Från kalla Lasithi till varma Mochlos på Kreta

Natten var inte nådig. Vi sov illa båda två. Varför då kan man fråga sig? Jo, det var kallt som tusan i rummet. Här var det inte tal om att ha AC:n igång. Om det nu hade funnits någon vill säga. Det fanns element, men de fungerade inte som de skulle, eller så fattade vi inte hur man skulle göra. Solen gick upp klockan 07.50, vilket var senare än nere vid kusten. Då hade vi varit vakna ett tag. Brrr.

Frukosten skulle serveras klockan 09.00, och till dess var det ett tag, så i stället för att vänta på rummet gick vi ut i kylan. Nu var vi glada att vi hade jeans och fleecetröjor i ryggsäcken. Ute var det ännu kallare än inne, och det var fuktigt. Svinkallt och fuktigt, ni fattar hur det känns inte sant. Fast kanske inte i Grekland. Det såg ut som att det hade varit frost på marken under den tidiga morgonen.

Jag frös något infernaliskt om fötterna. Vi hade tvättat kvällen innan, bland annat mina sandaler, och de var fortfarande blöta. Så jag fick gå ut i flip-flop, och som bekant funkar det inte med strumpor i flip-flop. Inte i sandaler heller för den delen. Skor då? Tänkte inte på det. Vi hittade en termometer. Den visade 10 grader. Under natten kan det inte ha varit mer än 5 grader. Inte konstigt att vi frös på rummet.

Skuggbild från den arla och mycket kalla morgonen.

Vi hade tänkt gå en runda i byn för att ta lite morgonpigga bilder på det grekiska vardagslivet. Men det gick inte för att det var så jäkla kallt. Det enda vi mäktade med var att fota de vackra vindmöllorna. Blev en del ganska häftiga skuggbilder.

När vi var på väg inomhus igen kom Camilla med en genial idé. Bil! Vi har ju bil för jessu namn! Så vi tog bilen. Ingen AC på, jag lovar, full sprutt på värmen var det som gällde.

Under en timme körde vi runt bland byar och odlingar i den grymt vackra Lasithiplatån. Vi var imponerade! Körde vilse och hamnade på smala grusvägar. Det är inte klokt att det går att köra vilse i en dal. Men det gick.

Odlingar på Lasithiplatån.

Vilken skillnad det är på grönsakerna som växer här mot dem som växer hemma i Sverige. För en vegetarian måste det vara som att komma till Edens lustgård. Även för oss som är köttätare är Lasithi ett paradis. Broccolin är stora som basketbollar och man vill inget hellre än att sätta tänderna i dem. Vi sansade oss och körde hem igen. Frukosten väntade.

Frukosten serverades utomhus. Kallt förstås. Som tur var hade solen stigit lite grann så vi flyttade bordet där den fanns. Mötte de cyklande tyskarna igen. De hade en lång dag framför sig. Precis som vi hade, fast vi hade bil. Frukosten var enkel men god. Framförallt de hembakade kakorna.

Frukosten förtärdes i solens sken. Något vi aldrig annars gör. Brrr så kallt!

Efter frukost släpade vi ner våra prylar - och det är många - till bilen. Vilken tur att vi har en stor bil. Skulle aldrig ha funkat med en mindre variant. Vi pratade lite med hotellets mycket trevliga ägarinna. Hon önskade oss varmt (!) välkomna tillbaka, med tillägget att vi skulle komma i juli i stället. Inte på grund av den nu rådande kylan, utan för att det var ännu vackrare i dalen då. Vi lovade att komma tillbaka.

När vi skulle betala gav hon oss en påse. Den innehöll en flaska raki, en påse nötter samt en påse russin. Lokala produkter förstås. Smakade på russinen, och de smakade inte som russin jag brukar äta hemma. Himmel så goda! Vi sov här en natt, åt en middag och en frukost (som ingick i rumspriset), och så får vi en påse med godsaker som avskedspresent. Är det inte fantastiskt så säg.

Dags att säga på återseende till Tzermiado på Lasithiplatån.

Vi körde motsatt håll genom Tzermiado och ut ur platån samma väg som vi kom hit. På vägen upp hade det varit fel ljus vid museet Homo Sapiens så vi var tvungna att köra tillbaka. När vi kände oss nöjda med bilderna körde vi tillbaka till platån igen.

Passerade ett flertal mindre byar. Tavernor och pensionat finns i de flesta av dem. Vårt mål innan vi lämnade Lasithiplatån var byn Psychro där Dikteon cave ligger. Vi var inte ensamma om att besöka grottan. Busslast efter busslast anlände medan vi letade parkeringsplats. Inte enkelt kan jag lova. Hittade till slut en p-plats. Den kostade 2 €. Pengarna gick till "bra saker" upplystes vi om. Undrar vad?

Att gå till grottan tog cirka 10 minuter. Helt gratis. Många - de flesta ryssar - åkte åsna upp. Det kostade 15 € t/r att rida åsna. Inträdet till grottan var 4 €. Men just idag var det gratis eftersom det var söndag.

Dikteon Cave i byn Psychro på Lasithiplatån.

Grottan var fuktig och hal, och inte alls lika imponerande som Drogarati cave på Kefalonia, som vi hälsade på i början av resan. Utsikten över Lasithiplatån var mer imponerade än grottan.

Efter grottbesöket puttrade vi sakta ut genom dalen, via en annan väg än den som ledde oss in. Hejdå underbara Lasithiplatå! Vägen ner mot Agios Nikolaos var inte lika vacker som den väg vi körde upp i dalen, men ändå väldigt fin. Olivträd överallt, och jag menar verkligen precis överallt. Hittills inga dåliga vägar, och folk kör inte som dårar, men det kanske kommer, vi har ju bara varit på Kreta i tre dagar.

När vi kom fram till staden Neapoli (där det var racertävling) började jag känna mig dålig, så vi stannade till där och åt lunch. Lunchen bestod av varsin gyros (grymt god!), varsin Fanta och några Alvedon till mig. Efter lunchen hade vi tänkt besöka Ancient Driros som ligger nära Neapoli, men vi hittade inte vägen dit, så vi fortsatte vår färd mot en ny natthamn.

Resans hittills godaste gyros intogs i Neapoli, med hög feber.

Vårt slutmål denna dag var den lilla byn Mochlos. Men eftersom jag blev sämre och sämre bestämde vi oss för att övernatta i Agios Nikolaos. Innan vi kom fram dit gjorde vi en avstickare till Elounda och Plaka, som ligger mittemot Spinalonga. Elounda var ingen höjdare, men det var Plaka, dit återvänder vi gärna. Tyvärr blev det ingen tur över till Spinalonga. Mina krafter började tryta alltmer. Men det ligger ju kvar.

När vi till slut kom fram till Agios Nikolaos var jag helt färdig. Inte alls roligt att vara sjuk i en så stor stad. I alla fall om man jämför med lilla Tzermiado. Vi gick en kort runda i stan och tog lite bilder, kollade in några stränder och förvånades av att där var så många svenskar. Kände inte alls för att stanna över natten, så vi bestämde oss för att köra till Mochlos, ändå. Så långt var det inte.

Den gulliga lilla byn Mochlos med den lilla ön med samma namn.

Vägen ner till Mochlos var fantastiskt vacker. Väl nere i byn möttes vi av ett stilla hav och Amorgosliknande berg. Mochlos såg inte alls lika turistiskt ut som många av de andra byarna vi besökt på Kreta. Vi gillade byn direkt!

Bilen parkerades och letandet efter rum påbörjades. Utbudet var ganska litet. Det gjorde inget för vi hittade nästan genast ett mycket bra ställe. Vad vi kunde se utifrån fanns det ett rum med balkong och havsutsikt ledigt. Snälla, kan vi få det! Det fick vi.

Snacka om tur, för det fanns bara fyra rum, varav endast två hade utsikt över havet. Eftersom vi var desperata hade vi betalt vad som helst för ett rum. Så gissa om vi blev förvånade när vi fick frågan om 28 € natten var ett okej pris. Helt okej, sa vi och log, och bestämde oss för att stanna två nätter.

Se utsikten från rummet här »

Vi hämtade den galna packningen och satte oss sedan på balkongen och firade framkomsten med varsin kall Amstel. Vågorna hördes upp till rummet. Gissa om vi njöt. Min sjukdom var som bortsprungen. Jag kanske glömde den i Agios Nikolaos. Vad vet jag.

Taverna Ta Kochilia i Mochlos.

När vi njutit färdigt gick vi en repa genom byn. Det tog mindre än tre minuter. Middagen åt vi på Taverna Ta Kochilia. Färsk fisk, sallad och till det drack vi en supergod retsina som vi inte hade smakat tidigare. Även brödet var himmelskt gott, för att inte tala om Kretapinnarna!

Trötta och lyckliga gick vi sedan hem till vårt rum, ett rum som var varmt och mysigt till skillnad mot det vi hade haft natten innan. Vi vaggades till sömn av lugnande och gungande vågor utanför fönstret.

« Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Kreta på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera