Resebrev från Grekland 2001 |
© Text: Stina |
|
En reseberättelse från Naxos Onsdag 5/9 Packningen tog mer tid än vad jag beräknat, dessutom är det inte helt lätt att sova dagen innan man skall ut på resa. Jag och min reskamrat Annika får skjuts ut till flygplatsen, planet skall lyfta 07.20. Det är något visst med flygplatser, man blir som barn på nytt. Allt är så spännande och man är full av förväntningar. Vi checkar in bagaget, jag blir lite orolig eftersom min ryggsäck måste lämnas vid ett annat band, specialbagage. Tänk om den hamnar fel och skickas till exempelvis Mogadishu! Tilläggas bör att jag alltid är något överdrivet orolig för min väskas förehavanden under mina resor. Min reskamrat är numera väl medveten om detta… Nåväl, planet lyfter på utsatt tid och vi är på
väg! Vi landar på Santorini klockan 12.00. En stund senare bär det av mot Santorinis hamn. Man har ju läst
om att vägen dit ned skulle vara en upplevelse, och det intygas härmed.
En enastående utsikt bjuds det på och det är med skräckblandad
förtjusning man tar del av den. Tänk om bussens bromsar skulle sluta fungera! Eftersom jag själv har tagit lastbilskort kan jag inte undgå att fundera på huruvida chauffören lärt sig att bromsa på rätt sätt eller ej. Jag intalar mig att han vet vad han gör och jag övergår till att beundra utsikten. Vi kommer välbehållna ned och kliver på båten mot Naxos. I hamnen promenerar en häst omkring helt på egen hand, kanske skall han ut på öluff? Vi lämnar hästen och Santorini, resan fortsätter. Vi åker längs med Santorinis kust och jag förundras över
dess karga natur, helt klart en annorlunda upplevelse, men vacker? Nja…tycker
nog mer att det liknar ett grustag! Jag är glad att vi inte skulle
stanna på Santorini. Så dyker då Naxos stad upp, båten lägger till och vi sätter äntligen fötterna på Naxosjord. Vi får vänta en stund på vår buss som skall ta
oss till vårt hotell, ett hotell som vi inte har en aning om hur
det ser ut eftersom vi åkt ospecificerat. Vi får nycklar och vi hälsar på hotellhunden Ivan, en
engelsk Bulldogg. Vad än värre är så visar det sig att jag och reskamraten
skall bo i källaren! Nu blev det inte så, men skam den som ger sig! I vårt rum fanns två fönster, om man tog ett stort kliv ut genom dessa så hamnade man på någon form av en markterrass. Vi slängde ut ett par stolar och några värmeljus och: voila! Ett balkong substitut. Vi avslutar vår första kväll med att gå ut för
en bit mat. Eftersom vi är trötta efter en lång resa bestämmer
vi oss för att ta första bästa taverna vi hittar. Torsdag 6/9 Det blir ett besök på Sankt Georgiosstranden som är den så kallade stadsstranden.Stranden är mycket bättre än sitt rykte tycker vi och stannar där hela dagen.Vi hade läst i bland annat Willmaguiden att St. Georgiosstranden kunde upplevas som skräpig och trång. Det var emellertid vare sig skräpigt eller trångt när vi var där. På kvällen tar vi en runda på stan och finner en mycket bättre taverna än den vi besökte under gårdagen. Fredag 7/9 Det visar sig fungera alldeles förträffligt att åka lokalbuss, punktliga avgångar och hållplatserna ropas ut. Man betalar inte hos chauffören utan man slår sig ned på ledig plats och inväntar konduktören, man uppger för denne vart man ska och betalar därefter.Vi tyckte detta var ett smidigt sätt, man slipper således att stå i kö innan man kliver på bussen. Efter ungefär tjugo minuters färd är vi då framme vid vad som sägs vara en av de vackraste stränderna på denna ö. Med stor förväntan går vi av bussen och finner oss vara i ett näst intill öde landskap sånär som på en liten minilivs och en mindre taverna. Nåväl, vi styr stegen mot stranden och inser att vi nog haft aningen höga förväntningar. Stranden är vacker men jösses vilka vågor! En simtur är inte att tänka på, definitivt ingen snorkling. Sanden består av små stenar som gör ganska ont att gå på längre stunder. Vi diskuterar att ta en taxi därifrån, nästa buss går inte förrän om två timmar. Vi beslutar oss för att stanna kvar trots allt. Stranden var faktiskt vacker och vi fick ha den helt för oss själva, vilket troligtvis mest berodde på blåsten. Vi fick också tillfälle att använda våra för dagen nyinköpta bastmattor. Jag upptäckte att jag hade tagit med grodfötter samt snorkel, dock inget cyklop! Detta gjorde emellertid inte så mycket eftersom snorkling ändå hade varit uteslutet. Bussen tillbaka kommer på utsatt tid och vi åker åter mot Naxos stad. Efter en liten tupplur går vi ut på stan för att hitta en bra taverna för intag av dagens middag, lunchen, som bestod av crepes med glass, åt vi på ett cafe utmed hamnpromenaden. Det finns åtskilliga restauranger att välja bland, man hinner inte med alla på en vecka. Vi hann med att hitta några favoriter dock, en bland dessa var Lucullus, som var belägen inne i den äldre delen av Naxos stad. Servicen var mycket bra och maten var superb. Husets vin var ett av de godaste röda viner jag har smakat, jag är visserligen ingen vinkännare men ändå. Naxos gamla stad är otroligt charmig med all dess virrvarr av smala gränder, som ibland är så smala att man tror att man kliver rakt in i någons vardagsrum men det är bara att fortsätta man kommer vidare faktiskt. Ett problem med de labyrintiska gränderna som vi fick erfara var att när man väl funnit en bra taverna och man ville ta sig dit ånyo var detta aningen vanskligt eftersom man glömt bort var den låg och hur man tog sig dit! Efter en god måltid vandrar vi hemåt i den ljumma grekiska
natten. Annika hade vaknat av att någon stod böjd över vårt kylskåp, hon trodde vid en första anblick att det var jag som var uppe men såg sedan att figuren i mörkret stämde illa med mitt utseende. Snabbt tände hon lampan och kvickt som en vessla lämnade en för oss okänd man vårt rum och försvann ut genom vårt öppna fönster. Jag hörde hans snabba fotsteg bort i mörkret. Vi funderade på vad han kunde tänkas ha haft för avsikter med sitt besök och vi kom fram till att han nog letat efter mat. Inget saknades i rummet och vi utgick från att chansen att han skulle komma tillbaka var mycket liten. Vi kröp till kojs igen och jag får väl erkänna att resterande sömn blev aningen orolig, att stänga fönstren var emellertid inte att tänka på eftersom vi då med all säkerhet skulle drabbas av värmeslag. Lördag 8/9 Väl framme vid buss stationen visade det sig att idag var den stora bussomläggningsdagen! Lågsäsongstabell skulle införas. Uppretade bussresenärer och arga busschaufförer som inte visste vart och om deras buss skulle avgå, sprang om varandra på torget. Bussen till Moutsouna hade slutat gå för den här säsongen fick vi veta på lokalbusskontoret. Vi beslöt oss för att åka till stranden Plaka istället, drygt en halvtimma försenad gav sig till slut bussen av. Vi hade hört och läst att Plaka skulle vara en väldigt fin strand och det intygas härmed, bra sandstrand och en hel del tavernor. Vi hade också läst att nudister brukade nyttja denna strand men vi såg inte till några sådana, vilket vi var rätt glada för. Jag konstaterade att denna dag hade lämpat sig alldeles ypperligt för snorkling, men snorkelutrustningen hade ju lämnats hemma eftersom vi hade andra planer från början. Jag börjar fundera på om det någonsin skall bli någon snorkling för min del, och jag som lovat min syster att pröva på denna enligt henne fantastiska upplevelse. Annika föreslår att man eventuellt kunde doppa snorkelgrejorna i havet nedanför vårt hotell för att de skulle verka som jag använt dem i alla fall… Vi stannar hela dagen på Plaka, där vi bättrar på våra solbrännor och badar i det härliga klara vattnet. Lunch intar vi på en liten mysig taverna som drivs av en trevlig tysk kvinna. Det är inte särskilt trångt på Plaka, man hittar lätt en ostörd plats om man så önskar. På kvällen äter vi en fantastiskt god pizza, bakad i stenugn. Pizzerian heter Kellari och ligger utmed hamnpromenaden i Naxos stad. Vi spatserar hemåt och väl hemma umgås vi en stund med några av våra trevliga rumsgrannar, som är mäkta imponerade av vår så kallade uteplats. Själva har det bara två små luckor som fönster i sitt rum, vilket de senare är ganska nöjda med efter det att vi berättat om vårt ovälkomna besök natten innan. Söndag 9/9 Bussen avgår på utsatt tid och det är med stor spänning jag ser bort mot Naxos höga berg som ligger och vakar över choran, snart skall vi upp i dessa maffiga klippor. Bussen strävar uppåt på den smala serpentinvägen och snart ser man Naxos stad som en liten dockstad långt där nedanför. Naxos inland är oerhört vackert med djupa dalar, höga berg, olivlundar och små pittoreska byar. Ur bussens högtalare hörs en sorgsen rembetiko och jag känner att det är det här som är Grekland för mig, inte strandpromenader med neonskyltar. Jag blickar ut över de vackra vyerna och förundras över alla dessa stenmurar som ringlar runt bergen, vilket arbete de måste ha varit att anlägga alla dessa terrasser utefter de branta sluttningarna. Vi passerar Chalki och den relativt stora byn Filoti, som var mycket lummig med stora träd. Efter ytterliggare en stunds åkning är vi då framme i Apiranthos. Vi går av bussen och när den försvinner i fjärran märker vi hur tyst det är! Långt nere i en lummig dal hörs en åsnas skriande och på närmare håll hör vi ett par hönors trivsamma kackel. Vi går in på vad som ser ut att vara byns huvudgata och vi möter gamla grekiska gummor som hälsar på oss med ett stilla "jassas". På byns cafeterior sitter gubbarna och diskuterar med varandra och man hör då och då ett instämmande "ne, ne…" Vi slår oss ned på en liten taverna med en fantastisk utsikt över bergen, beställer in varsin iste och bara njuter av lugnet. Efter en stunds vila vandrar vi runt i den lilla byn, som även är känd under namnet "marmorbyn". Vi tyckte emellertid inte att byn fullt ut gjorde skäl till namnet, visst fanns det gott om marmor men kanske inte riktigt så mycket som det lät som när man läste guideböckerna, men det är ju inget ovanligt att man gör sig en felaktig bild när man läser dessa böcker. Byn är i alla fall oerhört vacker! Vi strosade omkring en bra stund i dess smala gränder och träffade
på sömniga katter, glada svansviftande hundar, gamla gummor
med ett fast tag i barnbarnets hand, vi hörde vardagliga samtal inne
ifrån husen och kände lukten från nytvättade lakan
som hängts ut på tork.
Dessvärre var bussen i antågande så vi hann inte se utsiktsplatsen, men vi tackade så mycket för hans omtänksamhet. När vi kom tillbaka till Naxos stad kändes det som man kommit till en storstad, men Naxos stad är också en mycket vacker stad om än något livligare än sina små grannbyar. |
|
|
Måndag 10/9 Om denna strand hade vi hört nästan bara positiva ord, men vi hade faktiskt inte särskilt höga förväntningar när vi klev av bussen mitt ute på landsbygden. Det fanns en fin strand nästan direkt vid ändhållplatsen men jag hade läst i Wilmaguiden att den allra bästa stranden skulle ligga någon kilometer bort nedanför ett par ofärdiga byggen uppe på bergen. Vi började vandra bortåt på den ensliga grusvägen
med siktet inställt på de öde husen uppe på höjden.
Det var längre än vad det såg ut att vara, garanterat
mer än "någon kilometer". Vi var ensamma sånär som på en familj som var på andra sidan av stranden. Mjuk och fin sand på stranden, men botten var något stenig. Dagen till ära hade jag äntligen fått med mig snorkel
utrustningen, helt komplett dessutom! Åtminstone trodde jag det, men det var inte fullt så enkelt att andas under vattnet som jag hade föreställt mig. Efter ett antal idoga försök lyckades jag emellertid till slut med detta koststycke. Jag fick lön för mödan! Det var imponerande att se världen under vattnet, fiskar överallt och vilket landskap! Man kan nästan få för sig att man dyker, tills man kommer på att man har halva ändan ovan ytan… Vi blev kvar länge på denna strand där vi solade, badade
och turades om att snorkla. Efter ett par timmar dök de upp från ingenstans, ett par av de beryktade nudisterna! Ett tyskt par slängde av sig sina kläder och visade utan blyghet upp sig "så som vår herre hade skapat dem" som man brukar säga. De störde dock inte så mycket eftersom de senare fann sig en egen undanskymd plats. Efter ytterligare en timme eller så, fann vi det lämpligt att påbörja vandringen tillbaka mot hållplatsen Bussen skulle avgå klockan 19.00 och den fick vi inte missa, ty detta var den sista för dagen. Vi hade en halvtimma till godo när vi kom fram, så vi beslöt
att inta en sen lunch på den lilla namnlösa tavernan som låg
strax innan ändhållplatsen. De grekiska tomaterna skiljer sig verkligen från de svenska, de är så söta och det är intensivt röda. Vi gav mycket dricks till den trevliga gamla damen som hade tavernan
och ställde oss sedan vid busshållplatsen för att invänta
vår buss. Klockan blev 19.05 och hon blev 19.15, ingen buss i syne!
En tyska kom gående mot oss och hon förklarade att bussen inte
skulle komma. Vi hade ju alla våra saker på vårt hotellrum. Kvinnan hjälpte oss således att ringa efter en taxi. Efter en stund dyker ett tyskt par upp som också de hade tänkt åka med sju-bussen. Vi enas om att dela taxi med dem. Det börjar skymma och vi erbjuds att vänta på den lilla tavernan med den trevliga gamla damen, även den tyska kvinnan som ringde efter taxin slår sig ned. De diskuterar om varför inte bussen kommit och antar att chauffören nog behövde vila upp sig eftersom han skall köra skolbarn tidigt imorgon… Taxin dyker upp till slut och nu går det undan, chauffören lyckas pressa upp den gamla Mercedesen i 120 kilometer i timman, gaspedalen i botten och en blinkning med helljuset före de skarpa kurvorna. Vi kommer dock oskadda fram till Naxos stad. På kvällen försvinner strömmen delvis från vårt hotellrum och jag går ut för att kontrollera säkringsskåpet. Det ser ut att vara två säkringar som är trasiga, så jag knatar bort mot hotellreceptionen för att påpeka detta. Att försöka förklara att det är "two of three fuses kaputt" för en grek var inte helt lätt. Han ropade på sin son som kom med två glödlampor! Jag
bad honom följa med till vårt annex där jag pekade på
säkringsboxen. Killen förstod, trodde jag, och gick med raska
steg därifrån. Jag påpekar åter igen felet för honom och försöker förklara att två faser troligtvis är borta och att ett säkringsbyte vore lämpligt. Han säger: "This is Naxos, it happens all the time! Look, it's here too! Jag såg då att även hotellets lampor lyste svagare än vad som är normalt, och insåg härmed att mina försök att vara duktig på el inte hade lyckats särskilt väl. En stund efter det att jag lekt "hobbyelektriker" försvinner så resterande ström och så gott som hela Naxos stad blir svart, och jag inser att jag är i Grekland… Tisdag 11/9 Mål för dagen är bland annat shopping och vi har också
tänkt besöka Naxos kanske mest kända turistattraktion,
Apollon bågen. Vi promenerar bort mot denna och på vägen
dit finner vi att precis nedanför höjden där bågen
står, är vattnet alldeles turkost och mycket klart. Väl uppe på höjden fick man en mycket vacker vy över Naxos stad. Jag gör som alla andra -fotograferar! Senare på kvällen går vi till vår favorit taverna, Lucullus i gamla stan. På vägen dit blir vi dock varse att något har hänt ute i världen, TV apparater har ställts ut och folk står i klungor runt dem Vi stannar upp och får ta del av den ofattbara tragedin i New York. Det är svårt, näst intill omöjligt, att tala om något annat den kvällen. Onsdag 12/9 Väl på båten ser jag Naxos stad försvinna i fjärran. Det gungar ganska rejält på hemresan, men vi somnar gott trots detta. På Santorini står bussar och väntar på oss för vidare transport till flygplatsen. Planet skall lyfta klockan 13.00 och vi behöver endast vänta en timma på flygplatsen. När vi går på planet vänder jag ansiktet mot solen och njuter, snart skall man hem till höstrusket i Göteborg. Flygresan går bra och det blir inga förseningar trots terrordåden i New York kvällen innan. När planet svänger in över Landvetter noterar jag hur grönt Sverige verkligen är, och hur mycket skog det finns här. Det är skönt att vara hemma, men vad kallt det är! Sammanfattningsvis tycker jag att Naxos är en mycket vacker ö, som är väl värd ett besök. Jag tror emellertid att en vecka var lagom för min del, jag hade gärna åkt vidare för att upptäcka fler öar! Vidare har jag kommit underfund med att Naxos stad var aningen för mycket turistanpassad för att vara helt i min smak, det fanns exempelvis gott om tavernor med menyer på svenska. Därmed inte sagt att staden inte är vacker, för det är den! Naxos inland är också otroligt vackert med sina höga berg och lummiga dalar. Slutligen lite shoppingtips: köp med en burk Naxoshonung, den är verkligen jättegod! Passa också på att köpa med en eller ett par flaskor av Naxos egen specialitet, Kitronlikören. Det finns bland annat en affär utefter hamnpromenaden som är till bredden fylld av Kitronflaskor i alla möjliga vackra och fantasifulla utformningar. Stina |
|
HEM |
SÖK |
FORUM |
E-GUIDER |
BOKA HOTELL |
BOKA BÅTBILJETT |
BOKA HYRBIL |
|
© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera |