Resa till Kalymnos, Telendos och Leros

Fredagen den 3 augusti var det så äntligen dags att äntra Arlanda Express för transport till flygplats och vidaretransport till Tolvöarna.

Dagen började med den sedvanliga packningen, tvenne resväskor och ryggsäckar modell mindre till antalet tre. Och i vanlig ordning packade kvinnan i familjen ner alldeles för mycket kläder. Nytt för i år var en liten behändig kortvågsradio, från vilken vi nästföljande lördag kunde höra Ring så spelar vi (och upptäckte då att det inte bara är Arne som ringer från Grekland. Denna lördag ringde en svensk herre från Kreta till programmet). Transporterna gick okej, och cirka 02:30 lördag morgon var vi framme vid Hotel Agelika i Myrties på Kalymnos. Våra gamla bekanta Yannis och Elias satt och väntade på oss. "On The House" blev det givetvis kalla drycker samt glass till junior.

Lördag morgon träffade vi så Babi och hans australiskfödda fru Diane. På förmiddagen gick vi till välkomstmötet, som alltid. Det är alltid lika kul att träffa den lokala Vingrepresentanten och jämföra dennes kunskaper med tidigare års. Detta år kunde vi konstatera att "vår" Johanna som var på plats på 90-talet fortfarande är helt oslagbar. Vi väntar med spänning på om någon kommer slå hennes kunnande…

Lördag kväll tog vi en promenad till Masouri. Vi konstaterade att "stora vägen" nu äntligen är färdigbyggd, vilket teoretiskt sett innebär att det går en enkelriktad ringlinje motsols mellan Myrties och Masouri. Men enligt sedvanlig grekisk logik upphör alla trafikregler att gälla när solen gått ner. Visa av erfarenheten hade vi som vanligt medfört ett antal av TSV och NTF godkända reflexer, och tro mej, de kom verkligen till nytta. Den nya vägen innebär åtskilliga ton kolsvart EU-asfalt, inga vägmarkeringar, samt "gatubelysning" med 40wattslampor cirka 20 meter upp i luften. Mycket dekorativa, men knappast funktionsfyllande… Resultatet blev att vi tassade den mycket svarta vägen fram mellan de två byarna, medan trafiken i båda riktningarna ven förbi på några centimeters håll, och av de fåtaliga fordon som hade belysningen tänd så lystes vi upp likt nytända julgranar när de passerade. Faktiskt lite småläskigt med en yster fyraåringen i ena näven…

Väl framme i Masouri ville kvinnan göra det obligatoriska besöket hos den norsktalande tandläkaren på Silver Coin. Och tamejtusan, hon lyckades där komma över resans första ikon, bland annat…!!! Efter detta kände jag att jag behövde trösta mej med Chicken for Two på Kokkinidis. Där kom nästa kalldusch. För att uttrycka det så diplomatiskt som möjligt kan vi nöja oss med att säga att den restaurangen aldrig mer kommer behöva servera mej eller min familj. Detta konstaterades efter ytterligare ett försök ett par dagar senare. Trist, men sant…

Söndag förmiddag tog vi en kaik över till Telendos från hamnen i Myrties. Resan tar cirka fem minuter, årets pris var 400 drx per person, gratis för barn. Väl där hälsade vi på fyra bekanta. George, som äger restaurangen On The Rocks, hans mamma och hans fru Poppy. Samt allas vår Samson!!! Den som någon gång de senaste åren har bott i Myrties eller Masouri måste i alla fall någon morgon vaknat av vilda skrin. I så fall har ni hört vår vän Samson, världens mest bortskämda åsna… Mer om honom senare på annan plats på Kalimera.

Måndag morgon var det dags att hyra transportmedel. Då junior nu blivit riktigt stor räckte det i år inte med en vanlig moppe, utan det fick bli en NRG Extreme i den gräsligaste neon-orangea färg jag någonsin sett. Hade vi haft anlag för epilepsi, så hade den definitivt brutit ut nu…

Dagen tillbringades på resande fot, bl a åkte vi ner till huvudstaden Pothea. På återresan tillbaka till Myrties lärde vi oss handgripligen resultatet av kombinationen svart EU-asfalt, branta backar, skarpa kurvor och vatten…När man passerat Panormos på vägen till Myrties så bär det av uppför. Inte så brant, men på en mycket lååång sträcka. Slutligen kommer man till ett krön, med en bedövande vacker utsikt över Myrties, Masouri och Telendos. Från detta krön går det sedan brant nedåt. Mycket, mycket brant nedåt. Och det i ett antal oerhört skarpa hårnålskurvor. I en av dessa noterade vi att det kommit skurvatten. En restaurang lite högre upp i backen hade nyss tvättat sin altan och givetvis borstat ut skurvattnet på vägen. Trots dubbla skivbromsar, som tog mycket bra, släpper givetvis bakhjulet i en av de branta hårnålskurvorna. Tackochlov hann både kvinnan och jag få ner högerfoten, varför neonvidundret välte långsamt. Dock gick hela paketet i backen, och då var vi glada för att vi tagit med egen hjälm hemifrån till sonen… Efterföljande bilar stannade givetvis (det var ju Grekland, inte Sverige) och undrade oroligt hur det gått. Snabbt kunde konstateras att fysiska skador ej uppstått och att vi fortsättningsvis lärt oss matematiken Svart EU-asfalt + vatten = Fy tusan…!!!

På kvällen åkte vi åter över till Telendos. Grekisk afton på On The Rocks. Dans, musik, god mat och dryck och väldans sent i säng…

Tisdag förmiddag grenslade vi åter det fula motorvidundret och styrde kosan till världens ände, Emporios, längst norrut på Kalymnos. Här tar vägen slut, så här är det verkligen stopp. Två långa fina stränder, några trevliga tavernor, lite hus och inget mer. Bra för själen…

Onsdag förmiddag blev det epilepsimotorcykel till Pothea igen. Det finns ju en stor ikonbutik där, gubevars, vilken kvinnan i familjen hittade för flera år sedan. Efter inköp av ikon nummer 18 (?) strosade vi runt nere vid hamnen. Satt på en uteservering och såg en otroligt gammal man komma stapplande vid stadshuset. När han stannade vid en bänk kom en jättestor flock med duvor flygande, de kom från alla håll och kanter och de satte sig alla på marken framför farbrorn. Han tog då fram något som liknade en trekilossäck med frön och började mata dem, och det syntes verkligen att fåglarna kände igen honom. Någon mer som sett denne man mata duvorna i Pothea…?

Torsdag morgon bar det så av till Vlichadia på sydkusten. Vi passerade Aghias Savvas kloster, som man ser när man seglar in mot Pothea. Ganska tyst och skönt framme vid den stranden. I cirka tio minuter. Sedan var det helt plötsligt fullt av folk över hela stranden, samtidigt som det anlände två stora utflyktsbåtar med massor av folk som vällde i land. En rolig sak som hände var när jag skulle köpa ett par pilsner i den pyttelilla MiniMarketen som finns vid stranden. En ung kille skulle stoppa ner burkarna i en påse när gammelfarmor (?) cirka 90 år, svartklädd, skrynklig, tandlös och huckleförsedd, började gasta och skrika åt den stackars pojken och vifta med käppen i ansiktet på honom. Det visade sig att ölen inte var den kallaste som fanns i kylen, varför han snabbt som attan var tvungen att byta ut dem. När han stoppat ett par nästan djupfrysta burkar i min påse, då log den gamla damen med hela ansiktet och önskade mej Kalimera… På kvällen åt vi middag på Kelly's i Masouri. Den ligger nästan mittemot Joy Bar och har det bästa vitlöksbröd jag någonsin ätit i Grekland!!! Hade vi inte redan beställt middag, så hade jag mer än gärna ätit mej mätt på bara det brödet. Pröva det om/när ni kommer till Masouri!!!

Fredag den 10 augusti åkte vi till Kantouni. Stranden var det inget större fel på, men med de vågorna är det nog inget för en barnfamilj. Tog en kall dryck på ett förskräckligt stort hotellkomplex vid namn Kantouni Beach. Huvva, vilket ställe. Påminde om Kos eller Bodrum…

Lördagen tillbringade vi i Myrties. Intog middag på en alldeles ypperligt trevlig restaurang mellan Myrties och Melitsahas. Den ligger i samma hus som Hotel Fotini och heter Limionari. Ägaren heter Magoulias Manolis och har en av öns bästa Souvlaki, oavsett om ni väljer pork, chicken eller mixed. Priserna är de lägsta vi i år fann på Kalymnos för en middag, men kvalitéten är mycket hög!!! Rekommenderas.

Söndagen tillbringades på Telendos, denna lilla, vackra, ö som jag kommit att älska mer och mer. Vi tog oss över till västsidan, till den lilla stranden Hochlaka. Som skrivits på Kalimera tidigare är hela vägen över nu stenlagd. Dock är det 57 jobbiga trappsteg att sig upp respektive ner. Inte världens roligaste när Leroshettan sveper ner över ön… Och denna dag gav min kamera upp andan, vilket fick mej att högljutt förbanna ett visst kameraföretag…

Måndagen den 13 var det dags att ta en kaik från Myrties till Xerocampos på Leros. 50 minuters färd, 4000 drx för hela familjen. Vi skulle ju bara stanna två nätter där, så kvinnan nöjde sig med att packa EN resväska full… Billig, bra och rolig överresa med massor av greker som skrattade och skojade. Väl på plats tog vi oss snabbt "hem" till Hotel Irini i Alinda. Stora kramar från hela familjen och kall välkomstpilsner från PO med familj. Sen lunch och påföljande middag vid Alindastranden.

Tisdag var det dags att hyra vespa igen. Röd Piaggio denna gång, så maten stannade snällt kvar i magen. Enär det var den 14:e augusti så stod givetvis ett besök på Kastrot på dagordningen. Där bjöds vi "helgat bröd" och en som alltid fantastisk utsikt över hela Leros. Väl åter nere i Platanos letade kvinnan snabbt upp vår "favorit-ikonförsäljare", vilken skrattade förtjust när han återsåg oss. Jag misstänker starkt att vi står för minst en tredjedel av hans årsinkomst. Resultatet blev en större och två mindre ikoner. Antalet inhandlade "Aghias Georgios" hade jag vid detta laget helt tappat räkningen på…

Och nu, för alla som undrat i evinnerliga tider, här kommer svaret… Det är tvåhundrasjuttiofyra trappsteg upp till Kastrot… Varken mer eller mindre. Ja, under förutsättning att man startar från den vänstra trappan. Börjar man från den högra, den som är vid skylten som säger 800 meter alternativt 2 km, så är det ännu ej klarlagt hur många det är…

Tisdag kväll blev det stor fest med hela familjen Giakalis och familjen PO hos Stamatis Makris på restaurang Paradissos i Vromolitos. Slutligen blev det så sent så vi började fundera på om det överhuvudtaget var någon mening med att gå och lägga sig alls. Kaiken tillbaka skulle ju gå 07:15…

Onsdag morgon körde Kostas oss ner till Xerocampos. Tidigt var det, och från resten av hotellet hördes endast djupa och högljudda snarkningar. Personligen skulle jag tvekat kraftigt att sätta mej bakom ratten vid den tidpunkten "dagen efter kvällen före", men just då var jag bara nöjd med att vara i livet och utan huvudvärk…

Väl nere vid Xerocampos fick vi ytterligare ett exempel på grekiska tidtabeller. På den vackra lilla kaiken stod det klart och tydligt på en skylt "Från Myrties 12:30, från Leros 07:15". Men inte fasen väntade besättningen till kvart över sju inte. Strax efter 07:00 tuffade den vackra båten vid namn Eikaterina ut från kaj, innehållande tre halvtrötta svenskar och fyra besättningsmän. Återresan till Myrties var faktiskt en av de vackraste, lugnaste, skönaste och mest fridfulla båtresor jag varit med om under dessa femton år…

Att gunga in mellan Emporios och Telendos i en liten, grekisk, blåvit, fördetta fiskebåt, samtidigt som solen stiger över berget Profitis Ilias, alla dofter i hela den grekiska övärlden koncentreras till Här och Nu; ljung, timjan, oregano, salt hav, varma vindar. Havet så otroligt vackert blått och lugnt, besättningen grälar lite sinsemellan, värmen stiger ytterligare någon grad. Vilken känsla…

Resterande dagar och timmar tillbringades på ett "turistiskt sätt", dvs slappa, slöa och vara allmänt lata. God mat och dryck, och givetvis "specialkaffet" på Nefeli i deras vackra trädgård. Packningen var av någon outgrundlig anledning mycket tyngre när det var dags att äntra bussen till Pothea. Men vad gjorde väl det. Vi kommer ju tillbaka, det gör vi ju alltid…

Minnen är det dyrbaraste man kan investera i, oavsett kostnad. Och just i år har åtminstone jag fått minnen som kommer att ha en mycket speciell plats i mitt inre. Mer om det på en annan plats på Kalimera, framgent.

Javisst, ja. Jag höll ju på att glömma en sak. Agge med flera har undrat över ett fullvärdigt alternativ till Kokkinidis. Och visst fann vi ett sådant, vad vore väl Kalymnos annars. En liten bit efter första högerkurvan från Myrties mot Masouri, så går det ner på vänster sida en vitmenad trappa, 2 x 12 trappsteg. Därnere ligger restaurang Akrogiali, som serverar kyckling och lamm som smakar snudd på överjordiskt. Ägare är Katina Giannouka, och numret är 0243-47342. Till den restaurangen kommer vi definitivt att återvända...

Hälsningar Rasmus

Kalymnos på Kalimera » | Leros på Kalimera » | Telendos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera