förväntningarna är höga. Alla sitter vända åt samma håll - mot en liten minimal tv. Grekland möter denna afton Spanien. Ljudet är avstängt så inte gästerna ska bli störda. Min bror skiner upp och det blir direktkontakt mellan honom och kyparen, de har samma fotbollsintresse!

Jag kan rekommendera deras "cheeserolls" (= liten skapelse som ser ut som en oxrullad, skinkskiva rullad med en god ost som bara smälte). Vi blev aldrig besvikna på denna taverna. Helt plötsligt kommer kyparen med en halvkilo retsina och säger att den står huset för - "because you are footboll fans, and you have to have something in your glass when we celebrate after the match". Matchen slutade oavgjort 1-1, och det är en bra bit på väg för att grekerna ska gå vidare.

Vi möter många glada ansikten på vår stilla vandring hemåt den natten. Det är miljontals stjärnor som lyser, cikadorna spelar och en stilla bris sveper svalkande in från havet. Livet är behagligt ibland.

Torsdag 17/6.
Även denna dag ska bli en lugn dag. Jag lägger tvätt i blöt. Vi badar (24 gr i vattnet) 33 i skuggan. Andreas kommer förbi och berättar att han ska stänga av vattnet. Det är luftfickor i ledningarna och då blir det inget tryck på vattnet.

Sitter på skuggsidan och skär till sallad som ska bli dagens lunch. Andreas kommer och sätter sig hos mig och börjar laga stolar. Vi talar om vattnet, som jag misstänker är svindyrt för hans del med tanke på alla odlingar som ska bevattnas. Nej, han är lyckligt lottad för han är ägare av den brunn som förser odlingen och hotellet med vatten samt några hushåll till. Han beklagar sig lite för de eftersläpande reparationer han skulle behöva göra, och anledningen är att han helt enkelt inte har råd. Han berättar att det är många ställen här på Milos som ägs av rika Atenare, som bygger nytt och fräschar upp och placerar sina föräldrar här att driva och sköta om hotellruljansen. Vi har det trevligt då vi sitter och jobbar var och en med sitt. Jag inviterar honom på mat, men han tackar nej.

"El Greco" blev vårt val denna kväll för middagen. Utsikten är formidabel, stolarna har dynor (!!!) som passar min rygg. När vi sitter där upptäcker Gurra sälarna! (Innan retsinan = Gurras kommentar) Två, möjligtvis tre, stycken ligger alldeles utanför och äter. Munksälarna är sällsynta. Vi fick reda på att det finns några entusiaster på Kimolos som vill ge dem en fristad - ett skyddat område här mellan Milos och Kimolos. Men det råder starkt motstånd bland traktens fiskare. De vill inte skydda några sälar, tvärtom så sköts för två år sedan en havande sälhona till döds. Kroppen flöt iland i bukten nedanför Andreas. Han lät begrava sälen på en av sina åkrar så de skulle slippa stanken. För att markera graven placerade han några stenar på platsen, för entusiasterna från Kimolos ville gräva upp och ta vara på vissa saker när förmultningen var klar.
- Och inte tänkte jag på att min gamla pappa som går här och jobbar lite då och då, inget ont anande går och kastar bort stenarna, berättar han.

De grävde upp, i fruktansvärd hetta förra året, halva åkern i letandet efter kadavret ...

Fredag 18/6.
Gurra och Bibbi har åkt in till Adamas för att hyra bil. Korttidshyran är 35 €/dag, men då är det en lite större bil. Våra tyska grannar har en mindre variant och de betalar 20 €/dag och på långtid 10 dagar.

Vi åkte ner till Provatas. Badade vid Achivadolimini-stranden. Ner och tittade på Zefiria (den gamla huvudstaden) samt Paleochori. Vågorna gick höga denna dag både i Provatas och Paleochori, så bad rekommenderades inte. Det blev lunch på "Sirocco" nere i Paleochori.

Nu har zigenarkvinnan (hon med vitlöksflätorna) kommit hit till Pollonia. Hon blänger surt på mig för jag inte vill köpa en fläta. Maken hennes kör med pickupen fram och tillbaka och försöker sälja plaststolar medels en högtalare på taket som ljuder över hela nejden.

Efter dagens alla intryck var det skönt att komma hem, ta en dusch och en liten ouzo innan vi promenerade ner till favorittavernan för middag. Ikväll möter Sverige Italien. Vi är fem svenskar, tre italienare samt ett gäng greker som ser matchen. Det blev oavgjort 1-1 som tur var.

Lördag 19 juni.
Vi kommer iväg redan vid niotiden på morgonen. På vår väg mot Adamas åker vi till de norra delarna av den här delen av Milos. Vägarna är väldigt bra här på Milos, efter grekiska mått mätt. Inne i Adamas försöker jag mig på bankomaten. Då visas enbart grekisk text, och en massa följdfrågor som inte jag begriper. Varför ska det vara så krångligt? Nej, jag fick gå till den bankomat där jag var sist - och si så bra det gick. Lite smått irriterad var jag tvungen att svälja förtreten med en öl på "taxikafeet" i hamnen. När jag senare upptäckte stället med hemmagjord pistageglass blev jag genast på mycket bättre humör.

Gurra och Bibbi flänger runt och letar efter det perfekta ouzoglaset i de så typiskt grekiska småaffärerna som har allt mellan himmel och jord. Han fick tag på tre i Pollonia men vill komplettera med några till.
Senare köper vi båtbiljetter med Highspeed 2 (Milos-Pireus) för 35.30 €/per person.

Söndag 20 juni.
Lite seg morgon. Vi tar bussen in till Adamas, och byter till nästa buss som går till Tripiti. Gurra och Bibbi går av i Plaka - jag i Tripiti. Värmen är krävande, har haft lite problem med astman denna resa, annars har mina andra allergiska åkommor hållit sig i shackt. Tack och lov. Efter lite rundvandring finner jag Ergina tavernan i Tripiti. En lugn oas med bedårande utsikt, och en svag fläkt sveper in på deras altan från havet. Vi lyssnar på Arranitaki Elevtheria i högtalarna och skivan heter "Ekpobe" som låter fantastiskt. Det ser ut som fåglarna flyger i takt med musiken, de är nästan synkroniserade. (Nej, jag har ännu inte druckit någon alkohol idag ...) Det är frappe (sketo) som gäller. Gurra och Bibbi hittar mig där och vi intar en lunch. Vi testar "Xinomizithra" (creamy cheese from Milos) för 2.90 €. Ja, den var mycket god.

Ibland är det synd att man inte är bevandrad i grekiska språket, men å andra sidan finns det säkert inte att lära i någon bok de långa haranger busschauffören vräkte ur sig i Tripiti och Plaka. Som bekant är det inte många centimetrar de har tillgodo när de far fram med en stor buss i de trånga gränderna. I Tripiti finns ett ställe där bussen kan vända. Asfalten är markerad, och någon text står där också, och stora stoppförbudsskyltar. Trots detta parkerar två unga tjejer sin bil där, och när de låser dörren dyker bussen upp. Han ställer sig på tutan och bara skriker. De kör bort, men ilskan sitter kvar för han muttrar hela vägen upp till Plaka. Då var det dags för nästa vändning. En ambulans hade parkerat precis på bussens "vändcentimetrar", dags att ställa sig på tutan igen, upp med dörren och vrålar. Polisen som har sin station alldeles intill dyker upp med bot-block och penna, kliar sig i håret. Eftersom han inte fick gehör varken från någon ambulanspersonal eller polis tar han saken i egna händer. Han kastar sig in i ambulansen och lyckas få på både blåljus och sirener och flyttar bilen helt sonika. Snacka om att även de fick sig en rejäl skopa, ja det osade hett.

Med den ilskan inombords gick det fort, mycket fort ned mot Adamas igen. Krampaktigt suger jag tag i framförvarande säte så fingrarna vitnar och ber en stilla bön, och för säkerhets skull gjorde jag korstecknet också. Proffsig chaufför som han var lyckades han köra ned utan mer incidenter.

Nu hägrade badet! Taxi hem till Pollonia. Många dopp blev det. Stranden är nästan öde, men en kvinna kommer och sätter sig precis bredvid Bibbi och mig utan att säga ett dugg. Lite obehags-känsla infinner sig.

Det blir "Apanemia" igen! Våra tyska grannar Charlotte och Robert, inviterar oss till sitt bord. Stor diskussion bland gubbsen vad Grekland behöver ta för resultat för att gå vidare. Vi hade mycket trevligt och både retsina och ouzo kom in utanför notan. (Jag förstod aldrig det hela, men tydligen vad det fråga om ett vad som vår vän Robert sysslat med. Allt för att grekerna kvalificerade sig trots förlust mot Ryssland. "The heavy one" sa tysken om ouzon, och den var något extra …)

Måndag 21 juni.
Sover dåligt denna natt. Vaknar av att jag har en katt som ligger tätt intill utmed hela ryggen. En annan nere vid fötterna. Jag funderar på om de kommer sakna oss då vi åker. Vi har ju lovat på Kalimera att utfordra de djur som kommer i vår väg. Det har kostat en halv förmögenhet att förse de små liven. Tonfisk i olja var väldigt populärt, jag hann knappt få upp burken ...

Pressar de saftiga apelsinerna, kokar de goda grekiska äggen med riktigt gula gulor (vilken kvalitet!) skär tomater, brygger kaffe, Gurra kommer med yogurt och färskt bröd från bagaren. Vilken frukost!

Sista dagen på Milos ligger framför oss. Inte så många "måsten" förutom packning som ska uppfyllas. Vi har tagit det lugnt och inte stressat under vår vistelse. Det är klart att några saker man borde gjort har vi kvar att göra - då finns en anledning att komma tillbaka! T ex att ta en dagstur runt ön med båt, som enligt många är en fin upplevelse.

Efter alla bestyr hemma vill jag ta det lite lugnt, inte stressa till en buss, utan föreslår att när vi är klara med det som ska göras bjuder jag på taxi in till Adamas. Ok - sagt och gjort. Ringer taxistationen 22870 22219, inget svar. Napp på nästa försök, men då lägger han på luren. Under en timmes tid försöker jag med alla möjliga medel få fram att jag vill ha en taxi men han bara lägger på. Irritationen och svettningarna börjar ta fart. Gurra föreslår att vi ska gå ned till busstationen och haffa en där. Blodtrycket ligger på 280! Jag ville ta en taxi därför jag har en jäkla värk idag, det är minst 33 grader i skuggan, nyduschad och tämligen fräsch ... Ja, det var bara att ta tjuren vid hornen och knata iväg. Ursvettig, förbannad och trött sätter jag mig på en mur under en tamarisk och ringer igen.

En mycket rar tjej svarar! Hon talar engelska! och meddelar mig att hon kommer om ca 15 minuter!!! Och hon kom. Vis av skadan avtalade jag med henne även om morgondagens avfärd.
Hon vill ge tillbaka pengar när jag lämnar 10 € .... Nej hon var värd mer än så.

Sista middagen på Milos. Det blev "Father" inne i Adamas igen. Lika gott, lika trevligt och tur att vi kom då vi kom för inom femton minuter var det fullsatt.

Tisdag 22 juni.
Vaknar klockan sex. På med kaffet och som sällskap har jag fyra katter som jamar och snackar. Bibbi och jag går ned för att ta ett avskedsdopp. Punktligt kl 1000 står vår kära kvinnliga taxichaufför på gården. Andreas kommer ut och kramar oss och ger oss en liten present i form av en liten statyett av "Venus" från Milos. Vilken underbar kille!

I Adamas lämnar vi in packningen där vi köpte biljetterna tidigare. Flanerar runt och handlar lite. Highspeed 2 gick iväg mot Aten på utsatt tid. Tre timmar senare anländer vi till Pireus.

När jag går av båten är värmen tryckande, jag tror jag befinner mig vid utsläppet av AC-aggregatet så jag försöker förtvivlat skynda på stegen och komma bort från den luften - men det hjälper inte! Det var så varmt överallt! Som Gurra sade innan vi reste: - Den afrikanska ugnsluckan står säkert på vid gavel då vi kommer ned! Vilket den också gjort, kanske inte på vid gavel men lite i alla fall!

Tunnelbanan in till Monastiraki, sedan liten promenad mot vårt hotell - Attalos. Ingen bokning fanns registrerad!!! Gråtanfallet var nära, men det ordnade sig i alla fall. Vi delar ett "familjerum" så vi får riktigt rå om varandra sista natten. På med AC:n! Ut på Aten´s gator för lite inhandling. Jag har sagt till mig själv att jag ska ge Aten en chans under vinterhalvåret, för som det nu är kommer vi inte så bra överens med varandra ....
Middagen intogs nere i Plaka på tavernan "5 brothers".

Onsdag 23 juni.
Frukosten på Attalos har blivit bättre sedan sist! I receptionen fixar de fram en taxi som ska ta oss till flygplatsen. Receptionisten talar om att en sådan resa kostar mellan 23-27 €, beroende på trafiken, och mycket riktigt gick vår på 23 € inklusive rikligt med dricks.

Incheckningen gick fint. Urtrevlig tjej i incheckningen, vi fick plats igen på rad nr 15. Snowflake uppskattar vi.

Hälsningar Bibbi, Gurra & Chris (som författade "romanen")

Milos på Kalimera » | Kimolos på Kalimera »

Börja om »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera