27 005 steg till himmelska Hydra

Den här dagen var magisk. En dag vi kommer att minnas resten av våra liv. En dag då vi blev förälskade. Inte i varandra, det har vi varit många år. Vi blev förälskade i Hydra.

Strax efter klockan sju på morgonen gick Camilla till bagaren, och jag gjorde frukost. Ute hördes inte mycket, en och annan tupp som gol, annars var det knäpptyst. Vilken ynnest det är att få uppleva denna enastående ljudlöshet. Frukosten intogs långsamt på vår lilla träbalkong med utsikt över takåsar och citronträd. En bra början på en dag som skulle sluta i förälskelse.

En av många fina gränder i Hydra stad.

Efter frukost strosade vi runt lite i byn. Fortfarande häpna över bristen på motorfordon och det väldiga lagret av stillhet. Så vackert här är. Även om gatorna vore trafikerade skulle byn vara vacker. Men nu - utan motorfordon - är vi i paradiset.

Vi gick förbi klippbadet Spilia och fortsatte kusten söderut. Passerade små stränder och mötte oräkneliga åsnor. Snart var vi framme i nästa by - Kaminia - som inte förärats samma estetiska utformning som Hydra stad. Lite busigare - lite bångstyrigare. En härlig kontrast till fulländade Hydra.

Kaminia.

Efter en timmes vandring gav vi upp. Värmen började ta ut sin rätt. Vi bestämde oss för att återvända till Hydra en annan årstid, kanske redan i höst. Den korta vandringen hade gett oss mersmak. När vi kom tillbaka till Spilia kastade vi oss i havet. Stränderna må vara få och inte så bra, vattnet är det dock inget fel på, snarare tvärtom. Nästan som på Amorgos. Efter ett otal bad gick vi hem och skrev och vilade. På Hydra är man aldrig långt hemifrån.

Klippbadet Spilia.

När vi vilat och duschat voltade vi vidare i gränderna, gottade oss åt alla vackra hus och blankslitna stengator. Ett hus här vore inte fel. Middagstid började närma sig. Vi hade bestämt oss för att äta ute. Bokstavligt talat. Vi gick till en pizzeria och köpte en familjepizza som kostade 10 € och var stor nog att mätta halva Hydra. En flaska rödvin inhandlades och vi styrde stegen (och den gigantiska pizzan) mot klibbadet Spilia.

Den gigantiska pizzan.

I vattnet flöt en mängd greker och småpratade med varandra. Mest kvinnor. För dem verkar tillsammansbadandet vara detsamma som gubbarnas kafenionsittande. Mycket skvaller utbytes i vattnet kan man tänka.

När solen sakta dalade öppnade vi vinflaskan och började äta av pizzan. Vattnet var spegelblankt. Luften var varm, säkert 25 grader. Några båtar for förbi. Vågor slog mot klipporna. Vi hade det ganska gott.

Havet, solen och vi.

När solen gått ner började grekerna pallra sig hemåt. Sist upp ur vattnet kom de kafenionvattenbabblande kvinnorna. De log åt oss. Kanske för att vi inte visste vad de hade talat om. Till sist var det bara vi kvar. Och den röda himlen, och några annalkandes stjärnor, och det fernissaspegelblanka havet.

Vad gör man då? Badar förstås. (För att inte göra våra mammor oroliga kan vi meddela att vi bara hade druckit en halv kopp vin (vi hade inga glas)). Vi hoppade i. Gissa om det var skönt! När vi låg där i det varma vattnet och guppade hörde vi grekisk musik svagt i fjärran. Vi vände oss mot Peloponessos och såg en liten fiskebåt närma sig Hydra. Ju närmare den kom desto tydligare hördes musiken. Det var trolskt och inte långt från glädjetårar.

Nattbad är väldigt härligt, om än lite suddigt. :-)

Vi satt kvar en bra stund och tittade på stjärnorna efter att vi badat. Hydra är en bra ö sa vi. En mycket bra ö.

När vi kom hem kollade vi stegräknaren som vi använt för första gången under resan. Den stod på 27 005 steg. Från att tycka mycket om Hydra till att vara förälskad i Hydra tog det tjugosjutusenfem steg. Värt varenda steg!

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Hydra på Kalimera »