Kalimera fyller 27 år!

För 27 år sedan fanns inte Google, Facebook, Instagram, Twitter, Youtube, Netflix, Storytel, Spotify, TikTok eller Messenger. Det fanns inte heller några appar, och inte heller några smartphones eller surfplattor. Och det fanns varken bredband eller WiFi, och många andra saker som är självklara idag.

Men Kalimera fanns!

Idag är det 27 år sedan Kalimera såg dagens ljus. Det är inte klokt vad tiden går fort - när man har roligt. Då - för tjugosex år sedan - var det inte många som hade tillgång till internet. Annat är det idag när alla är uppkopplade, hela tiden, och överallt. Till och med min gamla mamma - 95 år - har tillgång till internet och hänger på Facebook.

Så här gick det till när Kalimera föddes.

För tjugosju år sedan jobbade jag som brevbärare på Söder i Stockholm. Jag fungerade även som en slags IT-ansvarig på brevbärarkontoret. IT-ansvarig på den tiden innebar inte särskilt mycket och det ställdes inga större krav för att utses, det räckte med att man hade en dator hemma och att man hade stort intresse för datorer, och det hade jag.

En dag i början av maj 1997 frågade en av mina kollegor om jag kunde hjälpa honom att göra en hemsida om Hammarby. Han sa att det skulle vara en liten sajt, inte någon officiell bajensajt. En sådan fanns redan. Han sa också att han hade lovat sina kompisar att hemsidan skulle finnas på nätet innan klockan 00.00 ett visst datum. Exakt vilken dag det var minns jag inte, men det var någon gång i början av maj.

Jag tackade för förtroendet, men sa nej med motiveringen att jag inte visste hur man gjorde hemsidor. Jag hade surfat på nätet sedan drygt ett år och visste ganska mycket om internet. Men hur man gjorde hemsidor hade jag inte den blekaste aning om.

Hamnstranden på Koufonissi var en av de första bilderna som publicerades.

Robban nöjde sig inte med det svaret. Han sa att du som är IT-ansvarig borde väl kunna göra hemsidor. Om inte kan du säkert lära dig. Det är nog inte så svårt, sa han. Jag funderade en stund och sa till min stora förvåning ja till uppdraget. Jag fick ett datum då jag skulle komma hem till honom. Jag behövde inte ta med mig något, dator med internetuppkoppling hade Robban hemma och allt material var skrivet. Det var "bara" att få ut det på nätet, sa han.

Jag kom hem till Robban en eftermiddag. Vi laddade hem Netscape Gold från nätet som var både en webbläsare och ett program som man kunde göra hemsidor med. Okej, då kör vi, du har fram till midnatt på dig, sa Robban. Jag stirrade in i skärmen och fattade inte ett smack. Sakta men säkert började jag jobba, begrep mer och mer och innan vi visste ordet av var hemsidan "Tigerrandigt" lanserad. Jag hann dessutom innan det utlovade klockslaget.

Några dagar senare satte jag mig vid datorn hemma och började fundera. Det här med hemsidor var ju ganska roligt. Tänk om jag också skulle skaffa mig en hemsida. Men vad ska den handla om? Det visste jag inte. Jag ville inte göra en hemsida som handlade om mig själv. Sådana fanns det redan alltför många av.

Jag funderade och funderade. Vad är jag intresserad av frågade jag mig? Musik, film och litteratur svarade jag. Och Grekland förstås, tillade jag. Just det, Grekland kanske jag kan göra en hemsida om. Sådana finns det inte så många. Om ens någon. Jag satte igång samma kväll.

Första utkastet publicerades den 15 maj 1997 och innehöll fem sidor: en startsida, en skojsida och tre ösidor. På startsidan stod det "Välkommen till grekiska övärlden" med stora bokstäver. Där fanns även en bild från Grekland, en bild på mig och en kort presentation.

I presentationen stod det att hemsidan handlar om Grekland och att den inom några år skulle bli en av världens största Greklandsajter. Jag tog verkligen i. Jag skrev också något om att min kära sambo är så snäll som låter mig sitta så mycket framför datorn. Ordet sambo var länkad till en skojsida där det fanns en i mitt tycke rolig bild på Camilla. Jag minns inte varför jag gjorde så, kanske för att bilden på mig också var hemsk. :-)

Jag har inte bilden på Camilla kvar, men bilden på mig såg ut så här.

De tre första öarna jag skrev om var Santorini, Naxos och Koufonissi. Jag minns att jag tänkte behålla Schinoussa (som på den tiden var min favoritö) för mig själv. Om Schinoussa skulle jag absolut inte skriva. Jag ändrade mig sedan och skrev mycket gott om den paradisön.

Den första hemsideadressen var nästan omöjlig att skriva och ännu svårare att säga: http://home4.swipnet.se/~w-48478.

Efter ett tag bytte vi till en något enklare: http://home4.swipnet.se/grekland.

Senare bytte vi till www.kalimera.nu, och sedermera började vi använda www.kalimera.se.

Jag minns en rolig händelse precis i början. Jag hade uppdaterat några sidor utan att se hur det såg ut live på nätet. När jag kom till jobbet på morgonen kopplade jag upp mig mot internet för att se om det hade varit några besökare under natten. Det hade det, räknaren hade ökat från 123 till 124. En besökare hade hittat dit sedan kvällen innan. Yippi!

Till min förskräckelse såg jag att några av bilderna var brutna, de syntes bara ett rött kryss. Hjälp! Tänk om det kommer nya besökare under dagen, de kommer att tycka att sidan ser hemsk ut och kommer aldrig mer att återvända. Nu var goda råd dyra. Räddas det som räddas kan tänkte jag och smet från jobbet och gick hem och rättade felet. Den dagen kom de tre nya besökare. Jag var nöjd med mig själv.

Idag ler jag glatt åt minnet, då var fyra besökare per dag mycket, idag är 5 000 ingenting. (När vi åkte till Indien i november 1997 hade hemsidan haft nästan 5 000 besökare på sex månader. Något jag var oerhört stolt över.) Nu har Kalimera cirka 110 000 unika besökare i månaden.

Ett annat roligt minne är att det i begynnelsen inte fanns någon kommunikation mellan besökarna, det var bara jag som hade kontakt med läsarna. Forum existerade inte på samma sätt som idag, och varken Facebook, Twitter eller Instagram fanns.

För att råda bot på bristen på kommunikation uppmanade jag alla läsare att skicka vykort till mig från Grekland. Något som många faktiskt gjorde. Varje gång jag fick ett vykort skannade jag in det, skrev av texten som stod på baksidan, och la ut allt på Kalimera. Det kunde exempelvis vara ett vykort från Naxos med texten:

"Hej Kalimera, idag har vi kört till stränder väster om Naxos stad. Hur fint som helst. I morgon åker vi vidare till Amorgos. Vi har det jättebra! Yamas!"

Sådana vykort la jag ut på Kalimera i början. Det roliga är att vykorten oftast kom fram långt efter att de som skickade dem hade kommit hem.

Tyvärr har jag inga skärmdumpar kvar från 1997, men så här såg förstasidan ut 1999:

Under lång tid bodde åsnan (fotad på Kimolos) på startsidan. Efter något år eller så tröttnade jag på åsnan och bytte ut den mot andra bilder. Här kommer några av de bilder som fanns med på förstasidan i början av Kalimeras karriär:

Under de kommande åren uppmärksammades Kalimera i olika medier. Jag blev bland intervjuad i Sveriges Radio, Aftonbladet, Dagens Industri och PC för Alla. Jag chattade fler gånger med Aftonbladets läsare. I tidningen Internetworld blev Kalimera utsedd till årets näst bästa privata hemsida. Jag började även skriva för WillmaGuides, Allt om Resor och Aftonbladet. Aftonbladet utsåg mig till deras Greklandsexpert, vilket bland annat resulterade att jag var med på resemässan i Göteborg som ett slags dragplåster. Ja, det vara tider det!

Aftonbladets Greklandsexpert nere till höger.

Jag vill från hjärtat tacka alla Kalimerianer för de här 27 åren!

Hälsningar Janne

Läs mer om Kalimera här »

Läs om varför jag älskar Grekland här »

Följ oss på Facebook »