Öluffa från Kreta. Del 5. Naxos & Tilos.

Måndag 13 Maj. Vi tar morgonfärjan från Paros till Naxos. Av slumpen blev det den sprillans nya färjan "Blue Star Paros" vilken var ute på sin allra första tur från Pireus till Santorini via Paros och Naxos. Speciell färja. Kombinerar den traditionella färjans komfort med High-Speedfärjans snabbhet. Extremt lättmanövrerad vid hamnarna. Soldäck utomhus samt måhända lite plastig inredning inomhus. Tid mellan Paros och Naxos inkl angöring: Strax under timmen.

Naxos

Vännen Vaggelis från Hotel Prokopios väntar i hamnen för transport till Hotellet.

Aftonen är vi på Taverna Gorgona vid Agia Anna, vår favorittaverna på ön.

Tisdag 14 Maj. Regn på natten samt frampå småtimmarna, men vid tiotiden på förmiddagen blåste alla regnmoln bort och solen uppenbarade sig ånyo. Blåsten kvarstannade dock. Den kraftiga sydvinden omöjliggjorde dock bad vid Agia-Annas klippor, där vi trivs så bra.

Onsdag 15 - Fredag 17 Maj. Vi har det behagligt samt gör visiter hos våra vänner på ön. En av vännerna, mannen på den lilla serveringen något hundratal meter nedanför ost- och kryddbutiken vid branta gatan, sammanfattade av egen maskin precis exakt vad vi känner för öarna när han hälsade oss välkommen och utbrast " Welcome where you two belongs" Det måste synas på oss att vi trivs väldigt bra på öarna .

Vi fann ett utmärkt exempel på den Grekiska humorn när den är i sin fullaste blom, då vi längs hamnpromenaden en förmiddag beskådade skyltarna med frukostalternativen. Grekerna har ju ofta upp till tiotalet olika frukostförslag att bjuda på i stegrande prisklass. Varje alternativ med noga angivande av innehåll och omfång ned i minsta marmeladklick.

Den skylt vi fastnade för, och som orsakade många glada skratt, hade som alternativ nr 1 "Greece breakfast" med innehållsdeklarationen "1 coffee and 1 cigarette!!!!" Ja, men så är det ju i Grekland. Frukosten är något man raskar undan utan större åthävor.

Hamnen i Naxos stad.

Under fredagens eftermiddag packar vi för att fara in till staden Naxos och där övernatta inför den tidiga färjeavgången till Tilos nästkommande morgon. Vännen Vaggelis fixade fram ett suveränt litet pensionat precis så nära hamnkajen man komma kunde. Från den excellenta altanen hade vi direktutsikt till färjekajen . Prisläge strax under 20 € för trivsamt rum. Vaggelis menade att rummet kan spara mycket väntan enär man ser när den allestädes försenade "Romilda" anländer och ändå gott hinner ta promenaden ned att gå ombord.

Lördag 18 Maj. 07.55 anländer Romilda, 55 minuter försenad, men vad göra det när vi icke som övriga resenärer hade att vänta i kobåsen ute på den blåsiga piren, utan i altanens skydd sutto och pimplade kaffe. Vädret börjar nu stabilisera sig och vinden ska avtaga under förmiddagen. Vi får en mycket fin dag på Romildas soldäck denna dag.

Resan kom att ta dryga tio timmar. Färdvägen från Naxos går via Amorgos- Astypalaia - Kalymnos- Kos- Nissyros- (Antinissyros)- och till Tilos. Vi fann varsin plaststol belagd med hela vinterns ackumulerade sotflagor. Weetexduken fungerade dock utmärkt att rengöra stolarna till sittbar status. Dukens sorgliga status efter väl förrättat värv medförde dock att den hivades i soptunnan.

Solnedgång från färjan.

Kopparantennen riggades och vi fick fart på kortvågsradion. Lyssnade på "Ring så spelar vi" till medpassagerarnas förundrade blickar. Men, var vi ett hundratal turister ombord högst. Lågsäsong är just lågsäsong. Så typisk fördelning ombord. Frusna Greker sitta inomhus och huttra i vinterjackor medan turisterna sola i minimal klädedräkt ute på däck, ihärdigt flyttande sina stolar till solsidan var gång fartyget ändrar kurs.

När så färjan når en hamn utspelar sig samma sceneri. Alla ut på akterdäck att skåda landningsproceduren med utkast av linor, dragande av trossar, förankringsarbetet etc. Därpå följa den permanenta cirkusen när de fordon vilka skola lämna färjan , uppenbarligen alltid placerats längst in på lastdäck. Svordomar, hamnpolisens visselpipor, en salig röra vilken ändå genom högre makters försorg till slut ordnar upp sig och färjan kan avgå, ehuru med viss tidsspillan.

Vid ankomsten till Katapola /Amorgos närde Arne en plan att snabbt rusa ut på market över gatan och inhandla en pava av "Amorgos Röda Guld" dvs den lokaltillverkade likören, samma som munkarna bjuda i det ostavbara klostret på Amorgos. Hustru Birgitta inlade dock tungt veto så manövern fick utebli, liksom likören.

Tilos

Efter elva timmars resa med Romilda kunde vi så på kvällen kliva iland på Tilos. Visst, vi hade kunnat fortsätta med samma färja ända till vår resas slutmål, Kastelorizo, men den dagsetappen hade blivit alltför dryg. Vi hade ej nått Kzo förrän framåt morgontimmarna dagen därpå efter ytterligare tio timmars resande.

Väl iland på Tilos uppsökte vi genast den lilla kuren för att meddela önskemål om boende på Studio Anna, Kalimeras favoritplace de hittade förra hösten. Nybyggt och fint. Jodå, Mike, ägaren väntade på gäster strax intill kuren. Vi fick med oss i Mikes lilla bil/buss i stort sett alla turisterna vilka gingo av på Tilos. 7 pers. Kvällen avfirades Arne på sin födelsedag ( 18 Maj). Det har blivit tradition sedan förra året att vi alltid ska befinna oss på Tilos just 18 Maj.

Dock stod "Blue Sky Taverna" icke att känna igen. Stället hade bytt ägare och även inriktning. Det bar tanken till en tafflig kinesrestaurang i gamla stans Stockholm. Maten lämnade ävenså den en del i övrigt att önska. Betjäningen sysslade med en tafflig variant av lyxkryssarkyparens överklassfjäsk, sällsamt malplacerat på denna Grekö.

Balkong på Annas Studio i Livadia på Tilos.

Söndag 19 Maj. Vi verkligen njöt av morgonkaffet på den 175 kvm stora altanen utanför rummet. De tre rummen på detta våningsplan delar altanen. Utsikten är formidabel på grund av ställets höga belägenhet. Så vackert. Lägg därtill att vädret nu bytt skepnad till strålande sol och nästintill vindstilla. Vi tar promenaden ner till byn och möts genast av våra vänner vi träffade förra hösten. Varmt välkomna var vi. Nu kunde säsongen börja meddelade man oss.

Vi strosar vidare längs stranden efter att ha inhandlat rökverk i kiosken hos den handikappade mannen. Arne gav sin vana trogen 5 € extra som dricks. Till Eleni Hoteltaverna för att klyva en Retsina Cair. Småöarna ha alla denna speciella kapsylretsina som standard. Mycket speciell till sin smak. Påminna nog så mycket om en knastertorr vit Bourdeaux i prisläget strax runt 150 Sek. Cair är en höjdare. Kosta endast 1,1 € på butik, det dubbla drygt på lokal.

Livadia.

Så här mellan skål och vägg kan meddelas att vi här i Umeå nu driva en kampanj för att förmå bolaget här i stadsdelen att tillhandahålla Cair . De kan slopa den erbarmerliga härtappade "Retsina" för 51 Sek och införliva Cair i sortimentet tillsammans med Kourtaki som redan finns.

På kvällen sitta vi Taverna vid Corner. Denna taverna håller en mycket hög klass på såväl mat och dryck, som service.

En färja anlöpte hamnen under vår promenad hem. Arne raggade två danska par vilka stodo och såg husvilla ut. Mike tackade och hivade in en pava Metaxa som mäklararvode. Arne undrade vad illa han gjort i ett tidigare liv för att drabbas av Metaxa… Sista timmen innan vi nattar oss tillbringar vi på jättealtanen i sällskap med varsin lättgrogg , att beundra den kvällsbelysta hamnbukten i all sin prakt. Detta är semester värd namnet.

Tilos på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera