Hur ska vi exploatera Kalymnos?

En grekisk bild berättar. Avsnitt 45.

När jag var på Kalymnos första gången (1984) var turismen inte särskilt utvecklad på ön. Det kändes som att det var första gången jag var i Grekland. Det kändes som att: wow, är det detta som är Grekland! Inte så konstigt kanske eftersom jag då bara hade besökt Ios, Paros, Mykonos, Santorini och Rhodos, som redan på den tiden var exploaterade. Kalymnos var Grekland på riktigt, och är väl i viss mån fortfarande det. Ett tiotal år senare återvände jag och då hade ön fått ett litet uppsving. Men av oklar anledning valde sedan färre och färre turister att semestra på Kalymnos.

Läs om mitt första besök på Kalymnos 1984 här »

När jag återvände till Kalymnos för tredje gången (2003) hade det gått ytterliggare några år och jag hade startat Kalimera, jag hade sett mycket av Grekland, och jag hade blivit utsedd till Greklandsexpert i svensk media. Då fanns det ytterst få sajter om Grekland så det var inte så konstigt. Ryktet som Greklandsexpert spred sig även till Grekland, och då bland annat till Kalymnos.

Innan jag reste till Kalymnos 2003 kontaktade jag den engelska författarinnan Faith Warn som skrivit boken "Bitter Sea - The Real Story of Greek Sponge Diving". Boken handlar om det mycket tuffa livet som tvättsvampsfiskare på Kalymnos. Bitter Sea är en fantastisk bok som numer tyvärr är svår att få tag i, hör dig för om du är på Kalymnos, har du tur kanske du kommer över ett exemplar.

Faith bodde på den tiden på Kalymnos tillsammans med sin man Al. (Numer är Faith tillbaka i England och Al finns inte längre bland oss.) Faith fixade boende till mig på Villa Melina i Pothia och vi umgicks en del under min vecka på Kalymnos. En kväll blev jag utbjuden på middag av Faith och Al, tillsammans med Kalymnos turistchef Katerina.

Faith, jag och Katerina på Taverna Kapsouli på Telendos.

Vi träffades på Taverna Kapsouli på Telendos för att prata turism. De berättade att turismen på Kalymnos hade gått ner kraftigt på grund av att nästan alla som flög till grannön Kos stannade på Kos. Hade jag - som så kallad Greklandsexpert - några råd att ge? Hur skulle de göra för att få fler turister till en ö som inte hade internationell flygplats, som inte hade lika många historiska minnesmärken som på Kos, som inte kunde erbjuda något fartigt uteliv och som inte kunde locka med den enorma mångfald av stränder som fanns på Kos.

Al, Faith och Katerina. De majestätiska bergen på Kalymnos i bakgrunden.

Samtalet handlade mycket om att de skulle satsa på en annan typ av turism än den som fanns på Kos. Tvättsvampsturism? Nja. Dykturism? Nja. Bergsklättringsturism? Nja. Katerina berättade att kommunen hade anordnat en klättrarfestival 2000. Det hade väl gått sisådär och någon fortsättning blev det inte. Men vi fortsatte att tala om Kalymnos unika berg, och eftersom vi befann oss på Telendos hade vi de majestätiska bergen på andra sidan i blickfånget. Efter en del funderande och resonerande bestämde Katerina att kommunen skulle göra ett nytt försök och satsa på bergsklättring året efter.

Kalymnos Climbing Festival har vuxit sig stort sedan 2003.

Och så blev det. Året efter vårt lilla möte på Telendos satsade kommunen än en gång på en klättrarfestival. Jag önskar att jag kunde ta åt mig äran av det som sedan hände, men det kan jag inte, det hände ändå. Det som hände var att från att ha varit känd för sina tvättsvampar, blev Kalymnos i den närmaste världsberömd för sina unika berg, och lockar idag klättrare från hela världen, inte minst under Kalymnos Climbing Festival som pågår under en vecka varje höst.

Fler avsnitt från serien "En grekisk bild berättar" »

LÄS MER OM KALYMNOS