Skopelitis från Schinoussa till Koufonissi

Sista dagen på Schinoussa började som vanligt med att vi matade åsnan. Efter frukost började en galen jakt på biljetter till Express Skopelitis, som skulle ta oss till Koufonissi. Det gick inget vidare med biljetterna, så vi gav oss ut på vandringen igen.

Vi hamnade till sist i hamnen där det var lugnt och rofyllt. Från en segelbåt som låg på svaj spelades opera. Vi satte oss på kajen och njöt av vacker musik och meditativa omgivningar. En av tavernorna i hamnen hade öppet, utbudet var dock inte det bästa: grekisk sallad eller omelett. Vi tog båda. :-)

Efter lunchen gick vi tillbaka till byn för att fortsätta vår jakt på båtbiljetter. Han som har resebyrån som säljer biljetter till Express Skopelitis är inte känd för att vara där han borde vara - på resebyrån. Den är nästan aldrig öppen, vilket kan bli ganska irriterande. Det tyckte inte bara vi, öborna var också förgrymmade på honom.

I väntan på att resebyrån ska öppna och sälja biljetter till Express Skopelitis.

Utan biljetter gick vi till Stefanos på vårt pensionat och frågade om han kunde hjälpa oss. Han ringde en massa samtal, men utan resultat. Vad göra då? Åka till hamnen och hoppas på att få komma med båten ändå. Vi sa adjö till våra svenska grannar och till vår grekiska åsna och åkte med Stefanos ner till hamnen.

Vi sa hejdå till vår söta åsna. Han fick extra mycket mat idag.

När båten lagt till sprang jag fram till en av Skopelitis-människorna och skulle precis fråga om vi fick åka utan biljett när resebyråmannen med skrikande däck parkerade sin bil i hamnen. I näven hade han ett gäng biljetter till olika öar, bland annat två till Koufonissi. På biljetten stod det att vi hette Nomikos!

Vi hade inte bokat rum på Koufonissi. Vi hoppades att Sofi Soultani på Glaros (eller Seagull som det också heter) skulle ha rum, hon hade i alla fall alltid haft rum ledigt när vi varit på Koufonissi tidigare.

När vi gick av Express Skopelitis såg jag Sofia i hamnen bland de övriga rumsuthyrarna som väntade i hamnen. Jag pinnade som jagad get fram till henne. Hon har bara fem rum, varav endast tre har fin utsikt, och jag ville komma först. Och först kom jag. Och rum hade hon. Men inte med den utsikten vi önskade. Trots det tog vi rummet. Ni kan se utsikten från vårt rum här »

Det kändes härligt att vara tillbaka på Koufonissi igen.

Efter en lång pratstund med Sofia, där hon beklagade sig över exploateringen av ön, gick vi en runda i byn. Sofia hade rätt, Koufonissi var sig inte riktigt lik. Mycket hade hänt sedan vårt förra besök år 2003.

Kvällen avslutades med filosoferande över livet på en liten ö med bara 300 invånare.

Idag hade vi varit på resande fot i 100 dagar. Bara 70 dagar kvar! Livet leka!

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Koufonissi på Kalimera »