Lesbos - lugnets ö

Tipsade av bekanta satsade vi på Lesbos - eller Mytilini som ön också kallas. Jag måste erkänna att jag var skeptisk eftersom det inte var en utpräglad "charter ö" som så många andra öar vi varit på. Det jag visste var att det var Greklands tredje största ö och att den var väldigt grön och bördig. Min svägerska hade också bokat Mytilini, men då min bror och hon har två tonåringar i den övre kategorin så insåg dom snabbt att "coola poolområden", "nattliv" och "disco" var att föredra om dom inte skulle bli helt halshuggna. Svägerskan bokade raskt om till Turkiet!

När vi landat och kommit in i Mytilinis ankomsthall började det grekiska lugnet sänka sig över mig. Resan till Petra tog ca 1 timme och 20 minuter och tur nog gjordes den på kvällstid så vi slapp se de värsta stupen. Att vi skulle bli lätt åksjuka på vägen hem visste vi inget om ännu………

Väl framkomna till hotellet blev det alpklättring upp till vår en rummare under takåsen. När vi öppnade dörren fick vi en "flashback" till Stig Helmer och filmen Snowroller, där han bor i en alpstuga med ett rum som mest liknade ett gökur! Otroligt gulligt rum med spetsgardiner och allt, tillika både AC och TV så vi var så nöjda så. Det visade sig sen att balkongerna högst upp var 3 gånger större än alla andras pga AC aggregaten måste få plats utanför, så där satt vi och vräkte oss. Vattnet i kranarna gick alldeles utmärkt att dricka vilket är ovanligt för Grekland!

Dagen efter var det dags för "sightseeing". Vägarna i denna lilla by var väldigt bra underhållna och gjorda av flata stenar som var sammanfogade med cement emellan. Vi upptäckte sen att både hus och murar var gjorda av samma material så det måste ha funnits en väldigt massa sten i trakten! Det tog inte lång stund innan man var nere på hamnpromenaden där vi febrilt letade efter, vad Apollo guiden kallade, torget. Det tog en stund innan vi förstod att "torget" bestod av tre caféer bredvid varandra, där tavernor och affärer bredde ut sig åt ena hållet och världens kortaste shoppinggata åt andra hållet. Våra farhågor att gå vilse i de små pyttiga gränderna försvann med rekordfart. Tvärtom sprang vi åt alla håll och försökte gå vilse under den veckan vi var där men misslyckades fullständigt! Så litet var Petra.

Kyrkan från 1700-talet som låg mitt i byn på en 30 meter hög klippa var verkligen något att se. Det är 103 trappsteg direkt uthuggna i berget upp till kyrkan och det såg faktiskt inte så högt ut när man stod nedanför, men det var en varm klättring innan man väl kom upp. Som tur var fanns här en vattenkran att läska sig vid. Utsikten var enorm och något som slog mig var att alla husen i byn faktiskt hade tak! Inte ett armeringsjärn så långt ögat nådde, här var det färdigbyggt minsann!

Stranden i Petra bestod av grovkorning sand med en del sten i. Vattnet var helt OK och de två rader med solstolar som fanns där var allt annat än fulla. Vi blev förvånade över att det inte var fullt då det faktiskt var högsäsong (12/7 - 19/7) utan även här rådde lugnet. Bås för ombyte och duschar fanns, vilket jag aldrig hade sett på en Grekisk strand förut, och absolut inte på en så liten strand. När jag sen såg att dom till och med hade ett livvaktstorn blev jag alldeles otroligt imponerad! Strömt var det inte, men det blev djupt rätt snabbt när man klivit i, så tornet var kanske befogat. Två solstolar och ett parasoll kostade 6 eu att hyra vilket vi tyckte var j-gt dyrt, på ren svenska.

Närmaste stranden västerut var Anaxos. Den var ljuvlig. Här var sanden som grovmalen svartpeppar som man bara borstade av sig när man torkat. Här låg vi faktiskt på handdukarna direkt i sanden och gonade oss. Den här stranden var ännu mindre än den i Petra men inte heller den var överfull. Här hade jag sett på en skylt att det fanns "vattensportsgrejor" att hyra. Åh nej, tänkte jag, men jag borde ju ha förstått att det inte var tal om bananbåtar och traktordäck som drogs runt av motorbåtar i de här små vikarna, utan kanoter och trampbåtar!

Åt öster hittar man nästa by, Molyvos, som har en stor borg från 1300 -talet tronande högst upp på bergstoppen. Den var helt klart värt ett besök. Stor som attan och med vidunderlig utsikt åt alla håll. Det fanns även en scen och bänkar inne på själva borggården så det hölls nog konserter och dansuppvisningar där på kvällarna. Inträdet var 2 eu och öppettiderna skulle vara mellan 09.00 - 19.00 men vi fick tipset om att kolla att flaggan var uppe på borgen, för då var den garanterat öppen. Varken skyddsnät eller staket avgränsar någonstans så se upp om ni har barn med er.

Fortsatte man 5 km österut kom man till det mest spektakulära som vi upplevde på resan, dvs de heta hälsokällorna i Eftalou. Det är samma familj som har drivit och skött om källan de senaste 25-30 åren. Deras bostad var ovanpå expeditionen och källan precis bredvid. En bassäng, ungefär 3x3 m, men ett kupoltak låg strax intill. Ingången var inte mer än 1m hög så här gällde det att huka. När man väl kom in kände man sig nästan hötidlig. Det ångade om poolen och i nischer runt om väggarna stod det levande ljus och fladdrade. Kupoltaket hade små öppningar som solen strålade in igenom och fick vattnet att glittra vackert. Till allt detta kunde man koppla av med klassist musik som flöt in i öronen på en!

Innan man dock fick upplevde detta Nirvana, fick man en snabbkurs av mannen eller frun i huset i hur man skulle bete sig när man badade, och tro mig det behövdes. Vattnet var så pass varmt som 45 grader vilket gjorde att man fick gå ner i bassängen väldigt sakta. Rent av slow motion fart var att föredra. Man började med att kyla av sig i havet innan man gick ner i bassängen och när man hade doppat sig 2 - 3 gånger kändes det faktiskt härligt. Det gäller dock att inte röra sig eller att gå upp för fort ur vattnet, för när det sätts i svallning bränns det ordentligt. En engelsk dam som inte brydde sig om detta när hon gick upp ur bassängen, följdes utav de mest varierande svordomar på många språk……..

Efter detta bad är man verkligen mör både till kropp och i själ, så en vila på någon utav bänkarna utanför är att rekommendera plus ett intag av vatten och frukt. Tycker man inte om badet av någon anledning behöver man inte betala. Alla är välkomna att pröva på, vilket jag tycker är väldigt generöst! Fortsätter man strandkanten bort en bit kommer man till en väldigt trevlig småstensstrand där det också finns en taverna som klättrar högt upp på berget. Här fanns det inga solstolar men stenarna var så runda och lena så det gick bra att ligga på handduken direkt.

När veckan hade gått och det var dags att resa hem var det faktiskt med sorg i hjärtat som vi gjorde det. En två - tre veckors semester är helt klart att föredra på denna stora gröna ö där så mycket finns att se. Att åka runt på moppe klarar man inte utan det blir till att hyra bil om man ska se hela ön. Lugnet var verkligen påtagligt då det mest var medelålders par eller familjer med halvstora barn med sig som semestrade här, de flesta från Grekland, Holland, Danmark och England. Den ringbrynjeklädde, tatuerade och skitfulle engelska huliganerna fanns inte att skåda åt något väderstreck! Inte förrän man når Kos i alla fall….

Hälsningar från Sara och Micke

Lesbos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera