Resa till Samos, Fourni och Ikaria. Del 2.

Söndag 22 September
Vi kan fortfarande konstatera att den enastående tystnaden och det sobra lugnet råda på ön. Inga cementbilar, icke en skymt av något bygge, inga tutande bilhorn, ingenting som stör friden och de vackra omgivningarna. Råoljemotorn på en och annan fiskebåt ingå som ett naturligt led i denna tystnad i form av inramning. Vi tar en vandring till Nas denna dag. Promenaden tar cirka halvtimmen och går längs kustvägen. Vi möta under vår vandring endast en enda bil. Väl framme vid byn sitta det fint att klyva en retsina på Annas lilla taverna just vid byns infart.

Vi har suttit en stund och läppjat på den kalla retsinan när en märklig episod infinner sig. Ett sällskap karlar och kvinnor anländer i gåsmarsch till tavernan och sätta sig vid uppenbarligen i förväg fastställda bord. Icke någon i sällskapet yttrar ett endaste ord. Man tager för sig av det gående bordets olika rätter och äta under den allra djupaste tystnad. De tittar ej ens på varandra. Förefalla infångade i det egna jaget. Situationen är smått absurd. Arne föreslår att han ska sätta sig ned objuden vid grannbordet samt att därstädes inleda en våldsam konversation förstärkt med armviftande kroppsspråk. Hustrun dock sitt veto inlägga emot detta tilltag.

Ikaria är förvisso en tyst ö,,, men så tyst??? Frågan sitt svar kräver. Sagt och gjort, vi spörjer diskret serveringspersonalen och får då veta att det är kursdeltagare från en närbelägen kursgård. I denna kurs ingå då absolut tystnad i en veckas tid….. På vår fråga hur många kursdeltagare som hämtas med ambulans för ilfart till psykiatrisk inrättning, fick vi bara ett brett leende till svar.

Alltnog, vi vandra vidare för att nå den lilla fina sandstranden vilken ska vara belägen i utkanten av Nas. Vi kom dock att bänka oss vid den taverna vilken hängde likt en hylla ovanför den lilla hjärtformade vackra stranden. Höga och branta bergformationer inramade den lilla viken. Branta trappor ledde den hågade ned till stranden, men vi kommo av någon anledning att bli sittande kvar vid bordet just intill stupet. Härifrån kunde vi iakttaga ett större antal rovfåglar vilka uppenbarligen hade sina nästen i den nästan lodräta klippan. Vi har låtit vännen Erik Stenholm kika på bild av rovfågel vi fotade just där, och Eriks kunniga ögon kunde direkt artbestämma fågeln till en "Skrikörn" modell mindre . Nas är en liten vacker by till vilken man mer än gärna återvänder. 4-5 mindre pensionat finns i området.

Under promenaden hem till Hotellet började vinden friska i ordentligt.

Måndag 23 September
Åter till Livadiastranden denna dag. Vi gjorde en avstickare och tog promenaden upp och förbi lyxhotellet och fann oss en bit bort längs kustvägen en annan taverna, även den belägen ihop med ett större Hotellkomplex.

Vi gick efter avslutad måltid upp till receptionen och fick information samt några broschyrer om Hotellet. Prisbilden var ej anmärkningsvärd. En pool , stor sådan, fanns vid detta Hotell. Vi nyttjade densamma innan vi ånyo tog promenaden hemåt. Vinden tilltog alltmer, och dammet samt skräpet vid vägkanten yrde längs hemvägen. Trist bara att det alltid ska vara så skräpigt på öarna.

Vår normalt alltid eftersträvade altansittning denna kväll fick inställas. Den starka och än mer tilltagande vinden hade nu nått stormstyrka i byarna, och tegelpannor samt annan lös egendom for genom luften. Fönsterluckorna slog emot väggen och vi kunde på håll höra glas krossas invid huset. Svårt att sova denna natt.

Tisdag 24 September
Fortfarande blåsigt, men vi kunna ändå sitta ute på altanen denna morgon att lyssna på morgonekot via kortvågsradion, denna för oss ovärderliga tingest. Vi kan härifrån skåda Elenorafalkarna vilka i vindarna breda ut sina arttypiska vingar. Vi meddelar hotellägaren att vi under onsdagen avse resa vidare till Fourni. Fourni???? Vad ska ni dit att göra??? Där finns ju ingenting alls….

Nja, vi ska nog ändå ta oss till den ön framhärda vi. Dagen ägnas till bad, tavernasittning samt bokning av Taxi vilken direkt från vårt Hotell under onsdagens morgon ska ta oss över ön och ned till Ag Kirikos varifrån det ska gå färja till Fourni. Taxiförarna på ön ha denna årstid uppenbarligen icke så mycket att göra eftersom det överenskomna priset var generande lågt.(18€) Kvällen tillbringar vi vid vår "middagstaverna" precis nedanför vårt Hotell och just invid vattnet. Tavernan har en inne- och en utedel men utedelen gick denna kväll ej att använda på grund av den kvarvarande blåsten. Det fick i stället bli innedelens minimala altan där några bord trängdes om det smala utrymmet. Utmärkt mat, service o priser.

Onsdag 25 September
Lugnare värder nu, men även denna natt hade vi lite problem med nattsömnen på grund av vindarna. Förmiddagen på vår altan att njuta den bedårande utsikten. Så ned till Nikos att betala för rum och förtäring. Man tillämpar självservering av drycker. Bara att gå in och förse sig direkt från kylen samt göra en annotation i mässlistan ovanpå kylskåpet. Taxin anländer och föraren tror sig kunna hinna fram så vi kan ta färjan klockan 13.00 från Ag Kirikos. Vi ska först stanna till vid Ag K för att hämta ut pengar vid den bankomat som ska finnas i hamnområdet. Med tre minuter till godo hann vi såväl bunkra upp med pengar samt forslades vi till bryggan där några små fartyg låg för ankar. Taxiföraren pekade på en liten fiskebåt och sa att densamma strax skulle avgå till Fourni.

Vi klev ombord tillsammans med mest lokalbefolkning. Inalles rymdes alla vi nio passagerare tillsammans med en mängd förnödenheter vilka skulle till Fourni. Frukt, grönsaker, ölbackar, retsinakartonger mm. Under däck var det massor av lådor staplade, och av den anledningen fick vi alla sitta på däck å grovt tillyxade bänkar. I efterhand kunde vi konstatera att vi alls ej gjorde överfarten med någon "Färja" utan snarare fick lift med en fiskare från Fourni… Strax innan vi nådde hamnen i Fourni gick vi fram till skepparen att betala för överfarten, Betala?? Tja, vi säger väl 1,5€ per person då. Den tidvis gropiga överfarten tog cirka 90 minuter.

Vi hade rekommenderats ta härbärge vid Pension Toula, beläget just vid strandpromenaden invid hamnen. Suveränt ställe, bara lite svårt att finna ägarinnan. Vi kom genast att bli synnerligen positivt överraskade av den fina standarden på pensionatet. Relativt nybyggt, sober inredning samt stor altan ut mot hamnbukten. Endast 15 meter till stranden nedanför och med vägen emellan. Bra badstrand f.ö. Dock, som så oftast,,, endast ett enda vägguttag där våra laddare till mobilerna skulle samsas. Prydlig trinett med kylskåp fullbordade det hela. På innergården var det även iordninggjort ett antal sittgrupper för gästerna.

På kvällen var det fest i byn. Ett större segelfartyg hade anlöpt hamnen och något femtiotal passagerare skulle göra byn och ön under något hektiskt dygn.

Öns hela befolkning syntes vara engagerade i det hela. Man lär visst endast vara cirka 1500 bofasta personer på denna ö. Det blev sång och gitarrmusik på stranden vid lägereldar, mat bars ut från tavernorna liksom dryck i mängder. Vi två, som normalt nattar oss tidigt, kommo att vara uppe nästan fram till midnatt.

Ikaria på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera