Två veckor på underbara Lefkas. Del 1.

Ja, nu har vi varit på ytterligare en grekisk ö. Denna gång gick resan till Lefkas. Det var faktiskt en slump att vi hamnade där, men en sak är säker, vi ångrar oss inte ett ögonblick. Vilken fantastiskt vacker ö!!

Resan började den 16 juni.
Planet skulle lämna Arlanda kl 06.55, men kl 01.20 ringde de från Apollo och talade om att det hade blivit tekniska problem med vårt flyg och att vi inte skulle komma iväg förrän tidigast kl 15.00. Stor bedrövelse hos sönerna när deras väckarklockor ringde kl 03.45 och de slängde sej ur sängarna med vilda blickar och bara ville åka till Arlanda så fort som möjligt. Visst är det trist med förseningar, men vi slapp ju i alla fall sitta på Arlanda och vänta som så många andra hade fått göra. Det blev lunch på McDonalds eftersom kylskåpet var rensat och således helt tomt. Sedan taxifärd till Arlanda.

Planet lyfte kl 16.00, och vi var äntligen på väg... Novair hade fixat ett ersättningsplan. Det var turkiskt och hela besättningen likaså. Det är den tristaste flygresa jag gjort. Dålig service och trist i största allmänhet. Planet var gammalt och det kändes olustigt mest hela tiden. Vi landade dock utan missöden på Preveza kl 21.30. Det blev ganska många stopp med bussen från flygplatsen innan vi var framme vid vårt hotell Vicky i Nikiana kl 23.30. Vi slängde in packningen på rummet och gick ut för att äta en bit mat. 4 pita gyros, 4 läsk och 4 öl för 150 kr! Satt i en härlig trädgård på baksidan av gyros-stället. Från utsidan såg det inte mycket ut för världen, men gick man bara igenom köket och ut på andra sidan blev man glatt överraskad. Somnade som klubbade sälar trots 1 miljon mygg, åsnor, hundar, sopbilar o s v. Äntligen var vi i Grekland igen..!!

Tisdag 17/6
Gick upp vid 8-tiden efter en natt med mycket dålig sömn. Så brukar det vara första natten. Man vänjer sej ju trots allt ganska snabbt med alla ljud. Mr Broumis skulle komma med vår hyrbil kl 10.00, men redan kl 09.30 var han där med den. En liten Fiat Panda med helt soltak.Vi blev handlöst förälskade i henne direkt. Döpte henne, originellt nog, till Gamla Bettan. Hon gick som ett skållat troll och det var fantastiskt kul att köra henne på alla snirkliga vägar på ön.

Vi åt frukost och begav oss norrut mot Lefkas stad. Körde givetvis vilse, men alla vägar bär till... Frini!! Ja, hur man än kör norrut hamnar man så småningom i Frini, och har man väl gjort det så är det såpad bana ut till västra delen av Lefkas. En otroligt vacker väg som kämpar sej upp i bergen. Utsikten över Lefkas stad går inte att beskriva. Det var verkligen läckert. Det går att ta en något snabbare väg till västra sidan genom att köra av åt vänster i en större korsning strax innan Lefkada. Men då missar man klostret Faneromenis. Att köra 1mil på Lefkas är som att köra 10 mil på E20 här hemma. Vi stannade ganska många gånger bara för att njuta av utsikten, men insåg att det var så vacker överallt att det inte skulle fungera att stanna varje gång någon sa "Åhhh...".

Första stranden vi besökte blev Egremni. Wow!! Först 3 km grusväg. Gamla Bettan höll på att rasa samman i 1000 bitar, men det gick bra. Sedan 329 trappsteg (ja, vi har räknat, så alla andra uppgifter är fel!! ;-)) ner till stranden. Vi trodde att vi sett turkosblått vatten förut, men det hade vi inte..!! Färgen på vattnet när vi stod alldeles i början av trappan och tittade ner var den vackraste blåa färg vi någonsin har sett!! Vi stod alldeles tysta alla fyra och bara tittade. Sedan tog vi oss så snabbt vi kunde ner till stranden och fick äntligen bada!! När vi låg där på den vita, långa stranden hade vi inte en tanke på att vi skulle upp för de 329 trappstegen också. Det var oerhört jobbigt och jag har aldrig svettats så mycket i hela mitt liv som när vi tagit oss upp därifrån. Ett bra tips är att ha vatten till hands, en våt solhatt på huvudet och att ta många pauser på vägen upp.

Vi tog den södra vägen hem förbi alla honungssäljande gamla damer och byar som Athani, som är urmysig. Dock är det inte vidare kul att få möte på väg till stranden i kurvan uppe i byn. Inget skyddsräcke, smalt som attan och brant... Dragano och Komilio. Sedan är man ute på "stora" vägen söder ut mot och Vasiliki och norrut mot Lefkada. På väg mot Vasiliki åker man igenom en by som heter Ag Petros. Lite större än de övriga på vägen söderut. Så stor att det är enkelriktat vid färd söderut genom centrala byn. Det tog ett par resor innan vi upptäckte den skylten, och vi reagerade mycket över den tvära kurvan i byn som vi sluppit om vi hade gjort som det stod på skyltarna... Rena turen att vi aldrig fick något möte där!

Vasiliki är en by på södra delen av Lefkas. Där går för övrigt VM i Vindsurfing. När man kom körande nerför bergen på eftermiddagarna var bukten fylld av färgglada segel. Södra vägen är bättre än den norra. Bredare och betydligt lättare att köra. Det tar ca 1 tim att köra till och från t ex Egremni från Nikiana, både den norra och den södra vägen.

När vi kom hem satt vi i vår trevliga hotellbar och drack frape. Sönerna avslutade dagen med bad i poolen. Hotellet ägs av Georgios, eller Georg som vi kallade honom. En mysig "fabror" som sköter sitt hotell tillsammans med sin son och dotter. Han tycker mycket om att umgås med sina gäster och det var en skön stämning på hotellet. Sonen, Estatis, blev sönernas favorit. Han jobbade nästan jämt i baren och fick svara på många frågor om Grekland, greker, grekiska och diverse annat.

Vi investerade i en del myggmedel och sanerade lägenheten innan vi gick ut och åt på kvällen. Vi åt nere i den lokala lilla hamnen på "Katerina". Det är tavernan som ligger i mitten på kajen, den med gröna stolar. Där jobbar Kosmas, som tycker mycket om att prata om allt möjligt när tiden räcker till. Vi åt spaghetti bolognese (yngsta sonen tror inte att man kan äta något annat...), 3 souvlaki, grekisk sallad, tzaziki, 2 läsk och 1 flsk vin för 250 kr. Gott och billigt! När vi kom hem fick vi sopa ihop myggen i stora högar. ;-) Äntligen var det myggfritt och det var betydligt lättare att sova.

Onsdag 18/6
Sönerna ville inte åka långt den här dagen, så vi beslutade oss för att åka till Vasiliki. Det tar ca 30 min från Nikiana dit. Stranden är inte så himla kul, men den duger. Lite mer folk och rörelse. Vi åt lunch på en taverna på stranden som hette "Blue ..." har glömt resten. Den var inte särskilt bra. Äldsta sonen beställde kalamares som visade sej knappt vara friterade över huvud taget. Han blev besviken och fick äta upp min mat istället. Middag åt vi återigen i Nikiana och då på tavernan längst till höger på kajen. Ingen vidare service, men god mat. Middag för 4 personer med alla tillbehör 400 kr. Sönerna försvann när de ätit klart och vi hittade dem senare med en nyfunnen kompis spelandes poker i en bar på huvudgatan. En ouzo i hotellbaren och sedan i säng.

Torsdag 19/6
Nu skulle vi besöka Porto Katsiki. Den klassas tydligen som en av världens vackraste stränder. Visst var den vacker, men vi har sett vackrare. Eftersom den besöks av så mycket turister var det asfalterad väg hela vägen. Rikligt med parkeringsplatser och tavernor. Ner till stranden var det "bara" 104 trappsteg. Kändes skönt efter strapatsen till Egremni.

Vi hade en härlig dag. Det var lite moln, men det kändes bara skönt. Framåt eftermiddagen tyckte jag att det började kännas lite kyligare i vinden, men ingen annan höll med mej. Helt plötsligt började det blåsa ordentligt och himlen blev full av svarta moln. Ut över havet blixtrade det och vattnet formligen piskade upp över stranden. När vi tittade ut mot horisonten såg vi en tromb. Såg mäktigt och otäckt ut. Det blev en faslig fart på stranden när alla började packa ihop sina saker. Överallt blåste det omkring lösa föremål. Solsängar och parasoll travades snabbt ihop och stuvades in under klipporna. Vi insåg då att det var allvar och skyndade oss att packa ihop våra saker också. På väg uppför trapporna från stranden kom delar av ett tak från en taverna flygande och missade oss med någon millimeter. När vi kom upp låg det folk på taken på tavernorna för att de inte skulle blåsa av! Sedan kom regnet. Resan tillbaka till Nikiana gick bra. Vi körde ifrån ovädret och när vi kom hem var vädret okej igen även om det duggade lite.

Middag på den tredje tavernan i hamnen. Hyfsat bra. Fyra rätter, saganaki, vin och läsk för 330 kr. Det inhemska vinet är riktigt bra, även husets vin. Vi brukar hålla oss till rött vin, men eftersom man ofta får in det väl kylt i Grekland, övergick vi till att dricka vitt vin. Ett mycket bra beslut. Kvällen avslutades i hotellbaren med ouzo.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera