Thassos är en hääärlig ö!

Vi kan varmt rekommendera andra greklandsälskare att åka dit! Här finns allt. Här kan "semesterslapparen" få precis så mycket lugn och ro som man någonsin kan önska sig. Stränderna överträffar ideligen varandra när man åker runt ön. Det är inte svårt att hitta en plats där man får vara ifred. De liknar alla små laguner.

Några stränder är jättepopulära. Makro Ammos och Alyki beach t. ex. Inte så konstigt kanske… Vid Makro Ammos tar dom t. o. m. en mindre slant i inträde (!) för att man ska få komma ned på stranden. Vid Alyki kan man titta på antika ruiner.

Alla stränder är mycket långgrunda och har den ljuvligaste finkorniga sand. Vi hittade dock en strand som säkert bidrar till en del överlast på flyget… där fanns otroliga mängder vackra, rundslipade stenar.

"Semesteräventyraren" kommer inte heller att bli besviken! Om man hyr sig en 4-hjulsdriven jeep, kan man ta sig upp eller ner för bergssluttningarna, på vägar som man hoppas skall finnas kvar när man tar sig tillbaka igen…

Den som vågar… kan åka upp på Thassos högsta topp, Ypsarion, 1142 m. ö. h. och njuta av den hisnande utsikten över hela ön.

Halvvägs upp blir luften kylig och tunnare. På ett ställe hade halva vägen spolats bort. Detta utmärktes bara av ett par små pinnar och taggtråd med några röda plastband på. Glöm allt vad räcken heter! Det störtar brant längs hela vägen. Bara ett par, tre meter från vägkanten ser man träd som är ca 25 m höga, rakt uppifrån! (Jo, vi fick möte också, av en annan jeep och av en stor lastbil!)

Vägen upp kantas av massor av bikupor. Honungen från Thassos är mycket berömd, liksom olivoljan. Bina hämtar honungen från de lila ljungmattorna som växer mellan träden uppe i bergen. De flesta på Thassos har egna olivträd. Familjerna går "man ur huse" på sensommaren och skördar oliver.

Ön kallades under antiken för "den flytande skogen". Det säger väl lite om grönskan på ön. Att den är så grön beror på att du troligen kommer att få uppleva ett par korta, men uppfriskande regnskurar under din semester. Ibland med inslag av åska. Det är faktiskt bara skönt, och skurarna går över på en timme eller ett par. Sedan skiner solen igen. Ibland kanske det är en lätt underdrift att kalla dem skurar… det är snarare som tropikregn… Regnet kan vara häftigt! Då rinner vattnet i djupa diken uppifrån bergen och drar med sig skräp ner i havet runtomkring, som sedan spolas upp på stränderna. Glada öbor krattar snabbt upp det och stränderna blir "som nya".

Den nästan helt övergivna bergsbyn Kastro, på en bergstopp 682 m. ö. h., är ett lite "snällare" äventyr, även om man inte bör ha anlag för svindel där (eller på vägen dit) heller. Bli inte förvånad om du blir omkörd (trots att du tycker att du kör "allt vad ratten håller", på den näst intill obefintliga vägen) av en gammal bergsbybo i rostig pick-up som glatt vinkar, pekar framåt vägen och ropar Kastro, och försvinner i ett dammoln bland olivträden!

Ett par familjer har rustat upp gamla stenhus på toppen och åker dit för att bo där några veckor efter turistsäsongen för att bara koppla av och ha familjeträffar.

Tavernan i Kastro är mycket enkel och har ett par rätter och dryck att erbjuda. Mannen som förestår den åker dit upp varje dag för att servera de få turister som tar sig dit.

Uppe i Kastro finns en mycket liten kyrka. Strax bredvid ligger benhuset. Detta är ett litet hus i sten som på golvet har drivor av människoskelett. Dom ser mest inslängda ut. Bland benresterna står koffertar med bilder på de döda. De innehåller antagligen sådant som kan vara bra att ha i livet efter detta. En aning makabert, kanske vi tycker, men benhuset hade sitt syfte (det används inte längre). Dess förekomst beror helt enkelt på att det var omöjligt att gräva mer än ett par gravar i den steniga marken, så när någon dog och det var fullt på kyrkogården, fick någon tidigare begravd lämna plats åt den som dött, och grävdes då upp och hamnade kvarlevorna i benhuset.

På restaurangerna och barerna är det en avspänd och härlig atmosfär. Vi var ju där i augusti, när grekerna själva "invaderar" ön. Det är faktiskt bara trevligt! Det är härligt att se hur gamla, unga och barn umgås t. o. m. på barerna, helt naturligt. Ingen fylla, inget bråk. Bara mysigt!

En restaurang i Potos om man absolut inte får missa (oavsett var på ön man bor) är Zoom! Deras mat, dukning och service är helt oslagbar! Beställ inte varsin förrätt om ni inte är vansinnigt utsvultna. En sallad är lika med en normalstor skål för minst två personer. Varmrätterna serveras i en gjutjärnspanna. En per person! Inga tallrikar här inte. I alla fall inte till kötträtterna. Det är också en av de få restaurangerna som serverar moussakan som den ska serveras. I en ungsfast portionsform, och inte i stora bitar tillagade i långpanna, som på många andra ställen.

Besök gärna klostret, St Archeangelo, som byggts till Ärkeängeln Mikaels ära, på ön. Utsikten från klostret är obeskrivligt vacker! Hur man lyckats "hänga upp" denna enorma byggnad på en lodrät bergssida, övergår mitt förstånd. Om man inte är korrekt klädd, får man låna av nunnorna sydda kläden, att skyla sin lättklädda turistkropp med. I kollektionen ingår, cape, byxor eller omlottkjol. Kvinnorna får inte ha bara axlar och skall bära lång kjol. Männen får låna långbyxor. "One size, fits all"! å klostret finns en liten souvernirbutik och man kan gå in i kyrkan och tända ett vaxljus.
Det är mycket vackert.

Marknaden i Prinos är värd ett besök, men är en aning överskattad. Den är mindre än vad man tror, och man tittar snabbt igenom utbudet. Det är dock ett gyllene tillfälle att träffa lokalbefolkningen.

Ett trevligt familjeägt lägenhetshotell är hotell Makedonia. Det har pool, barnpool och poolbar. Noggrant skött av värdfamiljen. Det ligger på fem minuters gångavstånd från Potos centrum. Men inte så nära trafikerade vägar så att man störs av trafiken på något vis. Intill ligger en katedral (lite stor för att kallas kyrka). Klockorna ringer någon enstaka gång i veckan.

Trädgården kring hotellet är prunkande grön, och har många gamla olivträd att ligga och filosofera under.

Hälsningar Marita Väpnefalk, Enköping

Thassos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera