Öluffa från Kreta. Del 2. Kreta.

Fredag 3 Maj. Landar prick på tidtabell vid Chania Airport. Snabb bagagehantering och så direkt till taxifilen. Vi hade funnit en virrande Holländare vilken gärna delade taxi med oss in till stan. Överenskom med föraren att 12 € var rätt pris. Efter 3 minuters färd ville emellertid chaffisen ha 12 € per Par!!! Dvs 12 för oss två samt 12 för Holländaren. Efter urpackning av allt bagage ändrade dock föraren på sinnelaget och accepterade 12 € totalt för alla i bilen. Inpackades bagaget ånyo och färdades vi i vådlig fart in till gamla hamnen i Chania.

Chania.

Vi funno oss genast ett mycket komfortabelt lyxrum, beläget 50 meter ovan vattnet och inne i gränderna. 25 € för en natt. (Listpris 58 €) Bra förhandlingsresultat av Arne klockan halv ett på natten. Massor med folk ute på serveringarna. Grekerna firade sin långfredag troligen. Lördag förmiddag tog vi så bussen från Chania via Heraklion till Agios Nikolaos där färjan till Milos skulle avgå på måndagskvällen. En resa på 22 mil i vacker terräng. Vi delade baksätet med en äldre dam samt ett 100-tal emaljerade handfat. Damen och handfaten klevo av vid Rethymnon, men merparten av emaljen stannade hos oss i bussen.

Bussbyte i Heraklion och en timmes trivsam samvaro på fiket vid bussstationen. Suveränt billiga priser på denna servering. Mindre och något skraltig buss tog oss de resterande sju milen till Agios Nikolaos. Den sista milen gick vägen i en ravin mellan tvenne höga berg. Väldigt vacker färd. Vi sökte och fann genast ett utmärkt boende i huset just där bussen vänder, alltså i gamla hamnen. 20 €, och då ingick en fin altan med utsikt över vattnet och hamnområdet. Två nätter kom vi att tillbringa i Agios Nikolaos i väntan på färjan som skulle avgå måndag kväll till Milos. Vi fick nu på ort och ställe beskåda hur den Grekiska Påsken firades, med allt vad därtill hörde av smällare samt ljuständning i kyrkor. Till och med affärerna var stängda. Dock voro Tavernorna öppna. Alla Grekerna var finklädda, och många iförda folkdräkter.

Agios Nikolaos.

En otäck trafikolycka inträffade bara några meter från den Taverna Birgitta satt på. Arne hade gått ett ärende till Hotellet och var ännu ej tillbaka. En bilförare tappade herraväldet över sin lilla bil och törnade i den branta backen med våldsam kraft in i ett stålräcke. Fordonet studsade därefter över på andra sidan av den smala gatan och kraschade in i ett betongfundament. Arne återkom bara sekunderna efter kraschen. Tre svårt skadade äldre personer hade burits ut ur den helt demolerade bilen. Den sköna semesterkänslan försvann och ersattes av funderingar vad som kunde hänt om A kommit till platsen några tiotal sekunder tidigare. A som alltid går i vägkanten i stället för på trottoaren. På trottoarerna slår han sig alltid på de lågt placerade markiserna utanför affärerna.

Vi lämnade emellertid platsen och fann oss en trivsam taverna på en bakgata just i kvarteren efter centrum. Förvånande låga priser den fina inredningen till trots. Vi avstodo dock från den traditionella Påsksoppan gjord på Lamm. Inga inkastare fanns på byn. De var ersatta av en "menyförklarande matrådgivare" vilka var ett under av service och hjälpsamhet.

Måndag 5 Maj var det vanlig vardag igen med öppna affärer, den grekiska vardagen var åter kommen till Agios Nikolaos. Färjebiljetter till Milos inhandlas. 2 x 15 €. Färjan ska ta sju timmar och vara på Milos runt ettiden natten mot tisdagen.

Färjan kom någon halvtimme försenad till Ag Nikolaos och vi gingo ombord. En trappa upp stod pursern och kontrollerade alla biljetterna. Dock ej våra !!!!! Av enkelt skäl. Vi hittade dem ej. Birgitta som eljest är en omvittnat skicklig administratör kunde för sitt liv icke finna på var vi hade våra biljetter. A sökte nogsamt igenom vårt lilla bagage, men icke en skymt av några biljetter. Alltnog, pursern förklarade att han kunde skriva ut tvenne nya biljetter till oss, och om vi återfann våra saknade färdhandlingar, då skulle vi genast få pengarna åter. Vi gjorde sålunda.

En timme senare hittade Birgitta biljetterna… I fickan på sina shorts !!!! Tablå. Vi sökte upp receptionen och ville tala med pursern, men det lät sig icke göras enär pursern sov i sin hytt. Skulle dock purras vid midnatt. Återkom då blev beskedet. Vi återkom på utsatt klockslag, men nu nytt besked. Pursern skulle först purras vid tid strax före fartygets ankomst till Milos. Tio minuter innan ankomsten till Milos dök pursern upp. Nja, nu kan icke jag fatta beslut om restitution på de 30 € ni betalat extra, det kan bara min chef göra. Och när kommer Chefen då?? Nja, strax innan fartyget lägger till tippade Pursern.

Chefen kom samtidigt som de första nypåstigna passagerarna började rassla i trappan. Chefen kunde närmast betraktas såsom "En abstraktion med viss mänsklig anknytning" Beslutet: Nej, icke ett öre tillbaka. Men Pursern lovade ju. Men pursern hade drabbats av temporär men klädsam minnesförlust. Icke han någon restitution lovat. Vi rusar av färjan precis som man drar in trossarna och förbereder för avgång. Snöplig sorti.

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera